Vendela Ekmark - Neurologi i Sverige

Högre hjärnaktivitet efter aktiva lärandemetoder

Vilken typ av lärandemetod som används i skolan påverkar hur elevernas hjärnor aktiveras när de får göra kunskapstest vid ett senare tillfälle. En ny studie från Umeå universitet, publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS, visar att elever som undervisats med aktiva lärandemetoder hade högre aktivitet i områden i hjärnan som kopplas till återaktivering av väl befästa minnen.

Vilka förutsättningar har olika lärandemetoder att stärka minne och lärande? I en nyligen utförd studie lät forskare från Umeå universitet gymnasieelever lära sig matematik och glosor med hjälp av olika inlärningsmetoder. Ena hälften av materialet lärdes in med traditionella lärandemetoder och den andra hälften med mer aktiva lärandemetoder (testbaserat lärande och kreativt matematiskt resonemang). Efter en vecka fick eleverna göra ett test i en MR-scanner där man undersökte deras hjärnaktivitet med hjälp av funktionell hjärnavbildning, fMRI. Sara Stillesjö, postdoktor vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap och Carola Wiklund-Hörnqvist, lektor vid Institutionen för psykologi är två av forskarna bakom studien.

– Efter en vecka klarade eleverna av uppgifterna som de lärt sig med aktiva lärandemetoder bättre jämfört med de uppgifter de lärt sig med traditionella lärandemetoder. Oberoende av ämnesområde fann vi också en högre aktivitet i områden i hjärnan som kopplas till återaktivering av väl befästa minnesrepresentationer för sådant eleverna lärt med de aktiva lärandemetoderna jämfört med de traditionella. Aktiva lärandemetoder i språk och matte verkar stimulera gemensamma processer i hjärnan som i sin tur kopplas till bättre prestation, säger Sara Stillesjö.

Studiens resultat tyder alltså på att aktiva lärandemetoder, oberoende av ämne, dels kan stimulera processer i hjärnan som är fördelaktiga för elevens prestation, men framförallt för hågkomst över tid. Med hjälp av fMRI kan forskarna studera kvalitativa aspekter av lärandemetoder som man inte kan observera på plats i klassrummet, men som ändå kan betraktas som betydelsefulla för undervisningen.

– Genom en tvärvetenskaplig ansats som kombinerar klassrumsinterventioner, studier av beteende och hjärnans funktion får vi här ytterligare stöd för hur aktiva lärandemetoder ökar förutsättningarna för ett varaktigt lärande. I förlängningen kan resultaten från studien användas som underlag för rekommendationer gällande vilken evidensbaserad undervisning som kan användas i klassrummen, säger Carola Wiklund-Hörnqvist.

Om den vetenskapliga artikeln

Stillesjö, S., Karlsson Wirebring, L., Andersson, M., Granberg, C., Lithner, J., Jonsson, B., Nyberg, L & Wiklund-Hörnqvist, C. (2021). Active math and grammar learning engages overlapping brain networks. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, 118(46). https://doi.org/10.1073/pnas.2…

Kontaktuppgifter

Carola Wiklund-Hörnqvist, Lektor vid Institutionen för psykolog, Umeå universitet.
E-post: [email protected]
Tel: +46 90 786 60 69
https://www.umu.se/personal/ca…

Sara Stillesjö, postdoktor vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
E-post: [email protected]
Tel: +46 76 785 2285
https://www.umu.se/personal/sa…

Johanna forskar om idiopatisk normaltryckshydrocephalus (iNPH)

Johanna Andersson läkare på Neurologimottagningen på Östersunds sjukhus. Foto: Lena Manneby

– Jag hoppas att min forskning ska öka medvetenheten om sjukdomen bland allmänheten och bland hälso- och sjukvårdspersonal. Att fler personer med misstänkt iNPH kan upptäckas och i lämpliga fall få verksam behandling. Det säger Johanna Andersson, läkare på Neurologimottagningen på Östersunds sjukhus.

Johanna Andersson är 31 år gammal och har bott i Region Jämtland Härjedalen sedan 2014. Uppvuxen i Stockholm och bodde där tills hon började studera till läkare i Umeå när hon var 19 år gammal.

– Jag tycker om att vara ute i naturen och vandra, plocka bär och svamp. Andra intressen är körsång och yoga. Jag uppskattar lugnet och naturen i Jämtland, konstaterar hon.

Varför blev det forskning för din del?

– Jag har egentligen alltid varit intresserad av att fördjupa mig och lära mig mer. Att det blev just det här området var för att jag fastnade för projektet när jag skulle göra mitt vetenskapliga arbete på termin 10 på läkarprogrammet. Det var överläkare och numera docent Katarina Laurell som var min handledare då, och som också har fortsatt vara min handledare under tidens gång. Hon var väldigt engagerad och insatt, vilket fångade mitt intresse.

Det som intresserade Johanna Andersson med projektet då var att hon själv fick vara med och träffa studiedeltagarna, samt att personer som har den här sjukdomen kan få en verksam behandling om den upptäcks.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till eller bidra med?

Johanna Andersson hoppas framför allt att medvetenheten om sjukdomen ökar bland allmänheten och bland hälso- och sjukvårdspersonal. Att fler personer med misstänkt iNPH kan upptäckas och i lämpliga fall få verksam behandling. Detta särskilt då iNPH är ett ganska vanligt tillstånd. Det är 3,7 % av personer i gruppen 65 år och äldre som har sjukdomen i Jämtland Härjedalen enligt fynden från en utav studierna som ingår i avhandlingen.

– Förhoppningen är också att vi kan bidra till att de diagnostiska kriterierna för diagnossättning blir mer enhetliga internationellt, då det finns två olika diagnostiska riktlinjer i dagsläget som skiljer sig markant, vilket vi har belyst i ett utav arbetena. Vi har också bidragit med att belysa att personer med iNPH har sämre livskvalitet och mer depressiva symptom, samt att både symptom och röntgenmässiga tecken är mer uttalade vid 2 års uppföljning, berättar Johanna Andersson.

Bakgrund och syfte

Idiopatisk normaltryckshydrocephalus (iNPH) kännetecknas av tilltagande gångstörning, minnesnedsättning och urinträngningar, vilka utan behandling kan leda till uttalad funktionsnedsättning och vårdberoende hos äldre. Diagnosen baseras huvudsakligen på värdering av symptom i kombination med fynd från röntgenavbildningar av hjärnan.

Idag varierar sättet man ställer diagnos på mellan olika centra, och tolkningen av symtomen och av röntgenavbildningarna skiljer sig mellan olika läkare. Två olika internationella diagnostiska riktlinjer har utarbetats av en forskargrupp från Japan respektive av europeiska och amerikanska forskare. Dessa riktlinjer innehåller sinsemellan olika kriterier för att erhålla diagnosen iNPH. Det har bidragit till att diagnossättningen även varierar mellan olika länder, vilket sannolikt bidrar till varierande siffror på förekomst av iNPH mellan olika studier.

Sjukdomen är sannolikt underdiagnostiserad. Förekomsten har uppskattats till mellan 0,5 och 3 % bland personer 65 år och äldre, men det saknas fortfarande studier från den allmänna befolkningen. Det finns enbart ett fåtal studier som undersöker depression och livskvalitet bland iNPH patienter och ingen av dessa studier utgår från ett populationsbaserat material. Utöver detta är det få studier som har undersökt den naturliga utvecklingen av sjukdomen, framför allt när det kommer till röntgenmässiga tecken på iNPH.

Syftet med det här avhandlingsarbetet var därför att ta reda på förekomsten av iNPH i den allmänna befolkningen i Jämtland-Härjedalen, ta reda på förekomsten av depressiva symtom och undersöka livskvaliteten bland personer med iNPH samt att jämföra de internationella diagnostiska riktlinjerna. Utöver detta ville man se hur röntgenmässiga tecken på iNPH förändras efter 2 år.

Slutsats

Denna avhandling visar att iNPH är vanligare än vad som tidigare var känt. De med iNPH hade mer depressiva symptom och lägre livskvalitet än de utan diagnos. Överensstämmelsen i diagnossättning mellan de båda diagnostiska riktlinjerna var begränsad vilket stödjer behovet av uppdaterade, enhetliga riktlinjer.

Fördelar och eventuella nackdelar med att ägna sig åt forskning?

– Fördelar med forskning är att det är intellektuellt stimulerande. Att man får ägna sig tid åt att fördjupa sig och förbättra kunskapsläget inom ett område. Något som i slutänden förhoppningsvis kan hjälpa patientgruppen som är berörd. Utöver detta upplever jag att det är bra med variation och att man kan växla mellan klinik och forskning.

Hennes bästa tips till forskningssugna kollegor är att ta kontakt med de personer som redan ägnar sig åt forskning och börja i ett projekt som är pågående. Att nätverka och utbyta idéer kring intressanta forskningsområden och ta kontakt med FoU enheten för att diskutera hur man kan gå vidare.

– Även om man är med i ett befintligt projekt så finns det ofta utrymme för att komma med egna idéer kring inriktningen i specifika studier, slår hon fast.

Johanna Andersson disputerar med sin avhandling Idiopatiskt normaltryckshydrocefalus; epidemiologi och diagnostik, den 10/12 kl.13.00 vid Umeå Universitet.

Länk till avhandlingen i sin helhet

Snabbare och bättre behandling mot Parkinsons sjukdom med verktyget Manage PD

Många av Sveriges 20 000 Parkinsonpatienter får inte den behandling de behöver och många av de svårast sjuka får felaktig terapi. Med nya verktyget Manage PD och studien PD Pal hoppas Per Odin, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, kunna förbättra omhändertagandet av Parkinsonpatienter.

Varje år får cirka 2 000 svenskar diagnosen Parkinsons sjukdom – en neurologisk sjukdom som innebär att nervceller som tillverkar dopamin långsamt försvinner vilket leder till dopaminbrist i hjärnan. En person som har Parkinsons sjukdom får problem med motoriken men kan också kan drabbas av en lång rad av ickemotoriska symtom som inkontinens, förstoppning, smärta, depression, apati, ångest, demens och sömnsvårigheter av olika slag.

– De senaste femton åren har vi fokuserat mer på de ickemotoriska symptomen som är väldigt viktiga att uppmärksamma och behandla om man vill ge god livskvalitet. Speciellt gäller det problem som depression, ångest, sömnproblem och dagtrötthet, säger Per Odin, professor vid Lunds universitets strategiska forskningsområde Multipark och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.

Tabletter byts ut mot avancerad terapi

Idag finns inget botemedel mot Parkinsons sjukdom, bara läkemedel som kan lindra besvären. I de första stadierna av sjukdomen behandlas patienterna ofta med tabletter som innehåller levodopa – en aminosyra som kroppen förvandlar till dopamin. I takt med sjukdomsutvecklingen ger tabletterna allt sämre effekt. Växlingen mellan bra tillstånd och stelhet, mellan orörlighet och överrörlighet blir allt svårare att hantera. Nästa steg är då att gå över till mer avancerade terapier som pumpbehandling med läkemedlet L-dopa eller apomorfin alternativt djupelektrodstimulering.

Vid djupelektrodstimulering opereras en elektrod in i hjärnan. Elektroden drivs av en pacemaker som stimulerar hjärnan elektroniskt och dämpar stelhet och skakningar.

Med avancerad terapi blir det flesta patienter betydligt bättre och får högre livskvalitet. Men det är inte alla som behöver som får tillgång till den:

– I dag får ca 1 100 patienter i Sverige avancerade terapier som är en siffra vi uppskattar borde ligga på 2 – 3 000. Om man får behandling eller inte beror väldigt mycket på var man bor och vilket sjukhus man hör till. Det är fyra gånger större chans att man får avancerad terapi om man bor i närheten av det flitigaste sjukhuset jämfört med om man bor vid det minst flitiga, säger Per Odin.

Läs hela nyheten

Andrea Carmine Belin vill bota ärftliga hjärnsjukdomar

Halvfigur av Andrea Carmine Belin utomhus

Andrea Carmine Belin. Foto: Stefan Zimmerman

Hon forskar om ärftliga hjärnsjukdomar och bland annat kring Hortons huvudvärk, en oerhört smärtsam sjukdom som kommer i attacker. Det är okänt vad som orsakar sjukdomen, och det finns än så länge inga botemedel.

‒ Hjärnan styr det mesta vi gör i livet. Ändå vet vi så oerhört lite om hur den egentligen fungerar, säger Andrea Carmine Belin, forskare vid institutionen för neurovetenskap.

Hon har nyligen medverkat i en kort film från Hjärnfonden, där vi får följa henne under en hel dag. Hon berättar om sin forskning och sina drivkrafter.

‒ Om vi förstår hur hjärnan fungerar, ger det oss ökade möjligheter att förstå vad som händer när den inte fungerar, fortsätter hon.

Personer som lider av Hortons huvudvärk vittnar om att det är få saker som är så smärtsamma. Den kallas ibland för självmordshuvudvärk.

‒ Det som driver mig är att en dag kunna komma på lösningen. Tänk att kunna säga till de personer som är drabbade att de inte behöver lida längre.

I labbet visar Andrea Carmine Belin hur hennes forskargrupp odlar hudceller från Hortonpatienter och kontroller. För att hudcellerna ska må så bra som möjligt, växa och öka i antal så forskarna kan analysera olika typer av gener, så lagras dessa i en inkubator som håller 37 grader.

Forskarna kan till exempel mäta cellernas dygnsrytm för att sedan jämföra hur den här dygnsrytmen ser ut i celler hos Hortonpatienter och kontroller.

‒ Dygnsrytm verkar vara centralt i Hortons huvudvärk. Två tredjedelar av alla Hortonpatienter rapporterar att deras attacker kommer vi speciella tidpunkter så därför är vi väldigt intresserade av just dygnsrytmen, förklarar Andrea.

För att kunna analysera det DNA forskargruppen har från Hortonpatienter och kontroller behöver de amplifiera upp de delar de är intresserade av. Andrea berättar att de tittar på en gen som heter CLOCK, som är involverad i dygnsrytmsregleringen, och som de tror har en effekt på Hortons huvudvärk.

‒ Vi letar efter skillnader i vår arvsmassa, mellan Hortonpatienter och kontroller för att lära oss mer om sjukdomen och varför den uppstår.

Ny avhandling om urinvägskomplikationer hos patienter med traumatisk ryggmärgsskada

Hallå där, Elisabeth Carlsson Farrelly, doktorand vid sektionen för klinisk geriatrik, NVS. Den 16 december försvarar du din avhandling ”The Stockholm Spinal Cord Uro Study”. Vad handlar den om?

Porträtt av Elisabeth Carlsson Farrelly, doktorand vid NVS, som disputerar den 16 december 2021.

Elisabeth Carlsson Farrelly, doktorand vid sektionen för klinisk geriatrik, NVS, som disputerar den 16 december 2021. Foto: Annika Clemes

Ryggmärgsskada är ett allvarligt tillstånd som påverkar funktionen i många av kroppens organ. Sekundära komplikationer i urinblåsan och njurarna är några av de vanligaste problemen, som kan leda till omfattande sjuklighet och påverka livskvaliteten negativt. På längre sikt finns en risk för nedsatt njurfunktion.

Min avhandling fokuserar på urinvägskomplikationer i den regionala patientpopulationen med traumatisk ryggmärgsskada i Stockholms län. Den är baserad på deltagande i årskontroller vid Spinalismottagningen, som är en specialiserad mottagning för ryggmärgsskadade. Objektiva data samlades in från kliniska undersökningar och patientjournaler. Patientrapporterade data erhölls från en enkät om urinvägskomplikationer under föregående år.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Å ena sidan rapporterade mer än 50% att de inte hade haft några urinvägskomplikationer under föregående år. Å andra sidan upptäckte vi att en fjärdedel hade tecken på njurkomplikationer, som vanligen utvecklas i det tysta under flera år. Urinvägsinfektion var den vanligaste komplikationen och de rapporterade symtomen var i flera fall allvarliga.

Tidigare kända riskfaktorer för urinvägskomplikationer, såsom högre neurologisk skadenivå och mer komplett skada, verifierades i den regionala patientpopulationen. Vi fann också fler riskprofiler som var relaterade till kateteranvändning för blåstömning, urodynamiska reflexmönster under blåsfyllnad och tiden med kronisk ryggmärgsskada.

Vi utvärderade urologisk kirurgi som hade ägt rum under 50 års tid. Under denna tid förbättrades resultaten och andelen komplikationer minskade. Kirurgiska metoder utvecklades och den årliga uppföljningen, som startade 1995, medförde att behov av kirurgi kunde upptäckas tidigare. Vi identifierade riskfaktorer för njurfunktionen som bör uppmärksammas inför urologiska ingrepp.

Hur kan den kunskapen bidra till att förbättra människors hälsa?

Avhandlingen visar på vikten av uppföljningsprogram för personer med ryggmärgsskada för att bibehålla bra urinvägsfunktion och undvika allvarliga symtom, svår kirurgi och njurskador. Den regelbundna uppföljningen kan utvecklas ytterligare med hjälp av våra resultat. Den nya kunskapen ger incitament att skapa bättre blåstömningsmetoder för att förebygga urinvägsinfektioner och behov av urologisk kirurgi.

Vad ska du göra nu? Kommer du fortsätta att forska?

Ja, jag ser fram emot att fortsätta med forskning och utveckling för att minimera de vanligaste urinvägskomplikationerna hos personer med ryggmärgsskada och med andra neurologiska sjukdomar.