Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

EPILEPSI – en omfattande historia

Redan på 3–400-talet f.Kr. var epilepsia den gängse termen i Grekland för den sjukdom vi än i dag benämner epilepsi. Sjukdomens historia innefattar religiösa, medicinska, etiska och politiska sidor. På 1900-talet sker stora förändringar inom alla dessa områden. Följ med på en medicinhistorisk resa med Anders Cronlund.

För 3000 år sedan var epilepsi, liksom flertalet sjukdomar, känd i Mellersta Östern. En av de äldsta texterna tar upp kliniska observationer och behandlingar som diet (en vidare omfattning än dagens term), hygien och läkeörter vid sidan av böner och besvärjelser. Den grekiska läkaren Hippokrates, som verkade cirka 400 år f.Kr., anses vara den som avförde andar och demoner som orsak och ansåg att sjukdomens ursprung fanns i hjärnan. Trots detta levde religiösa och magiska förklaringar kvar i Europa långt in på 1800-talet. Behandlingarna har varierat över århundradena. Under medeltiden gavs personer med epilepsi blod från avrättade, mördare och soldater – ont skall med ont fördrivas? Mer medicinskt motiverade insatser har utgjorts av diet, trepanering, brännmärkning (kauterisation), intag av örter/ örtextrakt, åderlåtning samt laxering. De två senare var följder av den under århundraden förhärskande humoralpatologin, ofta kallad fyrsaftsläran. Överskott av slem i hjärnan skulle avlägsnas från kroppen. En översikt av använda läkeörter får man via bevarade föreläsningsanteckningar i botanik vid Uppsala universitet från mitten av 1600-talet. 550 arter behandlades under rubriken Om växters krafter och egenskaper. Ett 30-tal arter anges vara aktiva mot epilepsi, varav flera vanliga svenska växter som åbrodd, daggkåpa, kamomill och gråbo. Ibland skall

Läs hela artikeln

Ny avhandling återinlägg beskriver prognos lång tid efter stroke

Prognosen efter stroke påverkas av många olika faktorer. Några av dessa har studerats i avhandlingen ”Stoke in the Long Term – Prognosis, Comorbidity, Readmission, and the Caregiver Perspective”. Resultaten sammanfattas här av Stefan Sennfält, Lunds universitet.

Stroke är som bekant är en mycket vanlig sjukdom och i dag räknar man med att det finns över 140.000 drabbade i Sverige som lever med varierande grad av funktionell nedsättning.1 En stroke är för många en allvarlig händelse och påverkar livet fundamentalt i många år efteråt. Men glädjande nog gör vården framsteg. Vård och stöd som erbjuds i dag håller hög kvalitet men det finns sannolikt rum för förbättring. Vissa förändringar är kanske till och med nödvändiga för att framöver kunna erbjuda gott stöd till den ökande andelen äldre (som ju har en större risk för stroke). För att bäst kunna åstadkomma förbättringar behövs gott kunskapsunderlag.

Då både befolkningen och vården förändras över tid behövs det hela tiden nya uppdaterade beskrivningar över prognos och patienters situation. Prognosen efter stroke påverkas av många olika faktorer varav många tidigare inte fått så mycket uppmärksamhet. Min avhandling är en omfattande beskrivning av långtidsprognosen och mina fem publicerade delarbeten behandlar olika viktiga aspekter såsom samsjuklighet, funktionsnedsättning före stroke, återinläggningar samt de anhörigas situation.

DE OLIKA DELARBETENA
Projektet bygger på data från Riksstroke, det svenska kvalitetsregistret för strokesjukvård, och mer specifikt en långtidsuppföljning som genomfördes år 2016 av patienter som insjuknat tre eller fem år tidigare (över 22.000 inkluderade patienter) och deras anhöriga. Data har även inhämtats frånbland annat Patientregistret, SCB:s befolkningsregister samtLäkemedelsregistret.

Delarbete 1 beskriver överlevnad och funktionsförmåga upp till fem år efter ischemisk stroke respektive hjärnblödning. 2 Jag visar att prognosen är fortsatt ganska dyster för båda diagnoser men att överlevnad och funktionsförmåga var lägre för hjärnblödning vid samtliga uppföljningstillfällen. Efter fem år var hela 79 procent av dessa patienter avlidna eller beroende av hjälp i vardagen jämfört med 70,6 procent av dem som drabbats av ischemisk stroke.

Läs hela artikeln

Komplex logistik i samband med akut stroke

Möjligheten att behandla akut stroke med trombolys och trombektomi har bidragit till att allt fler patienter kan räddas från funktionsnedsättning och långvarig rehabilitering. Behandlingen måste dock påbörjas tidigt, innan irreversibel skada har uppstått. Karl Sjölin, Michael Mazya, Avan Rashid och Jakob Ström har tagit tempen på hur strokelarmslogistiken ser ut i vårt avlånga land.

Trombektomibehandling vid ischemisk stroke fick sitt stora genomslag under 2014–2015 i samband med att flera positiva studier publicerades. Antalet trombektomibehandlingar i Sverige har ökat stadigt de senaste åren.1 Eftersom behandlingen endast ges på sex av Sveriges universitetssjukhus, med ett sjunde på gång i Örebro, har en viktig fråga varit hur man på bästa sätt tillgängliggör och organiserar trombektomivården. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) publicerade 2017 en rapport som belyser detta, där man bland annat rekommenderade införande av en nationell helikopterverksamhet och upprättande av ett trombektomicentrum
i Örebro.2 Effekten av reperfusionsbehandling

(trombolys och trombektomi) vid akut ischemisk stroke är kraftigt tidsberoende,3,4 vilket ställer stora krav på att sjukvårdens nätverk kring strokepatienten är vältrimmade. Varje minut räknas. I följande artikel ges en genomgång av de viktigaste beståndsdelarna i strokelarmslogistiken (”Rädda hjärnan”-larm) och hur man i olika delar av Sverige organiserat vården.

Läs hela artikeln

8th Joint ACTRIMS-ECTRIMS Meeting 11-13 September 2020

European Committee for Treatment and Research in Multiple Sclerosis (ECTRIMS) avhöll sin årliga kongress i september, denna gång tillsammans med den amerikanska systerorganisationen ACTRIMS. På plats framför datorskärmen fanns Magnhild Sandberg, docent i neurologi och överläkare vid Universitetssjukhuset i Lund, som här bidrar med ett referat från den 8:e gemensamma ACTRIMS-ECTRIMS-kongressen.

Som så mycket annat detta speciella år blev ACTRIMS-ECTRIMS ett virtuellt möte. Organisatörerna skall ha beröm – det fungerade utmärkt att lyssna både på de inspelade bidragen och på de ”levande” diskussionerna i slutet av varje session. Föreläsarna skall också ha beröm! De fanns på plats vid sina datorer vid rätt tidpunkt! Många diskussioner blev både informativa och underhållande, när moderatorerna inledde med några övergripande frågor, innan ”publicum” fick komma till tals med sina frågor och kommentarer. Mötet invigdes med korta välkomsthälsningar av Jeffrey Cohen i Cleveland (Ohio) och Bernhard Hemmer i München, presidenter för ACTRIMS
respektive ECTRIMS. Därefter kom ett litet längre inlägg av Donna F. Edwards, som tidigare har varit demokratisk medlem av representanthuset i den amerikanska kongressen. Hon har levt med MS i många år, och i hennes berättelse var det sannolikt många som kände igen sina patienter. De vetenskapliga bidragen var många och spände över ett brett fält – från ”MS prodrome” till progressiv MS, från experimentella till etablerade sjukdomsmodifierande behandlingar, nya laboratoriemetoder, med mera. Det följande måste av naturliga skäl bli ett personligt urval, men litet oväntat kom ”ålder” att få en stor plats!

PATY-FÖRELÄSNINGEN – THE MS PRODROME
Sedan många år börjar ACTRIMS med den så kallade Paty-föreläsningen. Don Paty föddes i Kina 1936, där hans föräldrar byggde ett sjukhus inom ramen för ”Southern Methodist Church”. Han utbildade sig till neurolog hemma i USA men flyttade därefter till Kanada, vars sjukvårdssystem han enligt egen utsago kände sig mera bekväm med. Där etablerade han en framgångsrik MS-klinik först i Western Ontario och sedan i Vancouver.
Don Paty och jag var jämngamla och goda vänner under många år. Vi hade båda anknytning till ett samhälle norr om New York City, Dobbs Ferryon- Hudson, där han växte upp och där jag var elev på en internatskola. Vi var båda entusiastiska operaälskare! Han avled redan 2004 några år efter en till synes framgångsrik benmärgstransplantation, som han trots det beskrev som ”nothing I would recommend”. Helen Tremlett, professor i neuroepidemiologi i Vancouver, hade fått hedersuppdraget att hålla årets Paty-föreläsning med titeln ”The multiple sclerosis prodrome”. Helen Tremlett kom från Cardiff till Don Paty och Vancouver för sin postdoc men, som hon själv sa, ”have never looked back”.

Läs hela referatet

Digitala möten har kommit för att stanna i Växjö

Med covid-19 började digitala möten på allvar införas vid neurologmottagningen på Centrallasarettet Växjö. Många planerade patientbesök ändrades om till möten via telefon och digitala plattformar.
– Vi kommer att fortsätta arbetet med ut formningen och vinner på det, men måste definiera vilka patienter som är målgrupperna. Det är ett stort steg och mer modernt än det klassiska ”gå till doktorn”, säger sektionsansvarige neurolog Jenö Gabor Kicsi.

Möjligheterna för behandling och diagnostisering inom neurologi har ökat dramatiskt de senaste 20 åren.
– Vi kan göra så otroligt mycket mer i dag. Det har skett en behandlingsutveckling runt stroke som kan ge stora patientvinster, med bland annat ”Rädda hjärnan” prioriteras strokepatienter väldigt högt. Även vid MS har utvecklingen gått framåt, säger neurologen Jenö Gabor Kicsi. I början av 2000-talet flyttade den i Växjö tidigare spridda verksamheten Neurologimottagningen till samma plan som Neurologi- och strokeavdelningen. I samband med en omorganisation 2018 flyttade även den neurologiska dagvården till mottagningen och Therese Parsmyr anställdes som avdelningschef.

– Med dagvården i samma enhet kan vi tillsammans koordinera och använda personalens kompetens bättre. Flera tjänster är kombinerade och alternerar mellan olika funktioner, det ger en ökad flexibilitet och kvalitet i vårt arbete för kronobergarna. Genom att arbeta som en samlad enhet blir vi väldigt robusta, säger hon.

140.000 PERSONER I UPPTAGNINGSOMRÅDET
Växjös neurologiverksamhet ingår i medicinkliniken. Den omfattar mottagning, öppenvård och en sluten neurologistrokeavdelning. De vanligaste diagnoserna är MS och Parkinsons sjukdom, följt av epilepsi och övriga neurologiska tillstånd. Upptagningsområdet östra Kronobergs län omfattar drygt 140.000 personer, där invånarnas medelålder på 41,5 år är marginellt högre än riksgenomsnittet på 41,3 år.

På mottagningen arbetar sex sjuksköterskor och två undersköterskor. Några roterar mellan avdelning och mottagning och växlar mellan olika funktioner på mottagning och dagvård. Inom dagvården är en utredningsfunktion under uppbyggnad. Tapptester kommer som första steg kunna utföras polikliniskt inom kort. Behandling på mottagningen kan kombineras med besök hos sjuksköterska, och eventuella problem som dyker upp kan bollas med läkare. På medicinkliniken delar tre neurologer på olika positioner; avdelningsläkare, konsult och i mån av tid mottagningsläkare. Den tid som blir över ägnas åt mottagning och akut medicinklinik.

Läs hela reportaget