Barnneurologi är ingen barnlek
Barnneurologi är ingen barnlek
Att arbeta som barnneurolog är bland det svåraste och mest tillfredsställande man kan göra. För att lyckas måste man vinna barnets förtroende. På Neuropediatriska kliniken på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna har personalen spetskompetens både inom epilepsi och lek.
Stolsryggar med Karlsson på taket och Pippi Långstrump. En nallebjörn här och ett lejon där. Ett antal lekfulla inslag på Neuropediatriska mottagningen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna tyder på att de 12 000 årliga patienterna är barn. Att inse det kan ha en avgörande betydelse, menar Ronny Wickström. Han är överläkare, sektionschef på Neuropediatriska kliniken och docent på Karolinska Institutet. I ett konferensrum lite längre bort, i samma korridor som kramdjuren, förklarar han varför. Rummet är avskalat, så när som på en papperslapp med tre värdeord på en anslagstavla: ”Medmänsklighet”, ”Ansvar” och ”Helhetssyn”.
– Barnhjärnan skiljer sig mycket från vuxenhjärnan, skillnaden är oerhört mycket större än exempelvis den mellan en vuxenlever och en barnlever. Det måste man ta hänsyn till både i bedömningen och behandlingen. Läkemedel som är bra mot epilepsi kan vara dåliga för barnets nervceller. Nervsystemet är inte färdigutvecklat förrän man är 25 år, säger Ronny Wickström.
