Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

EAN 2020, VIRTUAL Congress 23-26 maj

Vid EAN 2020, the European Academy of Neurologys sjätte kongress i maj 2020, diskuterades många aspekter som är relevanta för neurologer och andra specialister. Kongressens huvudtema var: Time for Action: Predict, Prevent, Repair. Här är en sammanfattning av Dorota Religa, överläkare, Karolinska Universitetssjukhuset och professor vid Karolinska Institutet.

Kongressen var planerad till Paris i år; jag har själv haft en godkänd muntlig presentation vid Focused Workshop om bilkörning och kognitiva sjukdomar. Biljetten var betald och hotell var bokat för de flesta som skulle delta. Istället för att ställa in kongressen beslutade man i mars 2020 att byta till en virtuell kongress. Det är en kongress som vi har förväntat oss, sade EAN-presidenten som öppningsord, den italienske professorn Claudio Bassetti. Covid-19 gjorde att vi behövde reagera och byta till virtuell kongress. EAN-presidenten hade inbjudit alla att delta i EAN-kongressen kostnadsfritt. Covid-19 öppnade en stor möjlighet. Det blev 42.502 registrerade deltagare från 180 länder, som jämförelse med 6.000 deltagare förra året i Oslo. EAN Virtual Congress har haft ambitionen att täcka alla neurologiska sjukdomar i ett modernt vetenskapligt program, inklusive de stora 7: epilepsi, stroke, huvudvärk, demens, multipel skleros, rörelsesjukdomar, neuromuskulära sjukdomar.

James Stevens, president för American Academy of Neurology (AAN), deltog gemensamt i början av kongressen. Han ville dela kärlek och kunskap med Europa och gav en översikt över AAN. AAN vill främja patientvård av högsta kvalitet och det finns 36.000 medlemmar varav 5 procent från Europa samt 6.800 medlemmar som hjälper som frivilliga och 200 anställda. I mars förklarade WHO covid-19 som en pandemi och detta förändrade mycket för alla i världen, inklusive för neurologin. Stevens gav en översikt över AANs svar på covid-19 med fokus på ett konkret sätt att återskapa utbildning: Detta ledde till ett svårt beslut – ett historiskt avbrott i AANs årsmöte som skulle varit i april i Kanada.

Senare erbjöds innehåll från AAN Congress 2019kostnadsfritt. Det nya sättet att reagera och tillhandahålla covid-19-resurser för att hjälpa neurologer. Den senaste tiden fokuserade på att öka möjligheterna för distansinlärning genom att skapa nya on-line resurscenter, med daglig uppdatering, webbseminarier, videor, podcasts: AAN.com/COVID19. Man har märkt att användning av online-verktyg ökar: NeuroBytes, NeuroLearn, AAN2020 Science Highlights och konversationsverktyg online i Synapse. Eftersom EAN-kongressen gick så bra så kommer AAN att organisera sin digitala kongress under 4–9 oktober 2020 online, https://2020.myana.org. AAN fokuserar också på medlemmarnas välbefinnande. Detta markerades genom att betona att ”Your wellness and resilience matter” och att samla internet- resurser om hur neurologer kan klara covid-19-pandemin på AAN.com/ LiveWell.

En arbetsgrupp agerade för ekonomisk balans för neurologer i USA: Ersättningen för videobesök blev densamma som för telefonbesök (retroaktivt från 1 mars). De försöker även att ha fler internetbaserade besök, men inte alla har tillgång till internet. Man diskuterade de senaste resultaten om covid-19, inklusive neurologiska komplikationer samt påverkan på personer med tidigare existerande neurologiska tillstånd och etiska överväganden. Elena Moro presenterade task force för ett etablerat register över neurologiska implikationer av covid-19. Nya studier är på gång om möjligheten att förebygga neurologiska komplikationer av covid- 19 (med blodförtunnande medicin som förebyggande av mikro-stroke). I öppningspresentationen berättade professor Yann LaCun, en världsberömd datavetare som anses vara en gudfader för artificiell intelligens och deep learning om hur syncortex organisation inspirerade hans arbete. Han beskrev praktiska tillämpningar av artificiell intelligens och datorsyn, såsom tolkning av medicinska bilder.

Läs hela artikeln

TOMAS OLSSON fiskar efter mer kunskap om MS

Att kalla professor Tomas Olsson mångsidig är ett kraftigt understatement – han är inte bara en av våra mest namnkunniga MS-forskare med bland annat upptäckten av T-cellers roll vid sjukdomsuppkomsten i bagaget. Han är även en fanatisk fiskare, hängiven fågelskådare, engagerad saxofonist och klarinettist i ett storband och en ”ärkeliberal” som nu lurar på att gå in i politiken på allvar.

Tomas Olsson är född i Stockholm 1952 och uppvuxen i Eskilstuna där han i dag har ett lantställe intill Mälaren. Platsen är inte oviktig eftersom närhet till naturen har varit viktigt för honom sedan han var barn.
– Jag har alltid varit mycket intresserad av naturen, blev fältbiolog tidigt. Så småningom, när det blev dags att välja utbildning, hade jag också börjat utveckla ett lite diffust intresse för forskning. Min mamma som var apotekare och biolog föreslog att jag skulle läsa medicin eftersom jag då kunde kombinera biologi och forskning. Som vi alla vet så brukar mammor ha rätt och Tomas Olsson har aldrig ångrat att han valde läkarlinjen istället för Handelshögskolan där han också hade blivit antagen.

– Jag var – och är – väldigt intresserad av både ekonomi och politik. Trots att jag växte upp under de ”röda” 1960- och 1970-talen har jag alltid varit liberal. Ja, jag kallar mig till och med ärkeliberal, säger han och tillägger att han under en period var ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund.
– Nu när jag är deltidspensionär funderar jag på att engagera mig mer i politiken än att bara betala medlemsavgiften till Liberalerna. Riksdagsledamoten Barbro Westerholm är med sina 87 år en verklig förebild.

Tomas Olsson valde att plugga medicin i Uppsala och Linköping, där han tog sin examen 1977. På den tiden var läkarprogrammet uppdelat i en teoretisk och en klinisk del, den sistnämnda delen var förlagd till Linköping. Studierna var tuffa och han hade inte längre tid med politiken. Men studieåren var inte bara hårda utan också ofta enahanda.
– Ja, på den tiden fanns det inte mycket studentaktiviteter i Linköping, så jag och en grupp andra startade ett storband. Efter flytt till Stockholm 1984 kunde jag gå med i ett annat storband som faktiskt finns kvar, kapellmästaren är i dag 90 år, säger han med ett skratt.
Han spelar saxofon och klarinett och har ägnat sig åt musik sedan sju års ålder
– ett intresse som hans tre vuxna döttrar, som alla har gått på Adolf Fredriks musikskola i Stockholm, har ärvt. Under studietiden försörjde han sig som amanuens på Institutionen för patologi där han utförde obduktioner.

Läs hela porträttet

Covid-19 infektionen och MS

Med början i Wuhan, Kina december 2019 har covid-19 (corona virus disease 2019) spridits ut över världen och orsakat en pandemi med stora medicinska, sociala och ekonomiska konsekvenser. I Sverige har akutsjukvården varit hårt belastad men antalet svårt sjuka har gradvis minskat under sommarmånaderna. Sjukdomen orsakas av ett nytt coronavirus, severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 (SARS-CoV-2) som förutom feber och luftvägssymtom ofta ger upphov till neurologiska symtom. Jan Lycke och Magnus Gisslén ger här bakgrund till sjukdomen samt vilken neurologisk påverkan infektionen kan ge.

SARS-CoV-2 infekterar humana celler via ACE-2-receptorn med hjälp av serinproteaset TMPRSS2 och orsakar inflammatorisk nekrotisk celldöd. ACE-2 uttrycks i stor mängd på celler i luftvägarna, framför allt de alveolära typ II-cellerna, men även på celler i andra delar av kroppen, exempelvis tarmslemhinna. Även om ACE-2 finns i mindre mängd på celler i CNS är det fortfarande oklart om SARSCoV- 2 sprider sig till och infekterar celler i hjärnan. I de få studier som ännu är gjorda har man i enstaka fall hittat virus i små mängder i cerebrospinalvätska, men det finns inga hållpunkter för att hjärnhinneinflammation eller kraftigt påverkad
blod-hjärnbarriär är vanligt förekommande. Hos patienter med allvarlig covid-19 ses däremot ofta en mycket kraftig inflammation inte bara systemiskt utan även i CNS. Det har visat sig att tromboemboliska komplikationer är vanligt förekommande hos patienter med svår covid-191 och trombosprofylax ges därför frikostigt i princip till alla som läggs in på sjukhus. Remdesivir är det första godkända antivirala läkemedlet för behandling av covid-19 i Sverige och har visat positiv effekt om det ges relativt tidigt i sjukdomsförloppet.

Hos sjukhusvårdade patienter med syrgasbehov men inte behov av intensivvård och respiratorbehandling förkortade remdesivir signifikant vårdtid och mortalitet.2 Hos patienter som blir kritiskt sjuka och behöver intensivvård, inträffar vanligtvis en kraftig försämring kliniskt omkring 8–12 dagar efter symtomdebut och i samband med denna försämring ses ofta kraftig inflammation med feber, låga nivåer av lymfocyter och högt CRP. I detta skede har kortikosteroidbehandling visat relativt god effekt med signifikant förbättrad överlevnad3 och är nu en del av standardbehandling. Mortaliteten hos svårt sjuka patienter med covid-19 som intensivvårdas är cirka 20 procent i Sverige.

NEUROLOGISKA MANIFESTATIONER
Tidigare coronavirusinfektioner, SARS-CoV som huvudsakligen drabbade Asien 2002–2003 och Middle East respiratory syndrome (MERS-CoV) som var epidemisk i Mellanöstern 2012, kunde båda ge neurologisk påverkan. Epidemin med SARS-CoV orsakade encefaliter, stroke, och polyneuropatier och MERS-CoV gav encefaliter med medvetandepåverkan, epileptiska kramper, stroke och Guillain-Barrés syndrom. SARS-CoV-2 kan i likhet med tidigare coronavirusinfektioner också ge akut neurologisk påverkan framför allt i svårare fall men det har även uppmärksammats långdragna insufficienstillstånd efter genomgången infektion med uttalad orkeslöshet, trötthet och kognitiv påverkan. Flera direkta och indirekta orsaker till det neurologiska engagemanget har identifierats; i) CNS-påverkan sekundär till hypoxi och hypotension, ii) encefaliter och meningoencefaliter, iii) mikro- och makrovaskulär trombotisering av CNS, samt iv) immunologiskt medierad sjukdom.

I en sammanställning från flera medicinska databaser identifierades 41 artiklar med rapporter om neurologiska manifestationer till covid-19.4 Man fann att dem vanligaste ospecifika neurologiska symtomen var fatigue 33,2 procent, anorexi 30,0 procent, dyspné 26,9 procent, myalgi 16 procent, huvudvärk 9,2 procent, yrsel 10 procent och konfusion 5,2 procent. I en retrospektiv fallstudie5 från Wuhan rapporterades 214 patienter, 88 svårare och 126 mildare covid-19-fall och i en prospektiv fallstudie6 från Frankrike beskrevs neurologiska tillstånd hos 58 patienter. Neurologisk påverkan rapporterades i 45,5 respektive 84 procent. Det finns en stor variation av neurologiska symtom från CNS och PNS vid covid-19- infektion [Tabell 1].7,8

Läs hela artikeln

Med Parkinson som följeslagare – vad kan underlätta för att acceptera, hantera och leva ett gott liv?

Hur hanterar personer med Parkinsons sjukdom och deras närstående denna progressiva sjukdom i sitt vardagsliv? Vilket stöd behöver de mest för att kunna bibehålla livstillfredsställelsen och hur kan vården bidra? Det har Carina Hellqvist, parkinsonspecialiserad sjuksköterska, skrivit en avhandling om.

I Sverige finns ungefär 15.000–20.000 personer som lever med diagnosen Parkinsons sjukdom. Merparten av dessa personer är över 60 år, även om diagnosen inte är helt ovanlig från 40 år och uppåt.1 Sjukdomen är progressiv med successivt ökande symtom som inkluderar såväl rörelsesvårigheter (stelhet, tremor, långsamma rörelser och balansproblem) som kognitiva och emotionella besvär. Sjukdomens långsamma progress gör att personer som får diagnosen kan leva i flera decennier med sjukdomen som följeslagare. Med hjälp av gott multiprofessionellt omhändertagande inom öppenvården är det sällan personer med Parkinsons sjukdom behöver söka akut eller inneliggande sjukhusvård. Trots att god behandling finns att erbjuda är denna enbart symtomlindrande och kan inte bota eller bromsa sjukdomen. Vid avancerad sjukdom är behandlingen ofta mångfacetterad och innefattar så väl farmakologiska som icke-farmakologiska interventioner och kräver samarbete mellan flera olika aktörer inom öppen och slutenvård inom såväl region som kommun.

Den medicinska behandlingen kommer ofta att innefatta flertalet olika läkemedel, flera olika administreringssätt och tidpunkter för intag av läkemedel.2 Personer med Parkinsons sjukdom behöver regelbunden kontakt med hälso-och sjukvården för justering av medicinering och uppföljning av symtom och eventuella biverkan. Allt eftersom sjukdomen fortskrider ökar såväl symtombördan som behandlingskomplexiteten och sjukdomen gör sig allt mer påmind i vardagslivet för såväl personen som drabbats som de närstående. Detta ställer stora krav på anpassning och förmåga att hantera såväl medicinering som fysiska och emotionella effekter av sjukdomen. Både personen med Parkinsons sjukdom samt de nära anhöriga behöver därför utveckla strategier för att hantera de nya krav som sjukdomen medför och minimera sjukdomens påverkan i vardagslivet. Detta för att kunna hantera symtom och behandling och bibehålla en god livstillfredställelse och känsla att ha kontroll över situationen.

Läs hela artikeln

Reflektioner över coronapandemins betydelse och interaktioner  vid Parkinsons sjukdom

Det nya coronaviruset påverkar oss alla i våra vardagliga liv. Inte minst påtagligt är detta för äldre och/eller personer med kroniska sjukdomar. I denna artikel sammanfattar Örjan Skogar kunskapsläget just nu, med fokus på covid-19 och Parkinsons sjukdom.

Människors normala rutiner har på djupet förändrats under de senaste sex månaderna. En ökad oro även hos i övrigt friska personer är påtaglig. Social distansering, isolering och begränsningar i sociala och normala rutiner hotar tveklöst än mer personer i utsatta grupper. Friska äldre utgör riskgrupper. För personer som redan i sammanhang utanför en pandemi har behov av stöd och hjälp, personlig handräckning och support i vardagen för att orka bära en kronisk sjukdom, som till exempel Parkinsons sjukdom, blir det än mer påtagligt att dessa personers behov i grunden behöver fokuseras på. Dopaminberoende adaptationsmekanismer såsom stresshantering, ångest och depression är redan utan en global pandemi starkt försvagade hos parkinsonpatienter. Mekanismer som avmaskerar debut av motoriska parkinsonsymtom hos icke-diagnostiserade parkinsonpatienter, är alls inte otroligt att vi får uppleva i spåren av pandemin.

KLINISK LÄKEMEDELSFORSKNING UTANFÖR PARKINSONSFÄREN
Kunskaperna runt covid-19 har naturligtvis ökat dramatiskt på ett halvår, nästan 3.000 pågående studier om läkemedelsbehandlingar pågår. Tidsfaktorn är just nu det mest begränsande, läkemedel måste få provas ut under mycket kontrollerade former. Dexametason har visat sig kunna minska dödligheten med 1/3 hos de svårast sjuka under en viss fas av sjukdomsförloppet. Detta är visat av brittiska forskare i en kontrollerad studie och är sedan en tid godkänt för behandling i svåra fall. Virusförökning vid dessa nedregleringsåtgärder för immunförsvaret utgör givetvis en oro i sammanhanget. Tocilizumab (reumatologiskt läkemedel) som i pilotstudie på KI visat immunmodulerande effekt med mindre tid i respirator och på intensivvårdsavdelning. Studierna behöver utvidgas och särskilt kunskaperna om ”timing” när läkemedel sätts in under förloppet och även vilka patienter som skall väljas för behandling. Dock har man inte kunnat se resultaten från pilotstudie replikeras i en större studie. Remdesivir är ett antiviralt läkemedel som godkändes i Europa under sommaren. Har viss effekt på produktionen av nytt genetiskt material av covid-19 – man har sett förkortad tid för intensivvårdsbehovet i vissa fall. Svårigheterna är att veta när under förloppet som läkemedlet ska ges. Bäst att kunna ge tidigt men svårt att utvärdera effekterna.

Läs hela artikeln