Nya verktyg för att förutsäga sjukdomsaktivitet vid MS
Nya verktyg för att förutsäga sjukdomsaktivitet vid MS
Multipel skleros är en komplex sjukdom, en del patienter har ett mer godartat sjukdomsförlopp medan andra utvecklar svårare sjukdom med ökad skovfrekvens och snabbare progression. Nu har forskare identifierat en kombination av proteiner med potential att kunna fungera som biomarkör för att förutsäga framtida sjukdomsaktivitet. Sandra Hellberg, doktorand vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Hälsouniversitetet i Linköping, skriver här om forskargruppens fynd.
Multipel skleros (MS) är en kronisk inflammatorisk och neurodegenerativ sjukdom i det centrala nervsystemet.1 Varje år insjuknar i Sverige cirka 900 personer med MS och kvinnor i fertil ålder löper störst risk att drabbas. Sjukdomen börjar oftast i ett skovvis förlöpande förlopp som senare, hos majoriteten av patienter, får en mer progressiv karaktär med ökad funktionsnedsättning. Inom 15 år efter diagnos behöver cirka 10 procent av patienterna gånghjälpmedel trots behandling.
BIOMARKÖRER SOM KLINISKA VERKTYG
Den kliniska bilden vid MS är mångfacetterad; en del patienter har ett mer godartat sjukdomsförlopp medan andra utvecklar svårare sjukdom med ökad skovfrekvens och snabbare progression. Bilden kompliceras ytterligare av att en del patienter fortsätter att försämras trots behandling. Det saknas i dag verktyg för att kunna förutsäga vilka patienter som riskerar att utveckla svårare sjukdom, vilket är av yttersta vikt för att i ett tidigt skede kunna välja rätt behandling för att bromsa sjukdomsförloppet. Biomarkörer har växt fram som ett värdefullt komplement till de kliniska parametrarna och kan bland annat användas för diagnostik, men också för att följa sjukdomsutveckling och hur en patient svarar på behandling (figur 1). Biomarkörer utgörs ofta av proteiner eller andra ämnen som kan mätas i blod eller likvor. Trots mycket forskning inom området, saknas pålitliga kliniskt användbara biomarkörer vid MS och de få som är etablerade används främst som stöd vid diagnostisering av patienter. 2 En bidragande orsak till denna kunskapslucka, och den stora utmaningen, är att MS är en mer komplex och heterogen sjukdom än vad man tidigare trott.
