Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Tydligt samband mellan förmaksflimmer och demens

Personer med förmaksflimmer, en av våra vanligaste hjärtsjukdomar, har förhöjd risk för demens. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet som bygger på forskning på befolkningsnivå.

Förmaksflimmer är en vanlig sjukdom bland äldre. Den kännetecknas av oregelbundna och ofta snabba hjärtslag. Symtomen kan vara kroniska, eller komma och gå. Många har sjukdomen utan att veta om den.

Att förmaksflimmer kan kopplas till ökad risk för stroke är känt sedan tidigare. Likaså att stroke ökar risken för demens. Kopplingen mellan förmaksflimmer och demens, utan förekomst av stroke, har dock inte varit klarlagd tidigare.


Lina Rydén, foto: Josefin Bergenholtz

Lina Rydén, disputerad inom neuropsykiatrisk epidemiologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet, har byggt sin avhandling på data från den omfattande befolkningsstudien H70 i Göteborg.

I forskningen ingår uppgifter om 70-åringar som undersöktes år 2000 och sedan följdes upp till 82 års ålder för att se vilka som utvecklade demens, samt 70-åringar undersökta år 2014. Den senare gruppen undersöktes med magnetkamera för strukturella förändringar i hjärnan.

Flera möjliga orsaker

– Det finns flera möjliga orsaker till att personer med förmaksflimmer har ökad risk för demens även om de inte får någon stroke. Det kan bero på exempelvis förändrat blodflöde till hjärnan, att man drabbas av tysta infarkter vilket är blodproppar i hjärnan som man kan se på hjärnavbildning men som inte ger några typiska strokesymptom, eller att förmaksflimmer triggar igång en inflammatorisk process som ökar risken för demens, säger Linda Rydén.

Utöver ökad risk för demens och stroke fann hon att personer med förmaksflimmer oftare har tysta infarkter och även en högre förekomst av små infarkter djupare inne i hjärnans vita substans, så kallade lakuner, vilka kan vara tecken på småkärlssjuka i hjärnan.

– Att förmaksflimmer även orsakar små infarkter djupare inne i hjärnans vita substans kan betyda att förmaksflimmer inte enbart orsakar stroke och tysta infarkter genom blodproppar som vandrar från hjärtat och fastnar i hjärnans kärl, utan att andra mekanismer som leder till syrebrist kan påverka hjärnan vid förmaksflimmer. Men för att förstå mer specifikt om hur förmaksflimmer påverkar hjärnan behövs mer forskning, säger Lina Rydén.

Viktigt behandla riskfaktorer för demens

Dagens behandling av förmaksflimmer syftar framförallt till att minska symptomen och att förebygga stroke. Det behövs dock mer kunskaper om vilken behandling som är bäst, och när den ska sättas in, för att minska risken för demens.

– Eftersom det i dagsläget inte finns någon botande behandling för demens är det viktigt att upptäcka och behandla riskfaktorer för demens på bästa sätt för att förhindra att sjukdomen överhuvudtaget bryter ut, säger Lina Rydén.

Titel: Atrial fibrillation in aging; methodological aspects and the relation to dementia and cerebral vascular disease, http://hdl.handle.net/2077/69811

Fysioterapeuter behöver bättre förutsättningar för kompetensutveckling

Fysioterapeuternas enkät till medlemmarna om möjligheter för kompetensutveckling, visar att långt ifrån alla kan räkna med att få tillgång till fortbildning, specialistutbildning och ett livslångt lärande på betald arbetstid. Hela 44 procent svarar att de inte ens har en kompetensutvecklingsplan.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) har utnämnt välfärdens kompetensförsörjning som en av decenniets viktigaste frågor för kommuner och regioner. Vår enkät visar att mycket återstår för arbetsgivarna att göra i frågan. Dagens hälso- och sjukvård är kunskapsintensiv och komplex. Varje profession behöver goda möjligheter till kompetensutveckling för att kunna erbjuda en patientsäker, evidensbaserad och kostnadseffektiv vård. Och varje arbetsgivare behöver ha kontroll över, och en plan för kompetensförsörjningen.

44 procent saknar kompetensutvecklingsplan

När vi frågar medlemmarna om de har en kompetensutvecklingsplan svarar ungefär hälften, 44 procent, att de inte har det. Ytterligare 10 procent svarar ”vet ej”.

– En kompetensutvecklingsplan för varje medarbetare är helt grundläggande för att arbetsgivaren ska kunna ha kontroll över och planera verksamhetens kompetensförsörjning och utveckling av ny kunskap för en effektiv och säker vård. Det är verkligen ett dåligt betyg att så många arbetsgivare inte tar detta ansvar, säger Cecilia Winberg, fysioterapeuternas förbundsordförande.

Fortbildning på obetald tid

På frågan om hur många dagar man fått gå externa utbildningar på betald arbetstid under ett normalt år (ej under pandemitider) svarade flertalet, 37 procent, att man fått gå en till tre dagar om året. 12 procent svarade att de inte fått möjlighet alls till extern fortbildning. 41 procent uppger att de fortbildat sig på obetald tid.

Få karriär- och kompetenstjänster

Sammantaget visar vår undersökning på stora utmaningar när det gäller fysioterapeuters möjlighet till kompetensutveckling och karriärvägar. Karriär- eller kompetenstjänster är mycket sällsynta för privatanställda, företagare, och anställda inom regional och kommunal primärvård. Inom regional primärvård och kommunal hälso-och sjukvård, svarar endast åtta, respektive tre procent, att kliniska kompetens- eller karriärtjänster finns för fysioterapeuter.

Kompetensutveckling lönar sig inte ekonomiskt

Majoriteten av medlemmarna svarar dessutom att det inte lönar sig lönemässigt med kompetensutveckling. Ett tydligt samband mellan kompetens- och kunskapsutveckling i förhållande till löneutveckling saknas för de allra flesta.

– Det måste finnas tydliga incitament både för att hålla sig à jour med utvecklingen inom det egna kunskapsområdet och för att bidra till verksamhetens utveckling genom kompetensutveckling på olika sätt. Som det är nu får fysioterapeuter ofta både bekosta sin kompetensutveckling själv, genomföra den på obetald tid och får sedan ingen märkbar löneutveckling, trots att den nya kunskapen kommer verksamheten till gagn. Så kan det inte fortsätta, säger Cecilia Winberg.

Ta del av hela rapporten på vår webbplats

Fysioterapeuterna är professions- och fackförbundet för Sveriges fysioterapeuter. Fysioterapeuternas uppdrag är att stödja medlemmarna i arbetet för god och jämlik hälsa för alla. Vår vision är att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse.

 

Ny studie visar på färre skov och behandlingsavbrott vid ms-behandling med Mavenclad

En ny registerstudie från MSBase visar att patienter med skovvis multipel skleros (RMS) som förskrivits Mavenclad (kladribin tabletter) har lägre förekomst av skov än patienter som förskrivits fingolimod, dimethylfumarat eller teriflunomid. Patienterna som förskrivits Mavenclad står dessutom kvar längre på sin behandling jämfört med de andra per orala MS-preparat.

I en första analys av GLIMPSE-studien*, matchades 633 patienter på Mavenclad med patienter på fingolimod (n=1195), dimethylfumarat (n=912) respektive teriflunomid (n=735). Resultatet visar att den årliga frekvensen av skov för patienter behandlade med Mavenclad var 0.09 jämfört med 0.15, 0.15 och 0.17 för fingolimod, dimethylfumarat respektive teriflunomid. Risken för skov hos patienter behandlade med Mavenclad var 40%, 42% respektive 67% lägre än hos patienter på behandling med fingolimod, dimethylfumarat respektive teriflunomid. Tiden för byte till annan behandling hos Mavenclad-patienter var 4, 7 respektive 6, 5 gånger längre än hos patienter behandlade med fingolimod, dimethylfumarat respektive teriflunomid.

*GLIMPSE-studien är en longitudinell, retrospektiv analys av vuxna patienter med skovvis multipel skleros (RMS) från MSBase Registry, ett internationellt online-register för neurologer som studerar MS och andra sjukdomar inom neuro-immunologiområdet.

  • MS är en sjukdom man lever med hela livet. Därför är det extra viktigt att kontinuerligt bedöma effekt och säkerhet för de olika behandlingarna genom real world data, säger Anders Wesslau, Managing Director Merck AB.
  • Denna registerstudie stärker vår bild att Mavenclad ger färre skov och att personer med MS är kvar på behandlingen längre än andra jämförbara tablettbehandlingar.

 

Om Mavenclad

Mavenclad (kladribin) är ett läkemedel som tas i tablettform under korta behandlingsperioder. Det är en immunrekonstitutionsbehandling, vilket innebär en kort behandling som sedan har effekt långt efter att själva behandlingen har ägt rum. Läkemedlet angriper selektivt de lymfocyter som tros vara avgörande i sjukdomsutvecklingen vid skovvis förlöpande MS. I augusti 2017 godkände Europeiska kommissionen Mavenclad som behandling vid högaktiv skovvis MS i de 28 medlemsländerna inom EU samt i Norge, Lichtenstein och Island. Mavenclad är numera godkänt i mer än 65 länder världen över, däribland i Kanada, Australien och USA.

Det kliniska utvecklingsprogrammet för Mavenclad omfattar följande studier:

CLARITY (CLAdRIbine Tablets Treating MS OrallY): en tvåårig placebokontrollerad fas III-studie som utvärderade effekt och säkerhet gällande behandling med Mavenclad som monoterapi hos patienter med skovvis förlöpande MS.

CLARITY EXTENSION: en placebokontrollerad fas III-uppföljning av CLARITY, där syftet var att undersöka säkerhet och effekt under ytterligare två år, alltså totalt fyra år från behandlingsstart.

ORACLE MS (ORAl CLadribine in Early MS): en två-årig placebokontrollerad fas III-studie som syftar till att mäta effekt och säkerhet vid behandling av patienter i ett tidigt stadium av MS (patienter som vid ett tillfälle har haft kliniska symptom som talar för MS).

ONWARD (Oral Cladribine Added ON To Interferon beta-1a in Patients With Active Relapsing Disease): en placebokontrollerad fas II-studie med syfte att utvärdera säkerhet och tolerabilitet av Mavenclad som tilläggsbehandling hos MS-patienter som redan står på en interferonbehandling, men som trots detta fått sjukdomsgenombrott.

PREMIERE (Prospective Observational Long-term Safety Registry of Multiple Sclerosis): ett register för säkerhetsdata där personer som ingått i kliniska prövningar med Mavenclad följs upp under lång tid.

I den tvååriga CLARITY-studien var lymfopeni den vanligast rapporterade biverkningen hos de patienter som fick Mavenclad. Det förekom hos 26,7 procent av dem som fick Mavenclad att jämföra med 1,8 procent i placebogruppen. Förekomsten av infektioner var 48,3 procent hos dem som fått Mavenclad att jämföra med 42,5 procent i placebogruppen. Infektionerna klassades som milda till måttliga i 99,1 respektive 99,0 procent av fallen. De biverkningar som rapporterats i andra studier om Mavenclad är liknande.

Välkommen till webinar om det nya ms-läkemedlet Vumerity™ (diroximelfumarat)

Tid: 16:30 – 17:45

Syftet med mötet:
Att presentera det nya MS läkemedlet Vumerity och gå igenom medicinsk data samt ge möjlighet att lyssna och ta del av kliniska erfarenheter från USA och lärdomar längs vägen. Vumerity har funnits tillgängligt i USA sedan 2019. Du kommer också ha möjlighet att ställa frågor till föreläsarna i en frågestund. Mötet innehåller produktinformation.

För agenda och anmälan klicka här

Rybrila ingår i högkostnadsskyddet

Rybrila (glykopyrronium) som används vid behandling av allvarlig kronisk dregling hos barn och ungdomar från 3 års ålder med kroniska neurologiska sjukdomar, ingår i högkostnadsskyddet.

Dregling är vanligt hos småbarn, men kan även förekomma i äldre åldrar och är då oftast kopplat till neurologiska sjukdomar såsom cerebral pares (CP). Dregling kan ge fysiska konsekvenser, exempelvis hudsprickor runt munnen, samt psykiska konsekvenser, såsom social isolering och minskad självständighet.

Rybrila är en oral lösning som minskar salivproduktionen vilket leder till minskad dregling.

I dag ingår läkemedlet Sialanar, som också innehåller glykopyrronium, i högkostnadsskyddet. TLV bedömer att Sialanar är det relevanta jämförelsealternativet och att behandling med Rybrila och Sialanar har jämförbar effekt och kostnad.

Mot denna bakgrund beslutar TLV att Rybrila ska vara subventionerat och ingå i högkostnadsskyddet.

Läs hela beslutet här