Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Skånes universitetssjukhus först i Norden med ny metod för hjärnstimulering

Genom att stimulera hjärnan med en inopererad elektrod blockeras störande signaler och sjukdomar. Metoden kan hjälpa personer som lider av exempelvis Parkinsons sjukdom eller Tourettes syndrom till ett bättre liv. Metoden är inte ny, men en del av den teknik som Skånes universitetssjukhus nu börjat använda sig av är det.

– Tidigare har vi endast kunnat stimulera hjärnan. Nu kan vi även lyssna på den och på så sätt få en inblick i hjärnvågorna och låta dem styra stimuleringen, säger Hjalmar Bjartmarz, överläkare inom neurokirurgin på Skånes universitetssjukhus i Lund.

Skånes universitetssjukhus var ett av de första sjukhusen i världen som använde metoden redan på 1990-talet. Nu är nästa steg taget i utvecklingen, och som första sjukhus i Norden, och det tredje i världen börjar Skånes universitetssjukhus att använda sig av den nya mättekniken.
– Vi har behandlat den tredje patienten i världen med just den här tekniken.

Mätpunkter att orientera sig efter
Metoden Deep Brain Stimulation bygger på en metod där en ram fixerar patientens huvud under operationen och ger neurokirurgen mätpunkter att orientera sig efter i hjärnan. Förenklat handlar det om att hitta exakt det område som orsakar problem i hjärnan. När det är gjort opereras en elektrod in för att blockera störningarna med en nervstimulator. En form av pacemaker.
– Nu när vi även kan lyssna på hjärnan har det blivit lättare att veta var exakt i hjärnan vi ska stimulera, säger Hjalmar Bjartmarz.

Ett bättre liv
Deep Brain Stimulation används i dag för att behandla exempelvis Parkinsons sjukdom, olika skaksjukdomar, dystoni och Tourettes syndrom.
– Min livssituation kommer att bli bättre. Bland annat det sociala. Förhoppningsvis kommer jag att kunna gå ut och äta och ta ett glas vin om jag vill det. Det har varit nästintill helt omöjligt innan, säger Mattias Andersson, som är den första patienten i Norden som fått ta del av den nya Deep Brain Stimulation tekniken.

Bättre behandling för patienten
Karin Wedmark arbetar som sjuksköterska på Deep Brain Stimulation mottagningen på Skånes universitetssjukhus. Hon tror att den nya tekniken kan bidra till att ytterligare förbättra situationen för avdelningens patienter.
– Man kan förhoppningsvis minimera biverkningarna. Det är alltid roligt när det händer nya saker och att man får vara med i den utvecklingen.

För mer information kontakta:
Hjalmar Bjartmarz, överläkare inom neurokirurgi, Skånes universitetssjukhus, 046-17 13 23

Ny typ av cell ökar kunskaperna om ALS

Det behövs mer kunskap om orsakerna till den svåra muskelsjukdomen ALS. Nu har forskare vid bland annat Karolinska Institutet och KTH studerat en cell i hjärnans blodkärl som möjlig förklaring till sjukdomens varierande sjukdomsförlopp. Resultaten tyder på hittills okända samband mellan nerv- och kärlsystemet. Studien som publicerats i Nature Medicine kan få betydelse för tidigare diagnoser och framtida behandlingar.

ALS, amyotrofisk lateral skleros, är en neurodegenerativ sjukdom som påverkar de motoriska nervcellerna och över tid leder till muskelförtvining, förlamning och död. Idag finns ingen botande behandling.

Orsaken till sjukdomen är bara känd hos de 5-10 procent av patienterna som har en nedärvd form av ALS. För att kunna ställa tidig diagnos och utveckla effektiva behandlingar söker forskningen fler förklaringar till sjukdomen.

Heterogent sjukdomsförlopp

Det finns en stor variation hos ALS-patienter när det gäller symptom, ålder och överlevnadstid. Under senare år har forskningen skiftat fokus från neurologiska förklaringar till dessa skillnader, och bland annat intresserat sig för hjärnans blodkärlssystem som levererar syre och näringsämnen till hjärnvävnaden.

Nu har forskare vid Karolinska Institutet, KTH, SciLifeLab, Imperial College i London och Umeå universitet studerat om ett möjligt samband mellan dessa perivaskulära fibroblastceller och tidpunkten för sjukdomsutbrottet samt överlevnaden.

Markör för tidig ALS

Studier på möss med ALS visade att gener för perivaskulära fibroblastceller var aktiva redan i ett tidigt, asymptomatiskt, sjukdomsstadium och månader före uppkomsten av skador på nervcellerna.

I nästa steg undersökte forskarna förekomsten av markörproteiner i plasma från fyra länder om totalt 574 patienter som nyligen fått en ALS-diagnos och 504 friska kontroller.

Resultaten tyder på ett samband mellan förhöjda nivåer av proteinmarkören SPP1 för perivaskulära fibroblastceller, och ett aggressivt sjukdomsförlopp och kortare överlevnad. Det är ett tidigare okänt samband mellan kärl- och nervsystem hos ALS-patienter.

– Det är spännande att se hur resultaten från vår proteinprofilering kan kopplas samman med de cellulära och molekylära analyser vi har gjort, och avslöja ett tidigare okänt samband till sjukdomens progression, säger studiens försteförfattare Anna Månberg, forskare vid institutionen för proteinvetenskap på KTH och SciLifeLab.

– Våra resultat tyder på att vaskulära händelser är en faktor för sjukdomens heterogenitet och ökar kunskaperna om tidiga stadier av ALS. Nu behövs fler studier om vaskulära sjukdomsmekanismer för bättre prognosverktyg och framtida behandlingar, säger Sebastian Lewandowski, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap och centrum för molekylär medicin, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.

Forskningen finansierades främst av Olle Engkvist Stiftelse, Ulla-Carin Lindquist Stiftelse För ALS-Forskning, Swedish FTD Initiative, och även genom strategiskt stöd från Knut and Alice Wallenbergs Stiftelse, Familjen Erling-Perssons Stiftelse till KTH Center for Applied Precision Medicine (KCAP). Se studien för mer information om forskarnas övriga engagemang.

Publikation: “Altered perivascular fibroblast activity precedes ALS disease onset”, Anna Månberg, Nathan Skene, Folkert Sanders, Marta Trusohamn, Julia Remnestål, Anna Szczepińska, Inci Sevval Aksoylu, Peter Lönnerberg, Lwaki Ebarasi, Stefan Wouters, Manuela Lehmann, Jennie Olofsson, Inti Von Gohren Antequera, Aylin Domaniku, Maxim De Schaepdryver, Joke De Vocht, Koen Poesen, Mathias Uhlén, Jasper Anink, Caroline Mijnsbergen, Hermieneke Vergunst-Bosch, Annemarie Hübers, Ulf Kläppe, Elena Rodriguez-Vieitez, Jonathan D. Gilthorpe, Eva Hedlund, Robert A. Harris, Eleonora Aronica, Philip Van Damme, Albert Ludolph, Jan Veldink, Caroline Ingre, Peter Nilsson, Sebastian A. Lewandowski. Nature Medicine, online 15 april 2021, doi:10.1038/s41591-021-01295-9.

För mer information, kontakta:
Sebastian Lewandowski, forskare
Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet
E-post: [email protected]
Telefon: +46 700 43 57 83

Ny studie på möss om ECT och Alzheimers-protein

ECT, eller elbehandling, är en behandling med god effekt för svårt deprimerade patienter. Men många patienter är oroliga för biverkningar, främst långvariga minnessvårigheter. Nu har forskare vid Lunds universitet i studier på möss undersökt om ECT påverkar halterna av proteinet beta-amyloid i hjärnan– det protein som klumpar ihop sig och bildar plack i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Artikeln har publicerats i tidskriften Scientific Reports.

Tidigare studier från Lunds universitet har visat att ECT både stimulerar nybildningen av nervceller och tillväxten av blodkärl i hjärnan, vilket skulle kunna motverka den tillbakabildning av nerver och synapser som man kopplat till svåra depressioner. Andra studier har visat att ECT kan stimulera mikroglia, det vill säga hjärnans immunceller. Mikroglia är betydelsfulla vid Alzheimers sjukdom där de kan påverka nivåerna av beta-amyloid-plack. Därför ville forskare bakom den aktuella studien undersöka om ECT påverkade halterna av dessa beta-amyloid-plack i hjärnvävnaden, vilket är typiskt för Alzheimers.

Vid svår depression kan elbehandling vara en effektiv behandlingsmetod då läkemedel eller annan behandling inte hjälper. Förr kallades ECT, eller elektrokonvulsiv behandling, för elchocker – ett skrämmande men missvisande namn. Behandlingen innebär att hjärnan under några sekunder stimuleras med svaga pulser av elektrisk ström under kontrollerade former medan patienten är sövd.

ECT påverkade inte beta-amyloid eller hjärnans inflammatoriska mikrogliaceller

Under pågående elbehandlingar kan närminnet påverkas och patienten får då svårt att minnas vad som hände precis före och efter behandlingstillfället. Detta beror på att hjärnans inlagring av nya minnen störs av elbehandlingen. Efter avslutad behandling brukar minnet återhämta sig inom två till fyra veckor.

Även depressioner påverkar minnet så många patienter upplever tydliga förbättringar av sina minnesförmågor i takt med att depressionen lindras.

– Ibland beskriver patienter ihållande minnesbesvär, men det är ovanligt, och inte heller klarlagt i vilken grad detta rör sig om biverkningar av behandlingen eller är en följd av depressionen, säger forskaren Joakim Ekstrand.

Kortsiktiga och långsiktiga effekter av ECT på inflammationen i hjärnan

Neuroforskarna, delvis från det strategiska forskningsområdet för neurodegenerativa sjukdomar, MultiPark, i Lund har undersökt de kortsiktiga och långsiktiga effekterna av ECT på inflammation i hjärnan och ansamlingen av beta-amyloid hos möss som bär på mutationer för att utveckla den vanligaste demenssjukdomen, Alzheimers.

– ECT påverkade inte beta-amyloid eller hjärnans inflammatoriska mikrogliaceller trots att vi undersökte detta med flera olika metoder vid tre olika tidpunkter efter behandlingen, förklarar Gustaf Olsson, en av studiens två försteförfattare och som gjort sitt masterarbete på Laboratoriet för experimentell neuroinflammation och studerat hjärnvävnaden i mikroskop.

Fynden är viktiga. ECT är en potentiellt livräddande behandling

Halterna av beta-amyloid har tidigare mätts i ryggmärgsvätskan från 12 deprimerade patienter före och efter ECT i en tysk patientstudie. Där fann man tecken på att nivåerna av beta-amyloid skulle kunna minska i hjärnan efter behandlingen.

– Våra resultat ligger även i linje med en stor dansk uppföljningsstudie om visar att deprimerade patienter som behandlats med ECT inte har större risk att utveckla demens, berättar Martina Svensson, biträdande forskare och försteförfattare till artikeln.

Projektet är ett samarbete mellan Laboratoriet för experimentell neuroinflammation och Enheten för psykiatrisk neuromodulering, där biträdande forskare Joakim Ekstrand finns.

– Fynden är viktiga. ECT är en potentiellt livräddande behandling, och just äldre patienter med svåra depressioner svarar ofta mycket bra på behandlingen. Många kanske redan upplever helt normala åldersrelaterade försämringar, och kan av den anledningen vara extra oroliga för minnesbiverkningar. Att kartlägga behandlingens potentiella påverkan på utvecklingen av Alzheimers på molekylär nivå var förstås viktigt. Att vi inte kunde se några indikationer på att ECT hade en negativ påverkan på en rad olika markörer, inte ens med värsta möjliga genetiska förutsättningar, är mycket viktig kunskap att ha med sig för såväl professionen liksom för dem som känner stor oro kring detta, säger Joakim Ekstrand.

– Detta är naturligtvis forskningsresultat som måste replikeras i flera studier och så småningom bekräftas i patientstudier, men i avvaktan på det så ser vi mycket positivt på resultaten då vi inte fann någon långsiktig påverkan av ECT, avslutar professor Tomas Deierborg, som leder forskargruppen experimentell neuroinflammation där också Martina Svensson och Gustaf Olsson ingår.

Den vetenskapliga artikeln “The effect of electroconvulsive therapy on neuroinflammation, behavior and amyloid plaques in the 5xFAD mouse model of Alzheimer’s disease” publicerades I Scientific Reports, 1 mars 2021.

För mer information om studien, kontakta:
Martina Svensson, forskare i gruppen experimentell neuroinflammation,
Tomas Deierborg, professor i experimentell fysiologi, leder forskargruppen experimentell neuroinflammation, [email protected]

Studien har finansierats med stöd från Alzheimersfonden, Hjärnfonden, Crafoordska stiftelsen, Demensförbundet, Kockska stiftelsen, Olle Engkvist Stiftelse, Vetenskapsrådet, Kungliga fysiografiska sällskapet, Bergers stiftelse och Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.

Kort fakta om studien:
Ämne: Neuroforskning/Psykiatri; Alzheimers sjukdom/Elektrokonvulsiv terapi (ECT)
Forskningområde: grundforskning
Studiedesign: Djurstudie, 51 Transgen musmodell för Alzheimers sjukdom (5xFAD)
Experimentell undersökning: In vivo, randomiserad intervention

Clinical use of a-CGRP treatments – Reasoning at the Danish Headache Center

Syftet med vår webbinar-serie ”HEADS UP!” är att erbjuda dig inom hälso- och sjukvården lättillgänglig utbildning där vi belyser aktuella teman inom terapiområdet migrän.

22 april kl.12:10–13:00

Plats: Digitalt via Zoom

Föreläsare: Prof. Dr. Lars Bendtsen, Danish Headache Center & Köpenhamns universitet, Danmark

Moderator: Dr. Yulia Surova, Skånes Universitetssjukhus i Lund

Under denna föreläsning berättar Dr. Bendtsen om vilka kliniska erfarenheter av olika behandlingar med anti-CGRP-terapier som hittills gjorts på Danish Headache Center. Under presentationen kommer det att finnas en chat som modereras av Dr Surova, SUS. Förbered gärna frågor till Dr. Bendtsen.

Varmt välkommen!

För mer info och anmälan klicka här

Ny subkutan beredningsform för Tysabri (natalizumab)

Europeiska kommissionen beviljar marknadsföringstillstånd för ny subkutan administrering av TYSABRI® (natalizumab) för att behandla skovvis förlöpande multipel skleros (MS)

  • TYSABRI är en sjukdomsmodifierande behandling som nu finns i två administreringsformer, subkutan (SC) injektion och intravenös (IV) infusion
  • SC administrering innebär två injektioner inom 30 min och efter de första 6 doserna är det möjligt att minska eller slopa observationstiden på 1 timme, i enlighet med kliniskt övervägande
  • Godkännandet innebär ytterligare ett behandlingstillskott för patienter med skovvis förlöpande MS

Biogen meddelade idag att Europeiska kommissionen (EC) har beviljat marknadsföringstillstånd för subkutan (SC) injektion av TYSABRI® (natalizumab) för att behandla skovvis förlöpande multipel skleros (MS). Den nya administreringsformen har effekt och säkerhet jämförbar med NATALIZUMAB intravenös (IV) formulering, som bygger på behandlingens långtidsdata, etablerade kliniska fördelar och säkerhetsprofil.

Både SC- och IV-formulering av NATALIZUMAB doseras 300 mg var fjärde vecka (Q4W) och administreras av en vårdgivare. SC administrering innebär två injektioner inom 30 minuter. IV-formuleringen administreras under cirka 1 timme. Efter de första 6 doserna är det möjligt för läkare att minska eller slopa observationstiden på 1 timme, i enlighet med kliniskt övervägande.

Kommissionens godkännande av SC-administrationsformen för NATALIZUMAB baseras på data från DELIVER- och REFINE-studierna, som visade jämförbar effekt och jämförbar farmakokinetisk (vid upprepade doser) och farmakodynamisk profil med Q4W IV-administrering av 300 mg TYSABRI. Sammantaget överensstämde effekt och säkerhet generellt för NATALIZUMAB SC i de båda studierna, med nytta-riskprofilen för TYSABRI IV i andra kliniska studier och med klinisk erfarenhet efter marknadsföringstillstånd, med undantag för smärta vid injektionsstället som kan uppstå vid SC-injektioner.1,2

”Jag är glad över att nu kunna konstatera att med denna nya beredningsform ges ytterligare alternativ för patienter med skovvis förlöpande MS, säger Christina Gip, medicinsk chef, Biogen i Sverige.

Efter ECs godkännande av NATALIZUMAB år 2006, har dess effekt och säkerhet visats genom kliniska prövningar och real world evidence-data som samlats in under nästan 15 år. Under den tiden har Biogen initierat forskning, genom insatser som IMSE-1, MS PATHS-nätverket och TYSABRI Observational Program (TOP), som har ökat den kliniska kunskapen om NATALIZUMAB, vilket ger läkare och patienter mer information om denna MS-behandling avseende effekt och säkerhet.