Vendela Ekmark - Neurologi i Sverige

Uppföljande enkät från Neuro om coronapandemins effekter

Många av Neuros medlemmar har påverkats svårt av den rådande coronapandemin. Måndagen den 16 augusti var sista svarsdag på Neuros uppföljande medlemsenkät om coronapandemins effekter. Redan torsdagen samma vecka användes svaren i Neuros presentation för regeringens så kallade coronakommission.

Neuro ställde frågor till samtliga medlemmar inom områdena:

mående
ekonomi
hjälpinsatser i hemmet
hälso- och sjukvård
rehabilitering.

Därutöver undersökte förbundet om medlemmarna varit behjälpta av de insatser och det stöd som Neuro erbjudit, under pandemin.

Ta del av resultatet på Neuros webbsida

Hur hormoner kan lindra sidospecifika rörelsesvårigheter efter hjärnskada

Hormoner som frigörs efter en hjärnskada kan ge rörelseproblem på höger och vänster sida av kroppen visar en ny forskning från bland annat Uppsala universitet. Resultaten tyder också på att hormonblockerande preparat kan motverka de här effekterna. Upptäckten kan få betydelse för behandling av personer med traumatiska hjärnskador eller stroke. Studien är gjord på råttor och publiceras i den vetenskapliga tidskiften eLife.

En stroke eller skada på ena sidan av hjärnan orsakar rörelsesvårigheter på motsatt sida av kroppen. Forskare har tidigare trott att det beror på att nerver från ena sidan av hjärnan styr aktiviteten på motsatt sida. Men nyligen genomförda studier har visat att vissa hormoner som ges till råttor utan hjärnskada kan skapa motoriska störningar som liknar dem som ses hos människor efter en hjärnskada.

– Det här fick oss att undra om hormoner från hypofysen delvis kan förklara de sidospecifika rörelseproblem som människor kan drabbas av efter hjärnskada”, förklarar Georgy Bakalkin, professor vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet, och en av forskarna bakom studien.

För att undersöka saken vidare studerade han och teamet vilka effekter en hjärnskada på ena sidan av hjärnan hade hos råttor som saknade förbindelse mellan hjärna och nerver som styr bakbenen. De såg då att bakbenet på motsatt sida av skadan hade försämrade reflexer trots att nerverna alltså inte var kopplade till hjärnan.

Djur som saknade hypofys, en hormonproducerande körtel som är sammankopplad med hjärnan, upplevde däremot inte de här problemen. Två hypofyshormoner ß-endorfin och Arg-vasopressin verkade spela en roll. När teamet gav råttor utan hjärnskada dessa två hormoner utvecklade även de råttorna sammandragning av bakbenen på höger sida.

Forskarna testade därefter vad som hände om ett läkemedel som blockerade hormonernas effekt gavs till råttor med vänstersidiga hjärnskador. Det visade sig att djuren inte utvecklade problem med höger sida. Det här tyder på att hormonerna överför sidospecifika signaler efter en hjärnskada och behandling med läkemedel som blockerar effekterna av hormonerna därför kan vara fördelaktigt för patienter med liknande skador.

– Våra observationer tyder på att det endokrina systemet via hormoner i blodet selektivt kan rikta sig till vänster och höger sida av djurens kroppar. Det här är ett ovanligt fenomen som behöver bekräftas i ytterligare studier och andra djurmodeller. Innan det är gjort måste vi därför vara försiktiga med tolkningen av dessa fynd och deras biologiska konsekvenser. Men om framtida studier bekräftar fördelarna med behandlingar som blockerar dessa hormoner kan de erbjuda ett nytt tillvägagångssätt för att behandla rörelseproblem efter stroke eller skada. Nu kan vi fortsätta med analys av underliggande mekanismer och vilken roll detta fenomen har i kontrollen av vår kroppsplan och vid neurologiska störningar, säger Georgy Bakalkin.

Georgy Bakalkin och Jens Schouenborg (Lunds universitet, Sverige) är co-senior författare till studien. I teamet ingår också de första författarna Nikolay Lukoyanov (University of Porto, Portugal), Hiroyuki Watanabe (Uppsala universitet, Sverige), Liliana Carvalho (University of Porto) och Olga Nosova och Daniil Sarkisyan (båda Uppsala universitet), liksom Mengliang Zhang och Marlene Storm Andersen (Syddansk universitet), Elena A. Lukoyanova (universitetet i Porto), Vladimir Galatenko (Lomonosov Moskva statsuniversitet, Ryssland), Alex Tonevitsky (National Research University Higher School of Economics, Ryssland) och Igor Bazov och Tatiana Iakovleva (båda Uppsala universitet).

Referens: Lukoyanov, et al., Left-right side-specific endocrine signaling complements neural pathways to mediate acute asymmetric effects of brain injury, eLife 2021;10:e65247. DOI: 10.7554/eLife.65247

Nyupptäckt transportväg för cellens sopor viktig för framtida sjukdomsbehandlingar

En hittills oupptäckt väg för cellens transport av ”sopor” kan få betydelse för bland annat framtida behandlingar av cancer och demenssjukdomar. Forskarna bakom studien har upptäckt en ny rutt som cellen använder för att bli av med cellulärt skräp. Skräp som annars skulle kunna ha skadat cellens arvsanlag.

Den nya transportvägen går genom cellkärnans membran, som normal sett skyddar vårt DNA. I studien stressade forskarna celler så att trafiken av små paket med avfall som skickas över cellkärnans membran ökade. På så sätt kunde forskarna visa att rutten användes för att bli av med cellulärt skräp som annars skulle kunna ha skadat cellens genom (arvsanlag).

– Denna insikt i cellens normala funktion kan ha betydelse för såväl cancer som demenssjukdomar, säger Johanna Höög, som har lett forskningsstudien som nu publicerats i den högt rankande vetenskapliga tidskriften PNAS.

– Med hjälp av högupplösta elektronmikroskopiska bilder kunde vi se hur aggregat av proteiner skickades i små paket över cellkärnans membran. Tillsammans har vi nu beskrivit en tidigare okänd rutt i cellens sopsortering, säger Dimitra Panagaki, doktorand vid institutionen för kemi och molekylärbiologi på Göteborgs universitet och en av medförfattarna till studien.

Cellen bildar konstant nya proteiner
Inuti en cell bildas kontinuerligt nya proteiner, medan andra proteiner bryts ner till sina beståndsdelar och återvinns. Detta är viktigt för cellens hälsa, för precis som ansamling av skräp i vilken miljö som helst kan skadade proteiner bli giftiga.

– Denna helt oväntade koppling mellan transporten över cellkärnans membran och kvalitetskontrollen av cellens proteiner var det som jag tyckte var mest intressant, säger Jacob Croft, doktorand vid Göteborgs universitet och aktiv i projektet.

Vanligt fenomen i cellerna hos alla undersökta arter
I studien undersöktes också hur vanligt fenomenet att skicka små paket över cellkärnemembranet var. Forskarna kunde visa att företeelsen fanns hos alla arter som undersöktes, från små encelliga parasiter till mänskliga celler.

När forskarna sedan stressade cellerna på olika vis, genom att till exempel utsätta dem för farliga ämnen eller höga temperaturer, så vek sig fler proteiner fel och forskarna såg en ökad frekvens av ”soptransport” över cellkärnemembranet.

– Viktigast är kanske att skadade proteiner kommer bort från genomet, där de kan orsaka mutationer som i sin tur leder till fler skadade proteiner, säger Johanna Höög.

Skräpet kan döda cellen
En bristande avfallshantering i cellen kan bilda en ond spiral där skräpet till slut dödar cellen. Detta händer bland annat i hjärnan vid Alzheimers sjukdom och en del andra demenssjukdomar.

– Å andra sidan producerar cancerceller mer skräp än friska celler. Detta används av en del cellgifter, som stoppar cellernas normala avfallshantering, då dör cancercellerna snabbare än våra vanliga celler och cancern tillbakabildas, säger Johanna Höög.

Nya cancerbehandlingar möjligt
Eftersom cellens avfallshanteringssystem redan är en angreppspunkt för cancerbehandling anser forskarna att upptäckten av en okänd transportväg kan ha potential att leda till nya, mer effektiva, behandlingar av cancer.

När forskarna behandlade cellerna med en kemikalie som stoppar avfallshanteringen och idag används i cancerbehandlingar, ökade transporten av avfall över cellkärnans membran.

– Man kan säga att vi klistrade igen locket på cellens avfallskvarnar, så kallade proteasomer. Då behövde cellen kompensera och skickade ut de felveckade proteinerna längs med denna väg i stället, säger forskningsledaren Johanna Höög.

– Vi hoppas nu få mer forskningsanslag för att undersöka den molekylära mekanismen som ligger bakom denna cellulära avfallstransport och närmare undersöka fenomenet i cancerceller, avslutar hon.

Forskningen är ett samarbete mellan Naturvetenskapliga fakulteten och Sahlgrenska Akademin på Göteborgs universitet och Wennergrens institut på Stockholms universitet.

Digital publicering: https://www.pnas.org/content/118/30/e2020997118/tab-article-info
Titel: Nuclear envelope budding is a response to cellular stress

Inga tecken på hjärnskada efter akut covid-19

Sex månader efter genomgången covid-19 fanns inga tecken på aktiv hjärnskada hos de hundra patienter som ingick i en studie från Göteborgs universitet. Detta oavsett hur svårt sjuka de varit, eller kvarstående neurologiska symtom. Resultaten tyder på att så kallad postcovid inte beror på fortgående skador på centrala nervsystemet.

Påverkan på centrala nervsystemet, CNS, och tecken på hjärnskada har beskrivits sedan början av SARS-CoV-2-pandemin. Forskarna bakom den nu aktuella studien har tidigare, genom att mäta en blodbaserad biomarkör för hjärnskada, visat att inlagda patienter som fick syrgasbehandling eller intensivvård ofta hade tecken på hjärnskada.

På senare tid har det dessutom blivit allt tydligare att många patienter lider av kvarstående neurologiska komplikationer efter den akuta fasen av covid-19. I begreppet postcovid ingår bland annat apati, trötthet och nedsatt kognitiv funktion.

Mekanismen för hur covid-19 ger kvarstående neurologiska symtom är fortfarande inte helt klarlagd. I en uppföljningsstudie strävade forskarna efter att undersöka hur nivåerna av de aktuella biomarkörerna i plasma utvecklades över tid hos patienter som återhämtat sig från covid-19, med och utan kvarstående besvär från CNS.

Normalisering av markörerna

Studien som presenteras i tidskriften EBioMedicine omfattade 100 covid-19-patienter som rekryterats från Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Studiepopulationen delades in i grupper efter sjukdomens svårighetsgrad: lindrig, måttlig och svår covid-19. Blodprover samlades in under den akuta sjukdomsfasen samt tre respektive sex månader efter infektionen.

I den akuta fasen uppvisade patienter som behövde sjukhusvård och fick syrgasbehandling eller mekanisk ventilation en ökning av NfL (neurofilament light chain-protein), en biomarkör som ökar vid neuronal skada, och av GFAp (gliafibrillärt surt protein), en biomarkör som indikerar skada på eller överaktivering av astrocyter. Vid uppföljningen återgick alla biomarkörer till normala nivåer.

Vid klinisk uppföljning efter tre respektive sex månader rapporterade 50 av de 100 rekryterade patienterna ett eller flera neurologiska symtom. De vanligaste symtomen var trötthet, så kallad hjärndimma, och kognitiv försämring som minnesförlust och bristande koncentration. Anmärkningsvärt var att det inte fanns någon skillnad i frekvensen av något av symtomen mellan grupperna med olika sjukdomssvårighetsgrad.

Mer forskning om postcovid

Nelly Kanberg, Magnus Gisslén (foto: Göteborgs universitet)

– Resultaten från den här studien betonar vikten av vidare forskning för att validera omfattningen av kvarstående neurologiska symtom och återhämtning, men också för att undersöka den faktiska orsaken till tillståndet. Detta är av stor betydelse ur forsknings- och folkhälsoperspektiv, i sökandet efter bättre vård för denna patientgrupp, säger Nelly Kanberg, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och ST-läkare vid avdelningen för infektionssjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin och överläkare vid avdelningen för infektionssjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, leder akademins kliniska forskning om covid-19. Resultaten av studien är enligt honom av stor betydelse och uppmuntrande för patienter med långvariga symtom efter covid-19.

– Neurologiska komplikationer är vanliga vid covid-19 och kan hos vissa patienter fortsätta flera månader efter den akuta fasen. Det är lugnande att de förhöjda koncentrationerna av markörer för hjärnskada återgår till det normala tre till sex månader efter den akuta fasen av covid-19, vilket tyder på att det inte finns någon kvarstående hjärnskada och att det finns god chans till återhämtning även för patienter med fortsatta postakuta neurologiska och kognitiva symtom, säger Gisslén.

Titel: Neurochemical evidence of astrocytic and neuronal injury commonly found in COVID-19, https://doi.org/10.1016/j.ebiom.2021.103512

Ny genetisk kunskap om Hortons huvudvärk

Forskare vid Karolinska Institutet har tillsammans med brittiska kollegor gjort den hittills största studien i jakt på genetiska markörer vid Hortons huvudvärk. På sikt kan det förhoppningsvis bana väg för mer effektiva behandlingar. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Annals of Neurology.

Porträtt av forskarna Carmen Fourier, Caroline Ran, Andrea Carmine Belin.

(Fr v) Carmen Fourier, Caroline Ran och Andrea Carmine Belin. Foto: Stefan Zimmerman.

Hortons huvudvärk leder till extremt intensiv och plågsam smärta kopplad till ena ögat. Patienter brukar beskriva hur det känns som att ögat håller på att tryckas ut ur huvudet.

Huvudvärken börjar och slutar mycket plötsligt i attacker som varar mellan 15 minuter och tre timmar. Ofta återkommer dessa attacker vid ungefär samma tidpunkter på dygnet.

Det är inte känt vad som orsakar Hortons huvudvärk, men ärftlighet är en faktor. Nu har forskare vid Karolinska Institutet kartlagt denna ärftlighet genom att gå igenom blodprover från över 600 personer med Hortons huvudvärk och jämfört dem med prover från 1 100 kontrollpersoner.

Forskarna har gjort en så kallad genome wide association study, en GWAS, där stora delar av genomet scannas av i jakt på avvikelser mellan patienter och kontrollpersoner. Och forskarna fick napp – de hittade två genetiska regioner som är relevanta för Hortons huvudvärk.

Internationellt samarbete

Forskarna har sedan samarbetat med en brittisk forskargrupp, som samlat in blod- och salivprover från drygt 850 personer med Hortons huvudvärk. En GWAS för hela denna grupp på ungefär 1 450 personer visade att ytterligare två genetiska regioner är relevanta för Hortons huvudvärk.

Därefter har forskarna jämfört sina resultat med forskargrupper från Nederländerna och Norge som identifierat samma fyra genetiska regioner. När data från samtliga fyra forskargrupper slogs samman i en första, preliminär metaanalys föll ytterligare några genetiska regioner ut som relevanta för Hortons huvudvärk.

De svenska forskarna har nu startat ett internationellt samarbete, där fler forskargrupper som undersöker Hortons huvudvärk bjuds in att delta, The International Consortium for Cluster Headache Genetics (CCG). Syftet är att få ihop genetiska prover från ännu fler personer med Hortons huvudvärk.

– Vi blev överraskade av att vi fann så starka genetiska kopplingar på ett relativt begränsat material. Det tyder på att genetiken spelar en viktig roll i denna sjukdom, säger Carmen Fourier, forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

I de områden av genomet som har ringats in som relevanta för Hortons huvudvärk finns flera gener som är intressanta att studera vidare. Där finns gener som har att göra med neuroinflammation, dygnsrytm och smärtsignalering. Där finns också regioner som tidigare har beskrivits vara relevanta för migrän.

Utvärdering av läkemedel

I dag används flera olika behandlingar vid Hortons huvudvärk, men ingen av dem är framtagen specifikt för denna huvudvärksform. Det rör sig om så kallade triptaner, som används vid migrän, vissa läkemedel som används vid blodtrycksreglering samt litium. Men alla är inte hjälpta av dessa läkemedel. Forskarna vill nu gå vidare och undersöka om bristande effekt kan ha att göra med den bakomliggande genetiken för dessa personer.

– Den GWAS vi nu har gjort är en bra bas för att gå vidare på flera sätt. En förhoppning är att vi via ett blod- eller salivprov från patienten skulle kunna få svar på om triptaner kan ha effekt och om så inte är fallet erbjuda andra läkemedel. På längre sikt hoppas vi få fram effektiva behandlingar som är riktade mot specifikt de gener som är relevanta vid Hortons huvudvärk, säger Andrea Carmine Belin, docent och forskargruppsledare vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Den svenska delen av studien är finansierad med medel från Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och Stiftelsen Mellby Gård. Den brittiska delen av studien är finansierad med medel från Brain Research UK, The Wellcome Trust och Health Education England.

Publikation

”Genome Wide Association Study Identifies Risk Loci For Cluster Headache”, Emer O’Connor, Carmen Fourier, Caroline Ran, Prasanth Sivakumar, Franziska Liesecke, Laura Southgate, Aster Harder, Lisanne Vijfhuizen, Yip Hau Ying, Nicola Griffin, Nicholas Silver, Fayyaz Ahmed, Isabel Hostettler, Brendan Davies, Muhammed Cader, Benjamin Simpson, Roisin Sullivan, Stephanie Efthymiou, Joycee Adebimpe, Olivia Quinn, Ciaran Campbell, Gianpiero Cavalleri, Michail Vikelis, Tim Kelderman, Koen Paemeliere, Emer Kilbride, Lou Grangeon, Susie Lagrata, Daisuke Danno, Richard Trembath, Nicholas Wood, Bendik Winsvold, Anna Steinberg, Christina Sjöstrand, Elisabet Waldenlind, Jana Vandrovcova, Henry Houlden, Manjit Matharu, Andrea C Belin. Annals of Neurology, online 29 juni 2021, doi:10.1002/ana.26150.