Hur påverkas den kommunikativa förmågan av en förvärvad hjärnskada?
Hur påverkas den kommunikativa förmågan av en förvärvad hjärnskada?
Unga som drabbas av hjärnskador behöver ofta omfattande rehabilitering. En avhandling från Göteborgs universitet visar att föräldrarna och ungdomarna själva kan bidra till att förstå vilken sorts rehabilitering som behövs genom att utforska hur tal och språk fungerar i hemmiljön. Läs mer i denna artikel av Åsa Fyrberg, doktor i kognitionsvetenskap och leg logoped, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Förvärvad hjärnskada (Acquired Brain Injury, ABI) hos barn och ungdomar i skolåldern kan få förödande konsekvenser för en individs kognitiva utveckling generellt, vilket ofta drabbar förmågan att kommunicera i dagliga sociala situationer. För omgivningen kan effekterna av skadan vara svåra att förstå, eftersom yttre fysiska funktionshinder inte alltid förekommer samtidigt som kommunikationsstörningarna. Beskrivningen av konsekvenserna av traumat för den 16-åriga flickan fångar in många av de vanliga ”osynliga” konsekvenser som kan uppstå efter en medelsvår till svår hjärnskada. Denna artikel är en sammanfattning av ett avhandlingsarbete i kognitionsvetenskap som har undersökt metoder för att kartlägga följderna av medelsvåra till svåra hjärnskador för en individs kommunikativa färdigheter.2
BAKGRUND
Kartläggning av kommunikationsförmågan hos ungdomar med förvärvade hjärnskador är en startpunkt för planeringen av den fortsatta rehabiliteringen efter avslutad medicinsk sjukhusvård.3 I de medelsvåra till svåra fallen kvarstår ofta omfattande kognitiva begränsningar som manifesteras i svårigheter att hantera språk, tal och kommunikation i vardagssituationer.4 Det handlar till exempel om en uttalad hjärnskadetrötthet som begränsar förmågan att delta i sociala situationer, vilket i förlängningen kan leda till ett socialt utanförskap.5 Andra konsekvenser kan vara nedsatt ordförståelse och svårighet att benämna ord, problem med minnesstörningar och begränsad koncentrationsförmåga. Även ljudkänslighet och/eller ljuskänslighet kan leda till begränsad ork att delta i kommunikativa situationer, till exempel i samband med skolmåltider.
