Ett genombrott har skett i forskningen om sjukdomen amyotrofisk lateral skleros (ALS). Forskare vid Umeå universitet rapporterar att sjukdomsförloppet hos en patient med en särskilt aggressiv form av ALS- sjukdom med hjälp av ny genterapimedicin har bromsat in. Fortfarande efter fyra år kan patienten exempelvis gå i trappor, resa sig från en stol, äta och tala bra och leva ett socialt aktivt liv.

– Jag ser detta som ett genombrott för den forskning vi har bedrivit i drygt 30 år här vid Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus. Vi aldrig tidigare uppnått så här bra resultat med någon behandling, säger Peter Andersen, överläkare i neurologi och professor vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.

– En viktigt upptäckt är att det nu går att kraftigt reducera halten av det sjukdomsframkallande SOD1-proteinet och samtidigt mäta en tydlig bromseffekt mot ytterligare sjukdomsutveckling. Då vi diagnosticerade patienten på neurologen vårvintern 2020 var prognosen i bästa fall 1,5–2 år. Patienten har klarat sig långt, långt bättre än förväntat.

Patienten kommer från en släkt i södra Sverige med en särskilt aggressiv typ av ALS-sjukdom förorsakad av en SOD1-genmutation. Då en släkting blev sjuk i ALS hade patienten lämnat ett forskningsprov till ALS- forskningen vid Umeå universitet men valt att inte ta del av resultatet. Patienten var dock bärare av sjukdomsanlaget och efter upplevd muskelsvaghet för fyra år sedan förstod patienten att han också hade drabbats. Patienten fick omgående komma till läkarteamet på Norrlands universitetssjukhus, NUS, och diagnostiserades med tidig ALS-sjukdom.

Här ses patienten utföra tester vid Umeå universitetssjukhus tillsammans med Peter Andersen, överläkare i neurologi och professor vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet. Foto: Mattias Pettersson

Sedan sommaren 2020 ingår patienten i läkemedelsbolaget Biogens fas 3-studie om ett nytt genterapiläkemedel som är riktat just mot patienter med SOD1-mutationer som orsakar felveckning och ihopklumpning av SOD1-protein i motornervceller. Var fjärde vecka har patienten fått den experimentella behandlingen på ett universitetssjukhus i Köpenhamn.

Skademarkör reducerad med nästan 90 procent

Vid diagnostillfället 2020 var patientens mätvärde av en viktig biomarkör (neurofilament L), som visar på nedbrytning av nervceller, mycket högt. Nu fyra år senare är det reducerat med nästan 90 procent.

Patientens funktionsnivå är nedsatt med omkring 26 procent jämfört med en frisk person (mäts enligt ALSFSR-skalan), men har legat stabilt på samma nivå de senaste 18 månaderna.

För en person med denna aggressiva typ av anlag för ALS skulle det uppskattade sjukdomsförloppet ha gått mycket snabbt utan behandling och lett till ett betydande funktionshinder inom 6–12 månader och sannolikt patientens bortgång under 2021.

– Att den här patienten kan gå mer eller mindre obehindrat i en trappa fortfarande fyra år efter sjukdomsutbrottet, det är faktiskt lite av ett mirakel att se, säger Karin Forsberg, neurolog och forskare vid Institutionen för klinisk vetenskap, som arbetar tillsammans med Peter Andersen och har forskat på SOD1 och ALS i över två decennier.

– Att ha lyckats med ett läkemedel på det här sättet, det är en stor framgång och en inspiration. Men det betyder ju inte på något sätt att jobbet är klart, utan det här är bara början. Det är också viktigt att komma ihåg att det aktuella läkemedlet inte är en botande behandling, men det verkar kunna bromsa sjukdomsförloppet. Det ger oss stort hopp om att vidareutveckla läkemedel till ALS-patienter.

Det finns många typer av ALS-sjukdom, och bara 2–6 procent har en ALS-sjukdom som beror på en mutation i SOD1-genanlaget.

– Om detta läkemedel har liknande effekt på andra typer av ALS-sjukdom vet vi inte i dag. Det behövs mycket mer forskning om detta, säger Peter Andersen.

”Det här är bara början”

Studien som patienten deltar i avslutas i sommar. Medicinen är inte ännu tillgänglig i Sverige, men den är godkänd av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA och den 23 februari kom Europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, med en rekommendation om att läkemedlet ska användas på patienter med SOD1-mutationer inom EU.

– Vårt nästa steg är att studera resultaten från patienterna som får läkemedlet. Det har fungerat för vissa, men inte alla har haft samma positiva effekt. Det kan eventuellt vara en dosfråga eller fråga om när under sjukdomsförloppet behandlingen har initierats. Är det kanske så att man behöver ytterligare läkemedel för att helt bromsa processen? Det är frågor vi nu måste gå vidare med. Det här bara början, säger Karin Forsberg.

Hon ser framför sig att behandling i framtiden kommer att ske utifrån vilken variant av ALS personen har och sannolikt att bestå av kombinationer av läkemedel. Hon betonar att det görs mycket forskning både i Sverige och internationellt för att hitta nya angreppspunkter så att motsvarande läkemedel kan tas fram för övriga patientgrupper och hon är hoppfull om att det ska bli verklighet.

Patienten har lämnat skriftligt medgivande till publicering. Det finns ett starkt önskemål från familjen att deras privatliv respekteras. Andra personer i denna familj har drabbats av ALS-sjukdom och gått bort (ingen medverkade i studierna med det aktuella läkemedlet). Andra patienter har medverkat i tidigare tofersenstudier med lägre dos eller placebo och har gått bort. Initiativet till denna publicering sker helt oberoende av läkemedelsbolaget Biogen.

Det unika med stamceller är att de kan förvandla sig till olika typer av specialiserade celler. Därför vill professor Anna Falk utveckla en stamcellsbehandling för strokedrabbade. Här berättar hon mer om sitt banbrytande arbete och forskargruppens behov av resurser.

Vid en stroke uppstår allvarliga skador i hjärnan, vilket ofta leder till bestående funktionsnedsättningar. Trots att miljontals människor världen över lever med sådana strokeskador finns det ännu inte någon behandling, utöver traditionell rehabilitering, som avsevärt kan förbättra hjärnans återhämtning. Som nära anhörig till en svårt drabbad person vet jag hur efterlängtat det är. Nu tror jag att min forskargrupp kan ha en lösning på gång.

Vår idé är, enkelt uttryckt, att särskilda stamceller ska kunna ersätta de hjärnceller som har skadats eller dött till följd av en stroke. Tanken är att denna behandling ska hjälpa strokedrabbade att få tillbaka olika funktioner som har blivit nedsatta, till exempel talförmågan eller motoriken. Det skulle göra livet bättre för väldigt många människor – och deras anhöriga.

Utmaningen är att vid en stroke blir olika typer av vävnad skadad, det handlar både om nervceller och deras så kallade stödceller. För närvarande går vårt arbete därför ut på att hitta den optimala stamcellen för våra syften. Vi har lyckats utveckla en neural stamcell som kan bli till alla former av hjärnceller. Denna stamcell verkar mycket lovande och vi vill snart prova den i laboratorieförsök. Om det går bra kan vi förhoppningsvis testa behandlingen på människor inom några år.

Det återstår en hel del arbete. På vägen är finansieringen en av våra stora utmaningar, eftersom den här typen av avancerad hjärnforskning är resurskrävande.

Jag är övertygad om att min forskargrupp är något viktigt på spåren – som kan hjälpa strokedrabbade att få en nystart i livet. Det behövs verkligen nya framsteg. Jag vet hur stora följder en allvarlig stroke kan ge, både för den som insjuknar och de anhöriga.

Kampen mot stroke måste fortsätta.

Anna Falk
Professor i neurala stamceller och föreståndare för Centrum för avancerade terapier vid Lunds universitet

Långtidsdata på effekt och säkerhet med Aquipta som förebyggande behandling vid migrän presenteras av AbbVie på den årliga internationella AAN-kongressen (American Academy of Neurology, som gick av stapeln i Denver i USA i veckan.

• Interimsanalysen av en pågående öppen 156-veckors förlängningsstudie visar på långvarig säkerhet, tolerabilitet och effekt av Aquipta, atogepant, 60 mg daglig tablettbehandling för att förebygga episodisk och kronisk migrän
• 70 procent av patienterna uppnådde ≥ 50 procents minskning av antalet månatliga migrändagar vid vecka 13-16 med bestående effekt under 48 veckors behandling
• Resultaten presenteras på den årliga amerikanska neurologikongressen, AAN
• Aquipta är godkänd som förebyggande behandling vid episodisk och kronisk migrän och ingår i läkemedelsförmånerna för behandling av personer med kronisk migrän som efter optimerad behandling inte haft effekt av eller inte tolererat minst två olika profylaktiska läkemedelsbehandlingar

AbbVie, ett forskande biopharmaföretag, meddelar data från interimsanalysen av en pågående öppen fas-III 156-veckors förlängningsstudie, som utvärderar långvarig säkerhet och tolerabilitet för Aquipta, atogepant, förebyggande daglig tablettbehandling av migrän hos personer med episodisk eller kronisk migrän.Säkerhetsprofilen överensstämmer med vad som tidigare observerats med substansen, och ingen ny säkerhetsdata identifierades. Resultaten stödjer även tidigare observerade effektförbättringar, inklusive minskning av antalet månatliga dagar med akut medicinering.

− Migrän är en funktionsnedsättande neurologisk sjukdom som kan ha en stor inverkan i det dagliga livet, säger Ivana Flais, PhD Med och medicinskt ansvarig för migrän på AbbVie i Skandinavien. Detta är den första rapporten med ettårsdata vid atogepantbehandling hos personer med kronisk migrän. Resultaten ligger i linje med tidigare observerad långtidsdata gällande effekt och säkerhet hos personer med episodisk migrän, vilket visar på möjligheterna att minska antalet migrändagar och behovet av akut medicinering över hela migränspektrumet med hjälp av atogepant.

Studien är en förlängning av fas III-studierna PROGRESS (kronisk migrän) och ELEVATE (behandlingssvikt vid episodisk migrän) och inkluderar personer med i genomsnitt 14,5 månatliga migrändagar. Några resultat från interimsanalysen är:

• Antalet månatliga migrändagar minskade i genomsnitt med 8,5 dagar vid vecka 13-16 och detta var bestående under de första 48 veckorna. Liknande förbättringar observerades för antalet månatliga huvudvärksdagar och antalet månatliga dagar med akut medicinering.
• 70 procent av patienterna uppnådde ≥ 50 procents minskning av antalet månatliga migrändagar vid vecka 13-16 med bestående effekt under 48 veckors behandling.
• Säkerhetsprofilen överensstämmer med vad som tidigare observerats med atogepant 60 mg dagligen, och ingen ny säkerhetsdata identifierades.

Luktsinnet påverkas till stor del av ledtrådar från andra sinnen, medan synsinnet och hörselsinnet påverkas i mycket mindre utsträckning, visar en ny studie från Stockholms universitet publicerad i Journal of Neuroscience.

Människans hjärna ser in i framtiden. Enligt en populär teori om hjärnan är dess huvudsakliga funktion att förutsäga vad som kommer att hända härnäst. Den reagerar starkast på oväntade händelser som inte passar ihop med omgivningens ledtrådar. Mycket av forskningen inom detta område, som kallas prediktiv kodning, har fokuserat på det vi ser, men inte så många vet om andra sinnen, som lukt, fungerar på samma sätt.

Foto: Andrey Popov Mostphotos

För att ta reda på om hjärnan också kan göra förutsägelser om lukter, genomförde forskarna en studie med tre experiment; två av dem var beteendeexperiment och ett var ett experiment med hjälp av hjärnavbildningsmetoden fMRI som utfördes vid Centrum för hjärnavbildning vid Stockholms universitet (Stockholm University Brain Imaging Center, SUBIC).

– Resultatet visar att luktsinnet var ännu mer beroende av ledtrådar än vad synsinnet var. Det här är intressant eftersom många tänker på lukt som något primitivt och reaktivt, när vår forskning visar att luktsinnet i själva verket är proaktivt, säger Stephen Pierzchajlo, doktorand vid Psykologiska institutionen, och huvudförfattare till studien.

Forskningen visar hur viktigt det är för olika sinnen att kunna ta hjälp av korrekta ledtrådar när vi klassificerar olika sinnesintryck.

– Vi har alla upplevt att vi ”hajar till” när det kommer en oväntad lukt, exempelvis när vi går in i någons lägenhet och möts av en den nya lukten. Vår forskning visar att luktsinnet till stor del påverkas av förväntningar, medan synsinnet och hörselsinnet påverkas i betydligt mindre grad, säger Jonas Olofsson, professor vid Psykologiska institutionen, och medförfattare till studien.

Forskarna visar också att när hjärnan försöker identifiera lukter som den inte hade förväntat sig, aktiveras både lukt- och synhjärnan, trots att det inte finns några visuella ledtrådar i uppgiften.

– Lukthjärnan har alltså ett helt unikt sätt att bearbeta lukter och det handlar om huruvida lukterna är förväntade eller inte. Luktsinnet varnar oss för lukter som vi inte hade förväntat oss, och kopplar in synhjärnan, kanske för att kunna se vad det är som luktar. Det är en smart funktion eftersom vi människor är så dåliga på att känna igen lukter om vi inte får ledtrådar, säger Jonas Olofsson.

I experimenten fick deltagarna lyssna på ledtrådar i form av upplästa ord, som till exempel ”citron”, och sedan fick de se en bild eller känna en lukt. De skulle sedan snabbt avgöra om bilden eller lukten stämde överens med ledtråden – om det var en citronbild eller en citronlukt, eller inte alls stämde – till exempel om det var en bild på en ros, och en rosdoft.

– Vi märkte att förväntade bilder och lukter ledde till snabbare beslut, vilket stämmer väl överens med teorin om prediktiv kodning. Vi använde skillnaden i svarshastighet för att jämföra sinnena med varandra – en större fördröjning för oväntade stimuli innebär att sinnet förlitar sig mycket på förutsägelser, säger Stephen Pierzchajlo.

Studien är den första avslutade delen av hans doktorsavhandling.

– Det mänskliga luktsinnet är inte ett reaktivt, utan ett proaktivt sinne. Det använder en unik hjärnstrategi för att bearbeta oväntade lukter för att förstå vad lukterna är, säger Stephen Pierzchajlo.

Artikeln “Olfactory categorization is shaped by a transmodal cortical network for evaluating perceptual predictions” publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Neuroscience: https://www.jneurosci.org/cont…

Fakta om studien
• Tre experiment genomfördes i studien: två beteendeexperiment och ett så kallat fMRI-experiment som görs med hjälp av hjärnavbildningsmetoden fMRI vid Stockholms universitets hjärnavbildningscenter (SUBIC).
• 69 deltagare medverkade i det första beteendeexperimentet. 50 deltagare medverkade i den andra beteendestudien.
• I fMRI-experimentet insamlades och analyserades data från 15 deltagare. Därefter deltog 32 frivilliga i fMRI-delen av studien.
• I alla tre experimenten använde forskarna en uppsättning av fyra välbekanta stimuli: lavendel, syrén, citron och päron. Dessa presenterades upprepade gånger i form av dofter, bilder eller talade ord.

Läs mer om SUBIC, Centrum för hjärnavbildning vid Stockholms universitet. https://www.su.se/subic-centru…

Alzheimerloppet anordnas av Alzheimerfonden för att öka uppmärksamheten kring Alzheimers sjukdom och för att samla in pengar till forskningen. Du kan delta i loppet – var du än befinner er, vare sig du väljer att gå, springa, cykla, simma eller annan pulshöjande aktivitet. Du bidrar till Alzheimerloppets insamling till Alzheimerfonden.
Förra året slog vi rekord i antalet deltagare i vårt Digitala Alzheimerlopp. Det var ett stort engagemang från er privatpersoner, företag men också från kommuner.

Nu är det dags för det Digitala Alzheimerloppet igen och vi hoppas såklart på ännu fler deltagare och ett ännu större engagemang i år. Hjälp till att slå rekord och få in mer pengar till alzheimerforskningen. Du anmäler dig via Alzheimerfondens hemsida, www.alzheimerfonden.se

Alzheimerfondens ambassadör Nina Gunke deltar i Alzheimerloppet.