Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Umeå i storsatsning på forskning om hydrocefalus

Umeå universitet deltar som enda lärosäte utanför Nordamerika i en studie av behandling mot idiopatisk normaltryckshydrocephalus, iNPH, som nu får 130 miljoner kronor av federala medel i USA. Studien ska utvärdera effekten av en shunt som reglerar flödet i hjärnan av den vätskan som cirkulerar runt hjärnan och ryggmärgen.

– Det är ett stort steg framåt för forskningen kring hydrocefalus och ett kvitto på att Umeå finns med långt fram internationellt, säger Jan Malm, professor i neurologi vid Umeå universitet.

Det som ska studeras på 20 universitet och sjukhus i Nordamerika samt i Umeå är effekten av att operera in en shunt, en grenledning, i hjärnan för att leda bort överskottet av cerebrospinalvätskan likvor, som ansamlats i för stor mängd i hjärnan och som orsakar hydrocefalus.

Vid Umeå universitet finns en grupp med flera olika specialiteter, neurologi, neurokirurgi och medicinsk teknik, som forskar om hydrocefalus. I Umeå har ett särskilt tekniskt system kallat Celda utvecklats för att studera dynamiken av likvorflödet i hjärnan och ryggmärgskanalen. I denna forskning används även en särskild magnetkamerasekvens som möjliggör bestämning av blodflöde i alla hjärnans kärl efter bara tio minuters undersökning. Umeå var ett av de första centrumen i världen som började använda tekniken.

Att operera in en shunt är idag den enda behandling som finns mot iNPH, men metoden är fortfarande omstridd. En ny typ av shunt som kan stängas av och på med en magnet genom huden finns nu tillgänglig. Denna har gjort det möjligt att forskare i ett samarbete mellan hydrocefalusgruppen i Umeå, Seattle, Baltimore och Salt lake city i USA att genomföra en randomiserad blindstudie där patienten inte själv vet om shunten är på eller av, så att man eliminerar eventuell placeboeffekt.

I en tidigare pilotstudie har forskarna i Umeå visat att hydrocefaluspatienter med shunten öppen får mindre symtom av sjukdomen än de som har stängd shunt.

– Även om det mesta redan talar för att shunt är en effektiv behandling, är det värdefullt att vi nu får en ordentlig internationell utvärdering av metoden. Det kan på sikt leda till att fler patienter får sin sjukdom behandlad och därmed bättre livskvalitet, säger Jan Malm.

Idiopatisk normaltryckshydrocefalus, iNPH, kännetecknas av tilltagande gångstörning, minnesnedsättning och urinträngningar. Sjukdomen orsakas av en störning av cerebrospinalvätskans produktion och upptag, som leder till att hjärnans delar komprimeras. Utan behandling kan iNPH leda till funktionsnedsättningar och förlust av livskvalitet.

Hydrocefalusgruppen vid Umeå universitet leds av Jan Malm (neurologi), Lars-Owe D Koskinen (neurokirurgi) och Anders Eklund (medicinsk teknik). Gruppen består av 15 doktorander, postdocs och seniora forskare. Gruppen har forskningsanslag från bland annat vetenskapsrådet, stiftelsen strategisk forskning, rymdstyrelsen, hjärt-lungfonden, EU och Region Västerbotten. Det nu aktuella anslaget på 14 miljoner US-dollar, motsvarande cirka 130 miljoner kronor, kommer från det amerikanska National Institute of Neurlological Disorders and Stroke som huvudsakligen finansieras av USA:s kongress.

För mer information, kontakta gärna
Jan Malm
Professor/överläkare, Institutionen för klinisk vetenskap-neurovetenskaper, Umeå universitet
Telefon 090-786 50 97
E-post: [email protected]

HJÄRNHÄLSA – ny bok om att förebygga och minska risken för minnesproblem och alzheimer

En av världens ledande professorer inom alzheimer och klinisk geriatrik är svensk och verksam vid Karolinska Institutet; Miia Kivipelto. Nu släpper Miia sin första bok där hon tillsammans med livsstilsprofessor Mai-Lis Hellénius samlar den senaste forskningen kring hur vi kan förebygga och minska risken för minnesproblem, såväl när vi är unga som när vi blivit äldre.

Boken Hjärnhälsa – på dina fem fingrar visar på både risk- och friskfaktorer. Genom aktivering av alla fem ”fingrar” i Miia Kivipeltos evidensbaserade modell kan man uppnå en tydlig effekt för hjärnan, eventuella minnesproblem samt den generella hälsan. De fem ”fingrarna” består av: hälsosam mat, fysisk aktivitet, hjärngympa, sociala aktiviteter och att ta hand om riskfaktorer för hjärta, blodkärl, blodtryck, kolesterol, fetma och diabetes.
Förutom fakta och kunskap får läsaren även konkreta råd och inspiration. Då kost och motion är viktiga beståndsdelar i FINGER-modellen finns också ett trettiotal recept på god och hälsosam mat med i boken.

Bokomslaget till HJÄRNHÄLSA

”Hjärnhälsan är central för ett aktivt och självständigt liv. Vi lever längre och hjärnan är ofta den svagaste länken när vi åldras. Det saknas dock fortfarande effektiva läkemedel för demenssjukdomar men den senaste forskningen visar tydligt att det är lättare att förebygga än att reparera skador. Det positiva är att du kan förbättra din hjärnhälsa med några enkla livsstilsförändringar,” berättar professor Miia Kivipelto.
FINGER-modellen är framtagen av Miia Kivipelto och hennes forskargrupp vid Karolinska Institutet. Den kan användas såväl av friska personer som av dem som redan har kognitiv svikt. För personer med begynnande alzheimer ökar chansen att behålla viktiga minnesfunktioner längre.

”Intresset för hjärnhälsa är extremt stort just nu och precis som inom många andra områden vet vi att kost och livsstil påverkar. Det krävs dock inga komplicerade dieter eller maratonlopp för att minska risken för alzheimer. Hälsosam mat, minnesträning och daglig rörelse (alt. fysisk aktivitet) med en vän räcker långt. Vi har underskattat betydelsen av en hälsosam livsstil. Utifrån de samlade vetenskapliga bevisen berättar vi i boken hur du, genom hela livet, kan ta hand om din hjärnhälsa,” berättar professor Mai-Lis Hellénius.

Neuroradiologisk A-B och C-D-lära

I denna artikelserie av neuroradiolog David Fällmar kommer du att presenteras för fyra neuroradiologiska begrepp i varje nummer. Serien inleddes i förra numret, och turen har nu kommit till bokstäverna E, F, G och H. Det huvudsakliga syftet är att bidra till en neuroradiologisk allmänbildning
– för att underlätta för dig som skriver neuroradiologiska remisser och läser utlåtanden, men även för att främja kommunikationen över telefon och under röntgenronderna.

E. EFFEKTIV DOS
Ett vanligt scenario i röntgenvärlden är att någon frågar hur stor en stråldos är för en viss undersökning. Frågeställaren har då oftast en spänd och sprittande förhoppning om att svaret ska vara begripligt, helst som en jämförelse med något annat, något som kan användas som en konkret måttstock. Innerst inne vet dock de flesta att svaret kommer bestå av en hypotetisk siffra följt av en enhet som man kan ta gift på att man aldrig någonsin hört talats om i hela sitt liv. Därmed finns en mental beredskap för att – oavsett hur svaret lyder – nicka eftertänksamt och därefter kvickt byta samtalsämne. Strålning och stråldos kan mätas och uttryckas på en rad olika sätt, så det kan hända att samma fråga renderar olika svar.

Radioaktivitet kommer av att instabila grundämnesisotoper spontant sönderfaller till ett mer stabilt tillstånd, till exempel när fluor-18 sönderfaller till syre-18. Detta sker med en viss halveringstid (110 minuter för 18F), vilket kan mätas som Becquerel (Bq) eller Curie (Ci). Vad som avges vid sönderfallet kan vara av olika slag, och en specifik variant är när positroner avges, vilket i ett andra steg kan utnyttjas för att mäta fotonstrålning i en PET-kamera. När det handlar om nuklearmedicin och strålning från
sönderfall är det värt att komma ihåg att det är patienten som strålar och inte kameran!

Marie Curie, som dagligen hanterade radium och polonium utan skyddsutrustning, ligger begravd i en blykista av samma anledning. Röntgenstrålning
– vilket ingår i en datortomografi
– skiljer sig däremot från den strålning som radioaktiva ämnen genererar. Röntgen handlar istället om väldigt energirika fotoner som skapas på elektrisk
väg med en kraftig rörspänning och skjuts genom patienten.

Röntgenfotoner innehåller 100.000 gånger mer energi än synligt ljus, och har därmed mycket kortare våglängd – vilket är synonymt med högre frekvens. Energinivån kan uttryckas med enheten elektronvolt (eV, oftast med prefixen kilo). Dos som absorberas i kroppen, och därmed har möjlighet att skada oss, alternativt bekämpa tumörceller, mäts i Gray (Gy). När det handlar om datortomografi (DT) får man en viss mängd strålning per ”snitt”. Multiplicerat med längden på den avbildade kroppsdelen får man
det logiska måttet doslängdsprodukt (DLP), som uttrycks i enheten Graycentimeter (Gycm, oftast med prefixen milli). Om två olika DT-apparater eller protokoll ska jämföras är detta ett användbart mått. Den absorberade dosen kommer vara individuell för olika patienter men kan hållas jämn om jämförelsen görs på en plastdocka (ett fantom).

Läs hela artikeln

Tankar kring post covid-syndromet

Covid-19-pandemin pågår fortfarande över hela världen och kunskapsläget om denna nya virussjukdom ökar exponentiellt. Här bidrar Richard Levi, adjungerad professor och överläkare, Rehabiliteringsmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, med sina personliga reflexioner från en svensk sjukvårdsregion efter den tredje pandemivågen.

Cirka ett och ett halvt år
har när detta skrivs förflutit sedan de första fallen med covid-19 lades in på sjukhus i den region där jag arbetar (Region Östergötland). Sedan dess har Sverige upplevt tre pandemivågor, och det är en öppen fråga i skrivande stund om det kommer fler. Redan i det avgränsade svenska perspektivet har denna pandemi utmärkts av sin karaktär av ”rörligt mål”, där förutom successivt ökande epidemiologisk, virologisk, klinisk och vetenskaplig kunskap, även fluktuerande och divergerande sociopolitiska och socioekonomiska överväganden bidragit till tvära kast i såväl professionens som allmänhetens förhållningssätt till covid- 19 och vad som bör göras.

Vidgar man perspektivet till den globala arenan, blir bilden än mer kalejdoskopisk och bitvis motsägelsefull. Även om covid- 19 är en ny bekantskap, är epidemier och pandemier samt de mer eller mindre rationella reaktionerna på dessa ingen nyhet. Utpekandet av syndabockar, konspirationsteorier, floran av etiologiska spekulationer, pendlandet mellan
alarmism och trivialisering – allt detta finns välbelagt från många katastrofalt spridda infektionssjukdomar genom århundradena. (Ett illustrativt skönlitterärt exempel är Albert Camus’ roman ”Pesten”, vilken varmt rekommenderas).

I denna betraktelse skulle jag vilja fokusera på en specifik aspekt av pandemin så här långt – nämligen på sjukdomens långsiktiga konsekvenser. Under den första pandemivågens
förs ta månad, var av naturliga skäl fokus nästan uteslutande inriktat på omhändertagandet av svåra akuta sjukdomsfall. Tidigt stod det klart att covid-19 kunde vara dödlig, och belastningen på akut och intensivvård blev omfattande. Parallellt bedrevs nationellt och internationellt intensiv aktivitet för att samla empiri och etablera en state-of-the-art-kunskapsbas hur bäst behandla sjukdomen i akutskedet.

Ett flertal behandlingsförslag dök upp. Flera mönstrades bort, andra blev accepterade och implementerade. Nästan allt kretsade initialt kring två faktorer: smittspridning och antal döda. Vi som till vardags sysslade med rehabilitering fick stänga ner vår normala verksamhet och ställa oss till förfogande i den akuta covidvården.

Läs hela artikeln

MDS Virtual Congress, September 17–22 2021

Sedan det publika mötet i Nice år 2019 med 6.000 delegater har pandemin drivit utvecklingen mot virtuella internetbaserade kongresser. År 2020 var hela 20.000 personer registrerade och i år skulle mötet ha hållits i Köpenhamn, men av kända skäl blev även årets kongress virtuell. Örjan Skogar följde kongressen från sin dator och bidrar här med sina reflektioner.

Bra, stabila plattformar med parallella kalendrar för olika tidszoner gjorde mötet enkelt att följa. I årets virtuella kongress hade vi nöjet att få höra såväl Patrik Brundin som Per Svenningsson i de patofysiologiska och genetiska föreläsningarna. Nedan följer ett axplock av intryck från MDS 2021. Kongressens uppgift är ju flerfaldig: Utbilda nya kollegor inom Movement Disorders med mer grundläggande elementa, informera kliniker bekanta med traditionell behandling om nya farmakologiska men också icke-farmakologiska angreppssätt med presentation av studier från senaste året. Ytterligare uppgift är att – ofta på ett mycket teoretiskt plan – beskriva ”State of the art”-läget i grundforskning på området movement disorders. I sanning ett uppdrag i samverkan och med stor betydelse för att leda forskningen framåt inom området.

SCIENTIFIC SESSIONS:
Jee-Young Lee, Boramae Medical Center, startade upp Therapeutic Plenary Session med ”Parkinson’s Disease: Early Motor Aspects. Att de tidigaste motoriska tecknen kan detekteras 5 till 6 år före diagnos, kan också speglas i en minskad densitet i delar av basala ganglier och thalamus. Handstilsförändring, minskade amplitud på armrörelser, torra
ögon sekundärt till sänkt blinkningsreflex, de utslätade anletsdragen, förändrad och ibland smärtsam fothållning, känsla av dålig balans och/eller frozen shoulder är exempel på
tidiga motoriska symtom.

Tidig identifiering, diagnos och behandlingsinledning framhölls som väsentlig. Av potentiella verktyg som är under utveckling för att nå sjukdomsmodifierande behandling nämns immunterapi mot alfasynukleinaggregation, LRRK2- kinashämmare och GltCer-reducerande strategier, ämnen som stimulerar autofagi, restoration av dysfunktionell mitokondriefunktion, men också järnkelatorer och GLP-1-receptoragonister. GLP-1 (glucagon-like peptide), antidiabetiska läkemedel, studeras för närvarande i fas 2-studier (exenatide, semaglutide, liraglutide etc) i sju olika studier med sammanlagt ett knappt 1.000-tal patienter involverade. Exenatide undersöks även i en fas 3-studie i England.

Tyvärr visade studien av kalciumkanalblockeraren israpidin inte någon signifikant effekt på sjukdomsförloppet vid tidig Parkinsons sjukdom. Inte heller har simvastatin som modifierare visat effekt vid medelsvår Parkinsons sjukdom med wearing-off (2020). En lite studie i Taiwan studerade lovastatin i tidigt skede med skuggmarkör i form av 18FDopa- ratio efter 48 veckor i caudatum respektive putamen. Intressant positiva fynd visades i denna pilotstudie som bör följas upp.

Läs hela artikeln