Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Ytterligare riskminsknings­åtgärder för valproat

Av försiktighetsskäl föreslår EMA riskminskningsåtgärder för män som behandlas med valproat. Detta för att minska en potentiellt ökad risk för neuro­psykiatriska funktions­nedsättningar hos barn vars fäder behandlats med valproat innan befruktning.

Läkemedel med valproat används inom specialistvården för att behandla epilepsi och bipolär sjukdom. De nya åtgärderna vidtas av försiktighetsskäl med anledning av resultat från en nordisk registerstudie. I studien har barn vars fäder behandlats med valproat innan befruktning jämförts med barn vars fäder behandlats med lamotrigin eller levetiracetam.

Studien visar att ungefär 5 av 100 barn hade neuro­psykiatrisk funktions­nedsättning i gruppen vars fäder behandlats med valproat, jämfört med 3 av 100 barn i gruppen vars fäder behandlats med lamotrigin eller levetiracetam. Studien har begränsningar och det går därför inte att avgöra om den ökade förekomsten beror på valproatbehandling eller andra faktorer. Trots det rekommenderar EMA av försiktighetsskäl att riskminskningsåtgärder vidtas även för män.

För barn vars mödrar har behandlats med valproat under graviditet uppskattas att cirka 30‍-‍40 av 100 barn får neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. För behandling av kvinnor som kan bli gravida eller är gravida finns redan omfattande riskminskningsåtgärder.

Åtgärderna i korthet

Råd till patienter som behandlas med valproat

Rådgör med din läkare om behandlingen och var uppmärksam på att läkemedlet skulle kunna påverka eventuella graviditeter.

Råd till hälso- och sjukvården

En specialist i behandling av epilepsi eller bipolär sjukdom bör initiera och övervaka valproatbehandling av män.

  • Informera män som behandlas med valproat om den potentiella risken för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Överväg om valproat fortfarande är den lämpligaste behandlingen samt diskutera behovet av att använda preventivmedel, inklusive för en kvinnlig partner, under användning av valproat och i minst tre månader efter avslutad behandling.
  • Följ upp användningen regelbundet och diskutera lämpliga behandlings­alternativ med patienten. Detta är särskilt viktigt om mannen planerar att bli pappa.
  • Informera även om att en man som behandlas med valproat ska inte donera spermier under behandling eller inom tre månader efter avslutad behandling.
  • Nuvarande produktinformation och utbildningsmaterial för hälso- och sjukvårdspersonal såväl som för patienter kommer att revideras med dessa nya åtgärder.

Fullständig information från EMA.

Vanlig alzheimermedicin kopplas till minskad risk att dö hos personer med tidigare hjärtinfarkt

En ny studie från Karolinska Institutet visar att en vanlig behandling vid Alzheimers sjukdom även verkar kunna minska risken att dö hos patienter som tidigare har haft en hjärtinfarkt. Läkemedelsgruppen, som kallas kolinesterashämmare, förbättrar de kognitiva funktionerna genom att öka nivåerna av en signalsubstans i hjärnan som är inblandad i minne och tänkande.

Maria Eriksdotter, professor/överläkare Karolinska Institutet. Foto: Ulf Sirborn.

Forskarna har analyserat data från mer än 3000 patienter som hade haft en hjärtinfarkt innan de fick diagnosen Alzheimers sjukdom eller blandad demens. De jämförde sedan patienter som fick kolinesterashämmare med patienter som inte fick läkemedlet och tog hänsyn till andra faktorer som kan påverka resultaten, som till exempel ålder, kön, andra sjukdomar och mediciner.

De fann att patienter som tog kolinesterashämmare hade en 19 procent lägre risk att dö oavsett orsak än de som inte tog läkemedlet. Dessutom var risken för död lägre ju högre dos av läkemedlet som patienterna fick. Studien har publicerats i tidskriften European Heart Journal – Cardiovascular Pharmacotherapy.

Akademiska först med transkraniellt ultraljud mot ett flertal hjärnsjukdomar

Som första sjukhus i Sverige har Akademiska införskaffat utrustning för transkraniellt fokuserat ultraljud (tFUS). Med hjälp av utrustningen ska man nu utvärdera den nya metoden för svårbehandlade hjärnsjukdomar inom flera områden såsom psykiatri, neurokirurgi, neurologi och smärta. Detta inom ramen för kliniska studier. Första patientgruppen blir personer med svårbehandlad depression.

Robert Bodén, Akademiska sjukhuset Region Uppsala. Foto: Staffan Claesson.

– Transkraniellt ultraljud påverkar nervcellerna mekaniskt, ungefär som att de skakas fram och tillbaka. Härmed förändras den elektriska signaleringen i nervcellerna. Ultraljudsvågorna går delvis igenom skallben och hjärnvävnad och når med relativt hög energi en fokuserad punkt djupt nere i hjärnan, säger Robert Bodén, överläkare på mottagningen för hjärnstimulering vid Akademiska sjukhuset och professor vid Uppsala universitet.

Den nya utrustningen kommer att finnas på mottagningen för hjärnstimulering på psykiatrin. Enligt Robert Boden är det möjligt och intressant att undersöka behandlingen på många olika sjukdomar.

– Första patientgruppen är personer med svårbehandlad depression där vi vill se om upprepade stimuleringar kan ge effekt på depressionssymtom och på hjärnsignalering. Inom psykiatrin kan även substansberoende (alkohol/narkotika), tvångssyndrom (OCD), anorexi och schizofreni komma i fråga, berättar han.

Andra områden där behandlingen ska utvärderas är neurokirurgi (koma och rehabilitering efter hjärnskada), neurologi, exempelvis mot epilepsi, essentiell tremor (kraftiga, handikappande skakningar i händerna)), och Parkinsons sjukdom. Inom smärtområdet är metoden tänkbar som behandling mot kronisk smärta och central smärta efter stroke.

– Det nya med transkraniellt ultraljud är att den kan hjälpa mot hjärnsjukdomar där annan behandling inte fungerar tillräckligt bra, till exempel läkemedelsbehandling eller magnetstimulering (rTMS). Ibland kan så kallad djup hjärnstimulering hjälpa. Det är en neurokirurgisk operation där man sticker ner elektrodnålar i specifika hjärnområden. I dessa fall kan hjärnstimulering med transkraniellt ultraljud vara ett alternativ som innebär att man slipper operera i skallen, förklarar Robert Bodén och fortsätter:

– Om behandlingen visar sig lika effektiv som vi hoppas öppnar sig en helt ny väg att behandla och hjälpa patienter som har långdragna och svårbehandlade hjärnsjukdomar.

Många fler smittas av TBE-virus än vad som tidigare varit känt

Antalet infektioner av det fästingburna TBE-viruset som inte upptäcks av vården är mycket högre än vad som tidigare antagits. Det här visar en ny studie vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala där svenska blodgivare undersökts. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Eurosurveillance som är kopplad till EU:s smittskyddsmyndighet.

Vanlig fästing (Ixodes ricinus) kan bära på TBE-viruset. Foto: Tove Hoffman.

Bo Albinsson. Foto: Privat.

– Vi blev väldigt överraskade av att en så hög andel av blodgivarna uppvisade spår av tidigare TBE-virus-infektion. Detta är långt mycket mer än man kunnat ana utifrån antalet rapporterade fall, säger Bo Albinsson, doktorand vid Uppsala universitet och en av studiens förstaförfattare.

Fästingburen encefalit (TBE) är en mycket allvarlig sjukdom som ökar i stora delar av Europa. Enligt Folkhälsomyndighetens statistik hade det till och med november 2023 anmälts 597 fall av sjukdomen i Sverige, vilket är det högsta antal som hittills registrerats under ett enskilt år.

Sjukdomen är sedan 2004 anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och alla fall ska därför anmälas till regionens smittskyddsläkare och till Folkhälsomyndigheten. Men personer som endast fått lindriga symtom eller inga symtom alls upptäcks inte av vården och hamnar därför inte i statistiken. Hur stor andel som infekteras jämfört med antalet anmälda fall har hittills varit okänt.

Traditionella metoder för att undersöka om någon tidigare har smittats av viruset är inte helt tillförlitliga eftersom även personer som vaccinerat sig mot TBE kan få positiva svar på sådana tester. Exakt hur många som låtit vaccinera sig är heller inte känt eftersom Sverige saknar ett nationellt vaccinationsregister för TBE.

I den nya studien har forskarna i ett svenskt samarbetsprojekt undersökt blodprover från 2 700 anonyma blodgivare från nio regioner i Sverige. Metoden de använt kallas TBE-SMIA (suspension multiplex immunoassay) och har utvecklats på Zoonosis Science Center (ZSC) vid Uppsala universitet i samarbete med klinisk mikrobiologi vid Akademiska sjukhuset. Med den är det möjligt att för första gången effektivt särskilja antikroppssvaret efter TBE-virus-infektion från det efter TBE-vaccination. Därmed har forskarna kunnat kartlägga hur många som har haft infektionen. De kunde också uppskatta hur stor andel av befolkningen i varje region som är vaccinerad.

Tove Hoffman. Foto: Privat.

Resultatet visade att andelen blodgivare som tidigare haft en TBE-virusinfektion varierade från 1 procent till 7 procent mellan de olika regionerna. Baserat på regionernas populationsstorlekar uppskattade forskarna att det totalt motsvarar över 160 000 personer i åldersgruppen 15 – 65 år, vilket är betydligt mer än vad tidigare uppskattningar kommit fram till.

Forskarna såg även att andelen blodgivare som vaccinerat sig mot TBE varierade mellan 8,7 – 57% i de olika regionerna. Sammantaget motsvarar det över 1,6 miljoner svenskar (i åldersgruppen 15 – 65 år) i de undersökta regionerna.

– Det är anmärkningsvärt att antalet konstaterade TBE-fall ökar trots en relativt god vaccinationstäckning. Det behövs därför vidare forskning kring detta, till exempel genom en noggrann kartläggning av virusets utbredning i olika fästingpopulationer. Våra resultat ger en viktig bakgrund till framtida vaccinationsstrategier och vi anser det mycket värdefullt att överväga inrättandet av ett nationellt vaccinationsregister för TBE, säger Tove Hoffman, forskare vid Uppsala universitet och studiens andra förstaförfattare.

Studien har finansierats av EU (Horizon 2020) och SciLifeLab (Pandemic Laboratory Preparedness).

Samarbete mellan universitetssjukhus kortar väntetid till operation av hydrocefalus

För att korta väntetider till operation av hydrocefalus hos vuxna har Akademiska sjukhuset samarbetat med Norrlands universitetssjukhus under hösten. Samarbetet innebär att patienterna har opererats på Akademiska med hjälp av narkossjuksköterskor från Umeå. Hittills har 54 patienter opererats, förutom från Uppsala län, från sjukvårdsregion Mellansverige och Norra sjukvårdsregionen.

I slutet av juli väntade 47 patienter på operation av hydrocefalus på Akademiska sjukhuset. Idag har man endast 12 i kön. För att kapa väntetiderna har sjukhuset samarbetat med Norrlands universitetssjukhus under hösten. Patienterna har opererats på Akademiska med hjälp av narkossjuksköterskor från Umeå. Foto: Staffan Claesson.

I slutet av juli väntade 47 patienter på operation vid Akademiska sjukhuset varav 25 hade väntat över tre månader (vårdgaranti) och flera i över ett år. Idag har sjukhuset endast 12 patienter som väntar på operation.

– Att vi lyckats korta väntetiden till operation är oerhört viktigt både för den enskilde patienten och för sjukhuset. Samarbetet med Norrlands universitetssjukhus har fungerat väldigt smidigt. Vi ser positivt på utbyte av specialistkompetens och för nu en dialog kring att fortsätta hjälpas åt, där Akademiska även kan skicka exempelvis operationssköterskor till Umeå, säger Hans Ericson, sektionschef neurokirurgi på Akademiska sjukhuset.

Samarbetet mellan universitetssjukhusen har pågått under hösten 2023, med operationer under fem separata veckor på Akademiska (v 39, 41, 43, 45 och 49). Under den perioden opererades totalt 54 patienter, varav 14 från Uppsala län, 27 från sjukvårdsregion Mellansverige nio från Norra sjukvårdsregionen.

Hydrocefalus innebär att man har en onormalt mycket cerebrospinalvätska i hjärnans inre. Hos vuxna är den vanligaste formen så kallad normaltryckshydrocefalus (NPH) vilket framför allt drabbar äldre. Andra typer av hydrocefalus kan utlösas av hjärnblödning, hjärnhinneinflammation och skallskada. Sjukdomen drabbar tankeverksamheten och gångförmågan, men kan även orsaka inkontinens.

Hydrocefalus behandlas genom att man via ett litet borrhål i kraniet opererar in en så kallad ”shunt” i hjärnan. Det är en tunn slang med en ventil som går från hjärnventriklarna och ner till bukhålan. Shunten leder bort den ansamlade vätskan från hjärnan och gör att det förhöjda trycket inne i skallen jämnas ut.