Svenska Parkinsonakademins 2-dagarsutbildning Lund 23–24 november
Svenska Parkinsonakademien, Skånes universitetssjukhus forskningsplattform för klinisk parkinsonforskning, bildades 2008 och har som målsättning att stimulera klinisk och translationell forskning kring Parkinsons sjukdom och relaterade sjukdomar vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet. Man bedriver även utbildningsverksamhet och varje höst anordnas en nationell dagarsutbildning kring Parkinsons sjukdom som riktar sig mot hela parkinsonsteamet. Johan Lökk, bidrar här med en krönika från 2023 års kurs i Lund med temat ”Tidiga sjukdomsstadier samt neuropsykologiska aspekter vid Parkinsons sjukdom”.
Parkinsonakademin i Lund inbjöd till 2-dagarskonferens i glåmiga november, vilket lyste upp mörkret i dubbel bemärkelse. Ett välfyllt, för att inte säga välspäckat, program med 17 olika punkter/föreläsningar av lika många föreläsare/diskutanter! Kan det verkligen fungera och bli bra med 30 minuter/pass? Blir det inte hastande, haltande och hafsande? Men intresset och nyfikenheten var uppenbarligen mycket stor, då ett 170-tal deltagare deltog – sjuksköterskor, läkare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, logopeder, dietister, kuratorer, och glädjande nog även sekreterare och undersköterskor. Och som möjliggjorts av ett flertal sponsorer från läkemedelsindustrin. Väl orkestrerat av arrangörerna professor Per Odin och PhD Stina Jonasson från Svenska Parkinsonakademien. Och nyfikenheten kan vara en god tjänare att föra kunskapen framåt, vilket denna konferens visade sig vara ett gott exempel på. Och ifrågasättandet av korta, kondenserade föreläsningar kom på skam – det fungerade bra skulle det visa sig.
Docent Håkan Widner inledde första dagen med likaledes inledande symtom vid Parkinsons sjukdom – prodromalfasen. Denna fas räknas som tiden från diagnos och 3–5 år bakåt, men tiden är mycket varierande. Risken för att drabbas av Parkinsons sjukdom för en 60-åring är 1,5 procent och är man över 80 år är risken 4 procent. Genom att använda den nätbaserade ”Prodromal PD Calculator – A Web-Based Medical Calculator for Prodromal Risk in Parkinsonism” kan man få en uppfattning om olika risker. En av de starkaste riskfaktorerna utgörs av REM-störningar av typen RBD (REM-sleep behaviour disorder) om den är diagnostiserad via sömnlabb. En nylig studie har visat att en verifierad RBD-patient har 20 procents sannolikhet att utveckla Parkinsons sjukdom inom 3 år. Om diagnosen är satt enbart med anamnes är sambandet inte lika starkt. Diagnosen karakteriseras bland annat av atoni, utlevande drömmar, vokaliseringar och ibland även somnambulism. Man har noterat att det generellt finns få genuina RBDpatienter sannolikt beroende på att få har genomgått polysomnografi på sömnlabb, men också på att det faktiskt inte förekommer många genuina RBD-patienter.
Andra mer vanliga, men ospecifika symtom, såsom nedsatt luktsinne, obstipation och depression visar också på en ökad risk för Parkinsons sjukdom över tid. Obstipation hos äldre är ju generellt ett vanligt problem, i synnerhet hos personer med flera läkemedel och sjukdomar. Det definieras ibland som dagligt behov av laxantia och mindre än varannan dags tömning. Depression är ju ett brett begrepp och brukar indelas i mild/moderat och svår typ, där den förstnämnda är 6 gånger vanligare vid Parkinsons sjukdom. Svår depression tycks dock inte samvariera med ökad risk för Parkinsons sjukdom. Risken för Parkinsons sjukdom kan också i viss utsträckning vara ärftlig och det finns ett antal riskmutationer identifierade, där LRKK är den mest kända som kan öka risken för Parkinsons sjukdom. Dock uppvisar olika mutationer olika genpenetrans, det vill säga att de ska uttrycka sig i en klinisk fenotyp. Viktigt är också att utesluta/bekräfta förekomsten av en småkärlssjukdom och hantera dess egna risker såsom diabetes, hypertoni, hyperlipidemi, övervikt och rökning. Alla dessa risker är ju generellt sådana som utgör risk för ett flertal andra sjukdomar såsom bland annat demens och hjärt-kärlsjukdom.
Ofta används en bildering med isotoper – DaTSCAN – för att verifiera den kliniska diagnosen Parkinsons sjukdom. Denna kan dock vara negativ trots en stark klinisk diagnos – ett specialtillstånd som benämns SWEDD (scans without evidence of dopaminergic deficiency) eller SWIDD (scans without ipsilateral dopaminergic deficiency). Frekvensen av dessa varierar mellan 3,6–19,6 procent i olika studier.
Det visades också ett antal prodromala subtyper av Parkinsons sjukdom som kan underlätta förståelsen av patofysiologin:
• RBD subtypes
• Brain-first och body-first subtypes
• Genetic subtypes
• Biological subtypes
