Reumatikerläkemedel effektivt mot muskelsjukdomen myasteni
Tidig behandling med reumatikerläkemedlet rituximab kan minska risken för försämring vid myastenia gravis, en autoimmun sjukdom som gör att den drabbade får svårt att styra över sina muskler. Det visar en randomiserad kontrollerad klinisk studie som letts av forskare vid Karolinska Institutet och publicerats i tidskriften JAMA Neurology.
– Patienter med nydebuterad myasteni som utöver traditionell behandling även fick rituximab förbättrades i större grad än de som fick placebo. De behövde också färre tilläggsbehandlingar liksom lägre doser kortison än placebogruppen. Det är glädjande resultat som ger hopp om en effektivare strategi för att tidigare uppnå sjukdomskontroll vid nydebuterad myasteni, även om långtidseffekterna av behandlingen behöver verifieras i större studier, säger Fredrik Piehl, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett studien.
Vid myastenia gravis, myasteni, angriper immunsystemet receptorerna mellan nerver och muskler, vilket leder till att musklerna tröttas ut snabbare än normalt. Besvären börjar ofta runt ögonmuskelaturen men kan spridas till andra delar av kroppen. Sjukdomen tenderar att gå i skov och då det saknas botande behandling riktas insatserna framför allt mot att dämpa immunsystemet och behandla symtomen. Antalet individer som lever med sjukdomen uppskattas till cirka 25 per 100,000 i Sverige, varav majoriteten är kvinnor.
Hittills finns bara ett godkänt läkemedel mot myasteni, Soliris, men läkemedlet är dyrt och det innebär i praktiken att väldigt få patienter – ingen hittills i Sverige – har fått ta del av behandlingen. I stället behandlas många med kortison, vilket kan ge biverkningar, och äldre tablettbehandlingar som har bristande vetenskapligt stöd.
I den aktuella studien ingick 47 vuxna patienter som fått en myastenidiagnos under det senaste året. Tjugofem slumpades till en engångsbehandling med 500 mg rituximab, ett välbeprövat läkemedel för behandling av ledgångsreumatism, och 22 slumpades till en grupp som fick ett placebopreparat. Studien genomfördes vid sju kliniker i Sverige och patienterna följdes i upp till 48 veckor.
Ökad sjukdomskontroll
Efter fyra månader hade 71 procent i rituximabgruppen uppnått god kontroll över sin sjukdom, enligt en väletablerad 13-gradig skattningsskala, medan motsvarande siffra var 29 procent i placebogruppen. Senare uppföljningar vid sex, nio och tolv månader gav liknande resultat.
Rituximabgruppen fick också i genomsnitt lägre doser kortison och hade behov av färre tilläggsbehandlingar. Rapporterade biverkningar var dock högre i rituximabgruppen, men de flesta var av mild karaktär. En patient med sedan tidigare känd hjärtsjukdom i rituximabgruppen dog till följd av hjärtinfarkt med hjärtstillestånd. Tre patienter i placebogruppen behövde sjukhusvård under studieperioden, varav två för livshotande tillstånd relaterade till försämring i sin myasteni.
Forskarna noterar att studien är relativt liten och att det fanns viss obalans i karaktäristiken mellan de två grupperna, vilket är en begränsning. Samtidigt är resultaten uppmuntrande och motiverar till vidare studier.
– Användningen av rituximab för myasteni i den svenska sjukvården har ökat redan innan studieresultaten blev klara. Det är också en behandling som neurologer i Sverige har god kännedom om genom den delvis omdebatterade off-label förskrivning som finns för sjukdomen multipel skleros (ms). Nu kommer vi att på motsvarande sätt som vid ms att analysera den långsiktiga nytta-risk-balansen med behandlingen med hjälp av nationella data insamlade via det svenska myasteni-registret och nationella hälsoregister. Vi behöver också hitta markörer som kan förutsäga sjukdomsutvecklingen tidigt i förloppet, säger Fredrik Piehl.
Studien finansierades av Vetenskapsrådet. Flera av forskarna har tidigare fått anslag och ersättning från olika läkemedelsbolag, som bland annat marknadsför rituximab, utanför ramen för den aktuella studien.
Publikation
“Efficacy and Safety of Rituximab for New-Onset Generalized Myasthenia Gravis: The RINOMAX Randomized Clinical Trial.” Fredrik Piehl, Ann Eriksson-Dufva, Anna Budzianowska, Amalia Feresiadou, William Hansson, Max Albert Hietala, Irene Håkansson, Rune Johansson, Daniel Jons, Ivan Kmezic, Christopher Lindberg, Jonas Lindh, Fredrik Lundin, Ingela Nygren, Anna Rostedt Punga, Rayomand Press, Kristin Samuelsson, Peter Sundström, Oskar Wickberg, Susanna Brauner, Thomas Frisell. JAMA Neurology, online Sept. 19, 2022, doi: 10.1001/jamaneurol.2022.2887
