Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Demenssjuka använder inte digitala hjälpmedel på grund av informationsbrist

Med dagens digitala hjälpmedel kan personer med demenssjukdom bo hemma längre. Men många gånger får inte de eller deras anhöriga ens information om den hjälp som finns. Det visar en ny avhandling av Antonios Tsertsidis vid Örebro universitet.

 

Antonios Tsertsidis.

 

– Dessutom blir de flesta informerade om tekniken som kan underlätta vardagen i ett sent skede av sjukdomen, när den inte längre är lika användbar, säger Antonios Tsertsidis, doktorand inom forskarskarskolan Successful ageing vid Örebro universitet.

Han har i en delstudie tittat på tillhandhållandet av digitala hjälpmedel till demenssjuka i Örebro kommun. Kommunen erbjuder kostnadsfria lån av hjälpmedlen till de äldre, och har skyldighet att erbjuda samma service till personer med funktionsvariationer. Utrustningen underlättar vardagen, ger ökad säkerhet och förenklar kommunikation.

– En viktig slutsats är att kunskapsnivån varierar bland de olika yrkena som är ansvariga för förskrivning av digitala hjälpmedel. Detta trots att det finns kortare utbildningar tillgängliga som skulle öka personalens kunskap, säger Antonios Tsertsidis.

Personlig integritet

Digitala hjälpmedel som surfplattor, sensorer och kameror kan användas för att påminna de demenssjuka om dagliga aktiviteter, hålla sociala kontakter och öka deras säkerhet i det egna hemmet. Å andra sidan öppnar hjälpmedlen för en diskussion kring informationssäkerhet och personlig integritet.

– Det var helt uppenbart att anhöriga till de demenssjuka inte var bekymrade över integritetsfrågan. Det viktiga var ökad säkerhet. Tack vare dessa hjälpmedel upplevde de anhöriga också större sinnesro, förklarar Antonios Tsertsidis.

Större inflytande för demenssjuka

Idag räknar man med att det finns runt 150 000 personer som lider av demens i Sverige och enligt Socialstyrelsens prognoser kommer siffran att stiga till 250 000 år 2050. Med digitala hjälpmedel kan de drabbade bo kvar hemma längre och få ökad livskvalitet.

– Min slutsats är att personer med demens borde ha större inflytande över förskrivningsprocessen. De skulle kunna bli introducerade för flera olika hjälpmedel i ett tidigare skede av sjukdomen, få rätt information och stöd, men också delta i utformningen av riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning och ny teknik, säger Antonios Tsertsidis.

Han tror också att ökad kunskap hos personalen om vilka digitala hjälpmedel som finns tillgängliga och hur de fungerar skulle resultera i att fler demenssjuka kunde dra nytta av dem.

– Jag hoppas att min forskning också kan leda till en bättre dialog mellan olika vårdprofessioner som de demenssjuka möter och vara till nytta vid utformningen av ny teknik i framtiden.

 

Länk till avhandlingen: https://bit.ly/3ymw2f6

Fokus för ny studie: Hur mår patienter som opererat skallbenet efter akut hjärnskada?

Vid akut hjärnskada är borttagande av en del av skallbenet, så kallad hemikraniektomi, en livräddande operation. Inom kort startar en studie på Akademiska sjukhuset som syftar till att utvärdera hur kroppen fungerar och hur det är att leva utan skallben under en tid.


Henrietta Gustavsson, foto privat

Hemikraniektomi är en operation som framförallt används vid allvarlig hjärninfarkt eller blödning i den inre delen av hjärnan, men även vid traumatisk hjärnskada när risken är stor för en livshotande hjärnsvullnad.

Ingreppet görs för att minska trycket och innebär att en bit av skallbenet sågas bort vilket tillåter hjärnan att svälla utan att skadas. Operationen kan vara nödvändig eftersom stigande tryck kan leda till att patienten avlider. För att vara effektivt behöver ingreppet göras när svullnaden är som störst, någonstans mellan tre till fem dygn efter insjuknandet eller skadetillfället. När svullnaden går ner, sätts skallbensbiten tillbaka på sin plats igen, vanligen efter cirka tre till sex månader.

Traumatisk hjärnskada är en av de vanligaste orsakerna till svåra handikapp och död hos unga personer i arbetsför ålder. Dessa skador är kostsamma både för de drabbade, i form av livslångt lidande, och för samhället i form av höga vårdkostnader och långa vårdtider.

Enligt de nationella riktlinjerna för strokevård ska hemikraniektomi vid stroke i första hand erbjudas patienter under 60 år. Sedan 2009 registreras patienterna i det nationella kvalitetsregistret Riks-Stroke. Här framgår att är risken för död är dramatiskt lägre för behandlade jämfört med obehandlade patienter.

– Hemikraniektomi är högspecialiserad vård, och ett relativt ovanligt ingrepp inom intensivvården. Syftet med studien är framförallt att öka förståelsen för hur det är att leva utan skallben under vårdtiden, men också att öka kunskapen kring effekter av omvårdnadsåtgärder och lägesändringar. Vi vill också undersöka om kranioplastiken, det vill säga den operation då patienten återfår sitt skallben, i sig kan förbättra patientens mående/livskvalitet, berättar Henrietta Gustavsson.

Studien består av fyra delar, där den första handlar om att studera syresättning i hjärnan med så kallad near-infrared spectroscopy (NIRS), en icke-invasiv teknik där man använder infrarött ljus för att mäta syremättnad i en viss vävnad. Del två handlar om att mäta lungfunktionen med elektrisk impedanstomografi (EIT), även det en icke-invasiv metod som ge en bild av förändringar i lungvolym under pågående syrgasbehandling. På detta sätt kan man upptäcka förekomst av tilltäppta bronker och sämre ventilerade lungområden hos patienterna som pga hemikraniektomin inte kan vändas till den opererade sidan

– Längre fram blir det en case-studie för att få en fördjupad bild av hur det är att leva utan skallbenstäckning. Planen är att sex patienter ska ingå men även intervjuer med närstående och eventuellt omvårdnadspersonal i respektive patients närhet. Del fyra består av mätning av livskvalitet, språkförmåga, koncentration och kognitiv förmåga. Denna del av studien utförs kort före och efter att patienten återfår skallbenet. Resultaten jämförs sedan statistiskt. Endast patienter med verbal förmåga, och förmåga att kunna genomföra de planerade testerna är aktuella för den delen av studien, avrundar Henrietta Gustavsson.

Evobrutinib har lyckats visa en minskning av en nyckelbiomarkör för nervcellsskada och inflammation hos MS-patienter

  • Data som presenterades på AAN visar att evobrutinib signifikant minskar nivåer av neurofilament (NfL) i blod, som kan förutspå framtida hjärnskador och sjukdomsprogression hos patienter med skovvis MS.
  • Ytterligare data från en fas II-studie rörande koncentrationer av evobrutinib i ryggmärgsvätskan hos patienter med MS kommer att presenteras på triMS-konferensen

 

Nya data från en placebokontrollerad, randomiserad fas II-studie presenterades på 2021 års upplaga av American Academy of Neurology (AAN). Resultaten visar att Brutons tyrosinkinas (BTK)-hämmaren evobrutinib signifikant minskar nivåerna av neurofilament (NfL) i blod, som är en viktig biomarkör för neuronskada och inflammation hos patienter med MS. Förhöjda nivåer av NfL i blod har visats vara associerade med skador på nervceller och inflammation, samt potentiellt kunna förutsäga framtida hjärnatrofi och sjukdomsprogression.

– Merck tillhör de första som utvärderar en BTK-hämmare som behandling vid kronisk autoimmun sjukdom och vi fortsätter att glädjas åt de resultat vi hittills har sett hos patienter med skovvis MS. Evobrutinib är ett exempel på den innovation som kommer från våra egna laboratorier. Vi har en lång historia av att leverera innovativa lösningar med målet att utveckla MS-vården och vi ser fram emot att fortsätta undersöka potentialen i evobrutinib i framtida kliniska prövningar, säger Petra Skare, Medicinsk Direktör på Merck AB.

En post-hoc-analys av data från en placebokontrollerad fas II studie av evobrutinibpatienter med skovvis MS (RMS) utvärderade 166 patienter. De största relativa minskningarna av NfL-nivåerna observerades med evobrutinib 75 mg två gånger dagligen (BID) jämfört med placebo. Doseringen motsvarande 75 mg två gånger dagligen utvärderas nu i ett fas III-program som är på väg att slutföra rekryteringen i år. De första resultaten från fas II-studien publicerades tidigare i New England Journal of Medicine 2019 och visade på signifikant minskning av kontrastladdande (T1 Gd+) lesioner samt minskad årlig skovfrekvens. Eftersom förhöjt NfL är förknippat med klinisk försämring och hjärnatrofi i MS, stöder de nya resultaten tillsammans med de tidigare publicerade data, hypotesen att hämning av BTK med evobrutinib kan påverka både inflammatoriska och progressiva aspekter av MS inom centrala nervsystemet (CNS).

Ytterligare stöd för effekterna av evobrutinib inom CNS-patologi vid MS kom från en annan undersökning av nivåer av aktiverat BTK (pBTK) hos B-lymfocyter isolerade från patienter med RMS. Aktiverat BTK var starkt uttryckt i vissa typer av B-celler, inklusive de patogena minnes B-celler, som karaktäriseras av proteinerna T-bet och CXCR3. Evobrutinib minskade dessa cellers förmåga att passera genom det humana CNS-endotelet, vilket tyder på att evobrutinib kan påverka aktiviteten hos patogena B-celler och modulera det progressiva förloppet inom MS.

– De nya och de tidigare publicerade resultaten antyder att evobrutinib har en direkt verkan på de patogena mekanismerna inom MS såväl i periferin som i det centrala nervsystemet vilket kan förklara den tidigare publicerade höga effekten på de kliniska och radiologiska parametrarna inom MS, säger Dr Dimitri Guala, medicinsk rådgivare på Merck AB. Detta visar på den starka potentialen för evobrutinib som kan leda till ett paradigmskifte i behandlingen av människor som lever med MS.

Den 27 maj kommer resultaten från en explorativ analys av evobrutinibkon-centrationen i ryggmärgsvätska (CSF) jämfört med blodplasma att presenteras på triMS.online. I den utvärderas plasma- och CSF-prover insamlade i den tidigare nämnda fas II-studiens öppna förlängning där alla inkluderade fick evobrutinib 75 mg BID. Evobrutinib detekterades i CSF hos alla patienter som inkluderades i analysen (n = 9) med koncentrationer i nivå med plasmakoncentrationer. Detta antyder att evobrutinib, förutom att hämma BTK i perifera celler, också kan hämma BTK-uttryckande B-celler och myeloida celler i CNS, vilket i sin tur kan påverka sjukdomsprogressionen inom MS.

Om Evobrutinib

Evobrutinib är i klinisk utvecklingsfas där syftet är att undersöka dess potential för att behandla multipel skleros (MS). Det är en oral, specifik hämmare av Brutons tyrokinas, (BTK), som spelar en viktig roll för utvecklingen och funktionen hos olika immunceller, inklusive B-lymfocyter och makrofager. Evobrutinib hämmar primära B-cellsreaktioner, som celldelning och frisättning av antikroppar och cytokiner, utan att direkt påverka T-celler. BTK-hämning tros kunna undertrycka autoantikroppsproducerande celler, vilket i preklinisk forskning har visat sig vara användbart vid vissa autoimmuna sjukdomar. Evobrutinib är i klinisk forskningsfas och är ännu inte godkänt för marknadsföring i något land.

Först i Norden med uppgraderad teknik och effektiviserat flöde för DBS-behandling vid Parkinson

Djup hjärnstimulering (DBS) är en kompletterande behandling vid bland annat Parkinsons sjukdom. Akademiska sjukhuset är först i Norden med en ny DBS-modell som innebär att man med avancerade elektroder kan läsa av signaler från hjärnan samtidigt som patienten får behandling.


Elena Jiltsova

– Sedan oktober i fjol opererar vi flitigt i den nya MR-salen på Akademiska där vi med hjälp av en takhängd MR-kamera kan ta bilder under pågående operation utan att flytta patienten. Just kombinationen av ny DBS-teknik och att kunna ta bilder under operationen innebär en klar förbättring. Vi får mycket mer detaljerad information och bekräftelse på att elektroderna ligger rätt, säger Elena Jiltsova, neurokirurg på Akademiska sjukhuset.

Djup hjärnstimulering (DBS) är ett neurokirurgiskt ingrepp där man sätter in elektroder som stimulerar den del av hjärnan som styr finmotoriken. Lite förenklat går det till så att 1-2 elektroder opereras in i ett område djupt under hjärnbarken som hanterar/styr informationen om muskeltonus och kroppshållning. Elektroderna får elektriska impulser från en pulsgenerator som kan liknas vid en pacemaker. Den placeras under huden, oftast på bröstkorgen, och programmeras utifrån av läkare. Vid behov kan patienten själv reglera både intensitet och frekvens på strömmen.

Akademiska sjukhuset erbjuder sedan 25 år DBS-behandling för Parkinsons sjukdom, en kronisk progressiv neurologisk sjukdom som medför tilltagande påverkan på rörelseförmågan. Vanliga symtom är skakningar, darrningar, muskelstelhet och sämre balans. DBS används även som behandling av tremor (ofrivilliga darrningar) och dystoni (muskelspänningar/spasmer).


Markus Fahlström

– Den nya MR-salen inneburit ett stort lyft för den neurokirurgiska verksamheten inom tumör- och epilepsikirurgi, särskilt för barn. Vi arbetar kontinuerligt för att utveckla verksamheten och, med facit i hand, så lyckas vi bra, säger Markus Fahlström, MR-fysiker som varit med sedan första spadtaget.MR-undersökning av hjärnan är standard vid DBS operation. På många sjukhus har man inte alltid tillgång till MR under operation, därför görs denna oftast flera dagar innan. På operationsdagen kompletteras då proceduren med en datortomografi och bilderna läggs ihop för att planera för elektrodplaceringen. Processen innebär flera undersökningar och tar längre tid.

– På Akademiska sjukhuset har vi under flera år använd oss av MR undersökningar i samband med operation och då behövt flytta patienterna mellan röntgenavdelningen och operation. Idag kan vi göra allt på ett och samma ställe. Teamet samlas runt patienten, som slipper förflyttas mellan avdelningar, vilket förbättrar patientsäkerheten under operationen, säger Elena Jiltsova och fortsätter:

– Den senaste utvecklingen inom DBS ger oss möjlighet att anpassa behandlingen för den enskilde patienten och undvika biverkningar. De nyutvecklade DBS-systemen är också godkända för att användas tillsammans med MR-undersökning med den mer kraftfulla magnetkameran vi nu har tillgång till på operationssalen. Vi kan nu bekräfta elektrodernas position under pågående operation och vid behov justera elektrodens läge. Patienten slipper postoperativa kontroller och eventuella reoperationer. Förhoppningen är att utökad kunskap om den nya generationens DBS-behandling vid Parkinsons sjukdom även ska gynna andra patientgrupper med rörelsestörningar, avrundar hon.FAKTA: Djup hjärnstimulering (DBS) – behandling vid sjukdomar som orsakar rörelsestörningar

  • Används främst som kompletterande behandling för vuxna med svår Parkinsons sjukdom, dystoni och tremor.
  • Dystoni är en kronisk, neurologisk sjukdom som leder till ofrivilliga muskelsammandragningar och beror på en störning i hjärnans rörelsecentrum som styr muskelaktiviteten) och tremor.
  • Tremor är darrningar eller skakningar, som orsakas av ofrivilliga, rytmiska muskelsammandragningar oftast i händerna, men tremor förekommer också i huvudet, stämbanden, bålen eller benen.
  • På Akademiska sjukhuset behandlas numera även barn och ungdomar med ofrivilliga muskelsammandragningar (dystoni) med DBS.

FAKTA: Magnetkamera – MRT

  • Magnetkamera eller magnetisk resonans-tomografi är en metod som används för att undersöka kroppens inre där patienten ofta får ligga inuti en lång tunnel.
  • Protoner kan i ett starkt magnetfält manipuleras med radiovågor. I gengäld sänder protonerna ut signaler som går att mäta. Med hjälp av kontrollerade variationer i det starka magnetfältet kan man lokalisera vart signalerna kommer ifrån och sammantaget skapa högupplösta bilder av kroppens inre.
  • MRT kan också användas för att studera blodflöde i hjärnan, nervbanor och hjärtats funktion.
  • MRT baseras på icke-joniserande strålning som inte är skadlig och inte ska förväxlas med metoder som t.ex. datortomografi som använder joniserande strålning.

Let’s talk about Pira!

Date and time: June 3ʳᵈ at 16.00 – 16.45 CET.

PIRA: Progression Independent of Relapse Activity is a new term that has emerged in MS research in recent years. In this webinar Professor Finn Sellebjerg will present the latest science behind ”What is progression in MS?”, while Professor Laura Aires will introduce us to the role of microglia in MS pathology, and novel imaging techniques for microglial activation.

More info and registration