Behandling av epilepsi med med djup hjärnstimulering

Behandling av epilepsi med med djup hjärnstimulering
Epilepsi är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna och drabbar 0,5–1 procent av befolkningen. De flesta personer med epilepsi svarar bra på behandling med läkemedel, men cirka en fjärdedel är så kallat medicinskt refraktära dvs. inga läkemedel leder till anfallsfrihet.1 För dessa personer kan annan behandling komma i fråga. Framför allt kirurgisk behandling med resektion av det område i hjärnan som genererar epileptiska anfall. Majoriteten av dessa ingrepp utgörs av tinninglobsresektioner som leder till långsiktig anfallsfrihet i mer än hälften av fallen.2 Den pre-operativa utredningen är omfattande och syftar till att identifiera anfallsgenererande område, samt att förvissa sig om att detta kan avlägsnas utan att det uppstår andra neurologiska skador. Ibland är detta inte möjligt, dvs. det går inte att identifiera något område; det kan finnas flera epileptogena områden eller risk föreligger för att man ska skada viktiga funktioner. Det är i dessa situationer som djup hjärnstimulering (DBS) kan övervägas.

Den vanligaste typen av epileptiska anfall som är medicinskt refraktära är fokala anfall med medvetandepåverkan. Dessa kan ha väldigt olika anfallssymtom och starta från flera olika ställen i hjärnan. Gemensamt är att de ofta sprider sig via väldefinierade nätverk såsom kortikostriatal-talamiska banor och det limbiska systemet.4 Genom elektrisk stimulering av noder i dessa system kan man modulera impulsflödet inklusive spridning av anfallsaktivitet.