Långsam gång möjligt tecken på kommande demens
Att vissa äldre äldre går långsamt kan vara ett tecken på att de kommer att utveckla demens. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet. Däremot visade sig inte fysisk aktivitet i övre medelåldern ha någon skyddande effekt mot att senare bli dement.
– Även om det idag inte finns någon botande behandling mot demens, är det alltid värdefullt att så tidigt som möjligt upptäcka de som särskilt riskerar att drabbas för att kunna sätta in förebyggande och bromsande behandling, säger Jerry Öhlin, doktorand i fysioterapi vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Jerry Öhlin undersökt gånghastighet, fysisk aktivitet, och dess samband med kognitiv funktion och demens hos de allra äldsta i norra Sverige. Det gick att se ett samband mellan låg och sjunkande gånghastighet och högre risk för demens över fem år. Mätning gjordes av gånghastigheten vid 87 års ålder, och vid uppföljning fem år senare hade var tredje deltagare utvecklat demens. Ju lägre gånghastighet vid första mätningen och ju mer deras gånghastighet sjönk, desto högre risk hade de för att utveckla demenssjukdom.
I en annan av studierna i avhandlingen undersöktes om det gick att se ett samband mellan fysisk aktivitet i övre medelåldern och att senare drabbas av demens. Tvärt emot många tidigare studier gick det inte i denna studie att se något samband.
– Detta resultat var förvånande eftersom många studier visat att fysisk träning har en skyddande effekt mot demens. Men det är ändå absolut inte förgäves att träna. Vi kunde se att de som var fysiskt aktiva fick bättre fysisk funktion som äldre, även om alltså inte just förekomsten av demens påverkades, säger Jerry Öhlin.
I denna studie i avhandlingen följdes personer som vid 65 års ålder hade lämnat uppgifter om självskattad fysisk aktivitet, vilket jämfördes med deras fysiska funktion och hälsostatus upp till 20 år senare. En skillnad jämfört med tidigare studier som har pekat på fysisk aktivitet som skydd mot demens, är att deltagarna i denna studie var ungefär tio år äldre när de skattade sin fysiska aktivitetsnivå än i de flesta andra studier. En möjlig förklaring till de skilda resultaten skulle därmed kunna vara att den skyddande effekten av fysisk träning minskar med åldern.
Det gick dock att se att de som varit fysiskt aktiva hade bättre fysisk förmåga och funktion när de blev äldre, mätt via gånghastighet.
Underlaget i avhandlingen kommer dels från Umeå 85+/Gerda, en populationsbaserad studie av hälsa och livsvillkor hos personer 85 år och äldre i Västerbotten och Österbotten, Finland. De andra två artiklarna använde data från Silver-Monica, en uppföljning av deltagare i norra Sveriges Monica-studie som blivit 80 år eller äldre.
Jerry Öhlin kommer från Skellefteå och har tidigare arbetat i primärvården och med stroke-rehabilitering.