Trots ökade krav på sjukvården från Nato och erfarenheterna från pandemin känner få läkare till om arbetsgivaren har en plan för en akut kris eller krigssituation. Färre än två av tio vet vad de förväntas göra och färre än var tionde har övat. Det visar en ny undersökning från Läkarförbundet.

Vårdens beredskap är allt annat än god. Att alla medarbetare känner till de planer som finns och att de har övat är en grundläggande förutsättning för att sjukvården ska kunna hantera en kris eller krigssituation, säger Sofia Rydgren Stale, ordförande för Läkarförbundet.

Sofia Rydgren Stale, ordförande för Läkarförbundet

Regionerna har viktiga uppgifter inom svensk krisberedskap, då de ansvarar för hälso- och sjukvård. Enligt lag ska de också ha planer för detta. Natomedlemskapet har också ökat kraven på sjukvårdens kapacitet att hantera masskadehändelser.

En ny undersökning från Läkarförbundet visar dock att drygt fyra av tio läkare inte vet om arbetsgivaren har en plan. Två av tio svarar att plan saknas. Många vet inte heller vad de har för uppgift vid en kris. Färre än två av tio vet vad de förväntas göra och färre än var tionde har övat.

Drygt fyra av tio tycker att beredskapen har förbättrats efter Covid-19-pandemin. Samtidigt tycker var tredje att förmågan att hantera akuta kriser och krigssituationer är oförändrad eller försämrad.

– Det är tydligt att vårdens arbetsgivare behöver förbättra beredskapen. Trots erfarenheterna från pandemin i färskt minne saknas rutiner på många håll. Medarbetarna behöver veta vilka uppgifter de ska ha och de behöver få utrymme att öva, säger Sofia Rydgren Stale.

Läkarförbundet arrangerade ett seminarium på årets Almedalsveckan med rubriken ”Vad innebär Natos krav på svensk sjukvård”? Seminariet genomfördes den 26 juni kl. 8:40 – 9:30 och livesändes på Läkarförbundets Facebooksida.

Om undersökningen
Enkäten genomfördes 20-29 maj. 1 650 läkare svarande och svarsfrekvensen är 38 procent. Svaren är viktade för att vara representativa för medlemsgruppen. Läkarförbundet har drygt 58 000 medlemmar.

Sveriges läkarförbund

Karolinska Universitetssjukhuset är en central part i AD-RIDDLE, ett internationellt samarbetsprojekt som syftar till att förbättra diagnostik, förebyggande och behandling av Alzheimers sjukdom. Miia Kivipelto, senior geriatriker och professor, leder projektet vars metoder även kommer att testas inom den svenska sjukvården.

Idag har omkring sju miljoner människor i Europa Alzheimers sjukdom och denna siffra förväntas ha fördubblats år 2050. Därför finns ett akut behov av effektiva och omfattande strategier för att hantera demenssjukdomar och samtidigt uppnå långsiktiga hälsoekonomiska fördelar.

Möjligheterna att förebygga och upptäcka kroniska sjukdomar har utvecklats och implementerats under lång tid, men när det gäller Alzheimer släpar utvecklingen efter. Dessutom sker diagnosticering av Alzheimers sjukdom ofta väldigt sent. Av alla drabbade är det bara 25–40 procent som får en formell diagnos, och ofta ges diagnosen först då personen har fullt utvecklad demens.

AD-RIDDLE-programmet är därför inriktat på att ge patienter och sjukvården fler och bättre verktyg för att tidigare förebygga, upptäcka och behandla Alzheimers sjukdom. Verktygen kommer att samlas på en digital plattform som kan användas i olika vårdmiljöer, såsom minnesmottagningar, primärvård och även utanför den traditionella hälso- och sjukvården.

Miia Kivipelto, geriatriker och FoU-chef vid Tema Åldrande på Karolinska Universitetssjukhuset, leder hela AD-RIDDLE-programmet tillsammans med Niranjan Bose från Gates Ventures. I konsortiet ingår 24 parter från flera europeiska länder.

– Med AD-RIDDLE hoppas vi göra stora framsteg som gynnar vårdgivare och patienter. Samarbetet ger oss unika förutsättningar att föra forskningen och vården framåt och erbjuda lösningar som gör skillnad både på individnivå och i samhället, säger Miia Kivipelto, som också är professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet.

Miia Kivipelto, är professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet.

Programmet ska testa den digitala plattformen på ett antal kliniker i sex europeiska länder, däribland Sverige. Plattformen kommer att vara modulbaserad och innehålla verktyg för upptäckt och tidig diagnos, inklusive digitala kognitiva tester och blodbaserade biomarkörer för Alzheimers sjukdom.

Som samordnare för hela AD-RIDDLE-programmet har Karolinska Universitetssjukhuset en central roll i projektet. Sjukhusets minnesmottagning är dessutom en av de kliniker som ska testa AD-RIDDLE-plattformen i patientkontakter. Även några primärvårdsmottagningar i Region Stockholm kommer att ingå bland testklinikerna.

– Att upptäcka demenssjukdom tidigt, redan i primärvården, ger goda möjligheter att starta effektiv individanpassad behandling och förebyggande åtgärder. Det kan verkligen förbättra livet för dem som lever med sjukdomen, säger Miia Kivipelto.

Tidig upptäckt och behandling kommer också att minska den samhälleliga bördan förknippad med sjukdomen och den påverkan som den åldrande befolkningen har på sjukvården.

AD-RIDDLE är ett tvärvetenskapligt initiativ som startade 2024 och pågår i fem år och det samlar universitet, vårdgivare, läkemedels- och diagnostikföretag, tillsynsmyndigheter och patientföreningar. Den digitala plattformen kommer att stödja vårdpersonal, patienter och allmänheten i att upptäcka, förebygga och behandla Alzheimers sjukdom. Genom samarbetet hoppas Karolinska Universitetssjukhuset bidra till betydande internationella framsteg inom precisionsmedicin och individualiserad behandling av Alzheimer och andra kognitiva sjukdomar.

Forskningen kring den obotliga sjukdomen ALS har tagit jättekliv de senaste åren. På Stockholms universitet forskar man på olika typer av nervceller, för att bättre förstå hur ALS uppkommer.

Eva Hedlund är professor i neurokemi vid Stockholms universitet. Foto: Sören Andersson

– Tidigare trodde man att ALS mest berodde på miljöfaktorer. Nu vet vi vilka olika genmutationer som orsakar familjärt nedärvd ALS och man har kunnat börja utveckla riktade läkemedel.

Också i de fall där ingen i familjen tidigare har drabbats av sjukdomen vet man idag att en hel del kan förklaras med genetik, även om bilden är komplex.

Det som sker när någon insjuknar i ALS är att nervcellerna som skickar ut signaler till musklerna, de så kallade motorneuronerna, förlorar kontakten med musklerna. Det leder i sin tur till att musklerna försvagas och förtvinar.

Varför det sker är ett av de områden som Eva Hedlund och hennes forskargrupp arbetar med att försöka förstå.

– I vårt labb har vi därför utvecklat nya tekniker för att titta på hela nervcellen, inte bara kärnan, förklarar hon.

Själva cellkärnan utgör nämligen en ytterst liten del av nervcellen. Eva Hedlund jämför med ett isberg, där endast en försvinnande liten del syns ovanför vattenytan: 98 procent av nervcellen består i själva verket av ett långt utskott, axonet, som utgör kopplingen mellan nervcellen och muskeln.

Helt förlamad – förutom ögonmuskulaturen

Forskarlagets studier har visat att det händer väldigt olika saker i själva cellkärnan och i utskottet när en genmutation orsakar ALS.

– Vi undersöker helt enkelt vad som händer när man introducerar genmutationer som orsakar ALS i cellen. Sedan går vi in och ser om man kan rädda situationen. Det här är en forskning som vi är mitt uppe i, men som vi hoppas slutföra inom något år, berättar hon.

Sedan en längre tid tillbaka studerar hennes forskargrupp också de nervceller som styr våra ögons rörelser, så kallade okulomotoriska motorneuroner. Den som insjuknar i ALS blir så småningom helt förlamad – förutom vad gäller ögonmuskulaturen. Just de här nervcellerna är betydligt mer motståndskraftiga än andra och forskarna vet ännu inte riktigt varför.

– Vi har gjort studier där vi introducerat gener som endast är aktiva i de okulomotoriska motorneuronerna till mer känsliga motorneuroner i ryggmärgen, så kallad genterapi, och fått dem att klara sig bättre. Motorneuronerna har då till och med lyckats skapa nya kontakter med musklerna under sjukdomsförloppet.

Mer effektiva mediciner och botemedel

Hittills har studierna gjorts i laboratorium. Nästa steg är att hitta finansiering för att genomföra långtidsstudier på friska djur, för att utröna om det blir några negativa effekter över tid. Därefter är förhoppningen att kunna gå vidare till kliniska studier, på människor.

Eva Hedlund och hennes team har flera gånger fått forskningsmedel från Hjärnfonden för sin forskning kring ALS.

– Forskningsanslag är avgörande för att forskning ska kunna genomföras och stiftelser som Hjärnfonden är oerhört viktiga – i Sverige finns inte så mycket öronmärkta pengar för forskning kring just sjukdomar i hjärnan.

Hon är hoppfull över att man inom överskådlig framtid ska förstå mer om faktorerna bakom ALS och därmed också kunna hitta mer effektiva bromsmediciner och botemedel:

– Det pågår så otroligt många samarbeten mellan olika forskare. Vi jobbar tillsammans med människor över hela världen för att lösa gåtan kring den här hemska sjukdomen.

Foto: Sören Andersson

Vad är ALS?

ALS är en neurodegenerativ sjukdom som orsakar muskelförtvining och förlamning. Cirka 400 personer drabbas årligen i Sverige, oftast män mellan 50-70 år. Det finns än så länge inget botemedel, men intensiv forskning pågår.

Läs mer om ALS här

– Det har skett oerhörda framsteg sedan jag började forska på ALS för drygt 20 år sedan, konstaterar Eva Hedlund, professor i neurokemi vid Stockholms universitet.

Vi vill belöna eldsjälar i Alzheimerland. Stipendier att söka eller nominera till.