Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Rystiggo (rozanolixizumab) godkänt för behandling av generaliserad myastenia gravis

UCB meddelar att Europeiska kommissionen har beviljat ett marknadsgodkännande för Rystiggo (rozanolixizumab) som tillägg till standardbehandling för behandling av generaliserad myastenia gravis (gMG) hos vuxna patienter som är anti-acetylkolinreceptor (AChR) eller anti-muskel-specifik tyrosin kinase (MuSK) antikropp positiva.

Godkännandet av detta läkemedel baseras på den pivotala fas 3-studien MycarinG för generaliserad myastenia gravis, som visade att behandling med rozanolixizumab resulterade i statistiskt signifikanta och kliniskt meningsfulla förbättringar av gMG-specifika resultat jämfört med placebo, inklusive dagliga aktiviteter som att andas, prata, svälja och kunna resa sig från en stol.

Rozanolixizumab är en humaniserad monoklonal IgG4-antikropp som binder till den neonatala Fc-receptorn (FcRn), vilket leder till en minskning av cirkulerande IgG. Det är den första behandlingen som godkänts i Europa för vuxna med anti-AChR- eller anti-MuSK-antikroppspositiv generaliserad myastenia gravis, de två vanligaste subtyperna av generaliserad myastenia gravis.

Läs hela pressmeddelandet från UCB.

Långvariga konsekvenser efter måttlig covid-19-infektion

Ny forskning visar att kognitiva funktioner är påverkade under lång tid efter en mild till måttlig covid-19-infektion och kan leda till långvariga konsekvenser för patienternas sociala- och yrkesliv. Trots att covid-19 funnits i flera år saknas evidens för vilken rehabilitering som är mest lämplig.

Marika Möller, specialist i neuropsykologi och docent vid Karolinska Institutet, institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus och Kristian Borg, överläkare och professor vid Karolinska Institutet, institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus. Foton: Marianne Lagerbielke.

Kognitiva postcovidmottagningen på Danderyds sjukhus tar emot patienter med långvariga kognitiva symtom och trötthet efter covid-19. Patienterna med kvarstående besvär genomgår en omfattande neuropsykologisk utredning. Men det är ännu inte fastställt om en mild covid-19-infektion kan ge kognitiva nedsättningar eller om det är andra bakomliggande orsaker till problemen.

I en första forskningsstudie som gjordes under 2020, där patienter vårdades på sjukhus och intensivvård, visade att de nedsatta kognitiva funktioner höll i sig betydligt längre än de motoriska. Nedsättningen skulle kunna bero på den tuffa intensivvård som patienterna utsattes för. I en andra studie från 2023 visade vi samma fynd även hos covidpatienter som haft en mild sjukdom och inte vårdats på sjukhus vilket innebär att det rör sig om en direkt viruseffekt, säger Kristian Borg, överläkare och professor vid Karolinska Institutet, institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus.

Låga kognitiva resultat efter covidinfektion

Många av patienterna som remitterades till kliniken hade inga tidigare sjukdomar och kognitivt krävande, ansvarfulla arbeten och hade lång utbildning.

– De kognitiva testresultaten var betydligt lägre än förväntat. På gruppnivå testades minne, uppmärksamhet och processhastighet – funktioner som är förutsättningarna för ett välfungerande arbetsliv. Studien visar också att det finns en stor variation i vilka nedsättningar som drabbar den enskilda individen – som för personen i fråga får stora konsekvenser i det sociala livet och inte minst i yrkeslivet. Vissa individer har minnesbesvär medan andra har stora bekymmer med processhastighet och extrema svårigheter att lära sig nya saker. Man kan konstatera att de inte kan klara ett arbete på den nivå som de gjort tidigare, Marika Möller, specialist i neuropsykologi och docent vid Karolinska Institutet, institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus.

Utvärderar teambaserad multimodal rehabilitering

– För närvarande saknas det evidens för vilken rehabilitering som är mest lämplig. Tills flera behandlingsstudier publicerats får vi, enligt rekommendationer från WHO, förlita oss på de rehabiliteringsmetoder som används inom andra områden. För vissa patienter kan en neuropsykologisk utredning med psykologstöd vara tillräcklig för att de ska förstå sina besvär och kunna anpassa arbete och vardag för att de ska fungera hjälpligt. För andra kan det behövas rehabiliteringsinsatser från ett helt team av läkare, psykolog, arbetsterapeut, fysioterapeut och kurator för att patienten ska komma vidare. Här är det holistiska perspektivet viktigt, vilket är en hörnsten i rehabiliteringen. Just nu pågår en studie där vi utvärderar effekterna av teambaserad multimodal rehabilitering, säger Kristian Borg, överläkare och professor vid Karolinska Institutet, institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus.

 

Lewy body-demens drabbar hjärnan hos män och kvinnor på olika sätt

Demens är en hjärnsjukdom som påverkar mentala kapaciteter som individens minne, språk eller förmåga att förstå och hantera känslor. Bland de olika typerna av demens är demens med Lewy-kroppar (DLB) en relativt vanlig demenssjukdom.

Hjärnbilderna till vänster visar hjärnområden med mer hjärnförlust hos män jämfört med kvinnor med DLB. Linjerna till höger visar att män med DLB har mer hjärnförlust från tidigare åldrar än kvinnor med DLB, medan kvinnor med DLB genomgår mer aggressiv hjärnförlust över tid än män med DLB. Skillnaderna i hjärnförlust mellan kvinnor och män med DLB försvinner vid 75 års ålder. Illustration: Adapted from Oltra et al 2023.

På senare tid har det funnits ett intresse för att bättre förstå om kön och könsskillnader spelar en roll för DLB. Två färska publikationer från forskare vid Karolinska Institutet behandlade denna fråga om könsskillnader vid DLB.

Könsskillnader i Lewy body-demens

Under de senaste åren rör sig demensvården bort från att behandla alla patienter med samma tillvägagångssätt. Istället påverkar patienternas individuella egenskaper, till exempel deras kön, ålder, livsstil eller tidigare personliga historia, hur demens upptäcks och behandlas. Denna individualiserade strategi är särskilt viktig vid sjukdomar som uppträder mycket olika över patienter, som Lewy body-demens (DLB).

Det har länge varit känt att kön måste ha en viktig roll i DLB, eftersom det finns många fler män än kvinnor med DLB. Orsakerna till detta är dock inte fullständigt utredda. Ny forskning har hjälpt till att klargöra att till exempel män och kvinnor med DLB uppvisar olika symtom. Medan män med DLB är mer benägna att uppleva störningar i sin drömsömn och rörelseproblem, tenderar kvinnor med DLB att uppleva fler visuella hallucinationer.

Senaste publikationen

I december 2023 publicerade Dr. Javier Oltra och kollegor i Ferreiras labb en studie som har bidragit till att öka vår förståelse för hur sjukdomen påverkar hjärnan hos män och kvinnor med DLB. Dr. Oltra, Habich, Ferreira med kollegor ledde ett stort internationellt samarbete mellan forskare vid Karolinska Institutet, Universitetet i Barcelona, det europeiska DLB-konsortiet och Mayo Clinic i Rochester, USA, delvis underlättat av Mayo Clinic- och Karolinska Institutetsamarbetet. Tillsammans ställde forskarna frågan om hur en patients kön påverkar förlusten av hjärnsubstans i DLB. Resultaten av denna undersökning publicerades i den ledande tidskriften Alzheimer’s and Dementia.

För att svara på frågan analyserade Dr. Oltra, Habich, Ferreira och kollegor världens största DLB-bildsättningsdataset som inkluderar data från 442 patienter från 14 centra över hela Europa och Mayo Clinic i USA. Forskarna tillämpade två olika metoder för att definiera förlusten av hjärnsubstans. För den första metoden inspekterade en specialiserad läkare visuellt bilder av hjärnan och bedömde om förlust av hjärnsubstans inträffar i stora områden av hjärnan. Den metoden är enkel men relevant eftersom det är den metod som tillämpas i klinisk rutin idag, vilket underlättar översättningen av forskningsresultat till kliniken. Den andra metoden använde en avancerad och automatiserad procedur för att bedöma förlusten av hjärnsubstans i mindre hjärnregioner.

Studien visade att män med DLB förlorar mer hjärnsubstans än kvinnor med DLB över många hjärnregioner, men särskilt i regioner i hjärnans framdel (frontalloben). Intressant nog var dessa könsskillnader mer framträdande vid yngre åldrar hos patienter och minskade vid äldre åldrar, med skillnader mellan kvinnor och män med DLB som försvann runt 75 års ålder. Forskarna visade också att den regionala förlusten av hjärnsubstans hos män var kopplad till kognitiva problem och förekomsten av visuella hallucinationer.

Pågående studier

Med utgångspunkt i dessa könsskillnader i hjärnförlust i DLB genomförde teamet en andra studie ledd av Dr. Annegret Habich, denna gång med ett nätverksperspektiv. Nätverksansatsen låter oss undersöka komplexa mönster av hjärnsubstansförlust som framträder över flera hjärnregioner istället för att fokusera på en hjärnregion åt gången. Detta är viktigt eftersom sjukdomen som ligger till grund för DLB, den så kallade Lewy body-sjukdomen, antas inducera förlusten av hjärnsubstans och sprida sig över hjärnan längs dessa hjärnnätverk, istället för att vara begränsad till en hjärnregion. Deras studie visade att könsskillnaderna i hjärnnätverken huvudsakligen uppstod mellan friska kvinnor och friska män, men könsskillnaderna utspäddes hos patienter med DLB. I linje med den tidigare studien belyser dessa resultat betydelsen av kön i DLB, och kan förklara varför sjukdomen sprider sig över hjärnan på olika sätt hos män och kvinnor tills könsskillnaderna försvinner vid demensstadiet av sjukdomen.

Sammantaget tyder resultaten från dessa två studier på att förlusten av hjärnsubstans börjar tidigare hos män med DLB. I kontrast börjar förlusten av hjärnsubstans hos kvinnor med DLB senare men följer en mer aggressiv kurs. Därför, medan kvinnor och män med DLB i slutändan når liknande nivåer i sjukdomens svårighetsgrad, kan deras respektive sjukdomsförlopp skilja sig drastiskt. Att öka medvetenheten om denna fråga kommer att hjälpa kliniker att upptäcka sjukdomen tidigare och mer exakt hos kvinnor och män med DLB, vilket är det första steget mot att ge patienter adekvat demensvård och behandlingsalternativ.

Zebrafiskens ögonmuskler kan ge hjälp mot sjukdomar

Studier av zebrafisk har resulterat i att dess ögonmuskler ger ledtrådar för ny behandling av muskelsjukdomar hos människor. Det visas i en avhandling av Nils Dennhag, Institutionen för integrativ medicinsk biologi.

Muskeldystrofier är en grupp av sjukdomar där olika proteiner i musklerna inte fungerar som de ska, antingen genom nedärvda eller spontana mutationer. Detta leder i sin tur till att muskelvävnaden bryts ned över tid, och patienter blir så småningom rullstolsbundna och ofta dör i förtid på grund av att musklerna som hjälper till vid andning eller hjärtat slutar fungera.

De muskler som styr ögats rörelser fungerar dock bra hela vägen genom sjukdomsförloppet, vilket gör att de är högst intressanta att studera för att försöka ta reda på vilka strategier de använder för att överleva muskeldystrofier.

Gensaxen

– I min forskning har jag studerat zebrafiskens ögonmuskler, vilka har visat sig ha samma egenskaper vid muskeldystrofier som människans, och därefter genererat nya sjukdomsmodeller. Detta har skett med hjälp av gensaxen Crispr/Cas9, säger Nils Dennhag.

– Genom att läsa av genuttrycket i zebrafiskarnas ögonmuskler, hos både friska och fiskar med muskeldystrofier, har vi delvis lyckats avkoda hur ögonmusklerna hanterar dessa sjukdomar – genom uppreglering av proteinet Fhl2.

Friskare muskelfibrer

Fhl2 skyddar fibrerna i ögonmusklerna genom att förhindra att de bryts ner, och genom att hålla tillbaka en onaturlig sjuklig förstoring av dessa. Fhl2 finns inte naturligt i stora delar av kroppsmuskulaturen hos zebrafiskar eller människor, men genom att genetiskt tvinga i gång genuttryck för Fhl2 kunde studierna visa på stor ökad överlevnad hos zebrafiskar med den mest dödligaste typen av muskeldystrofi – Duchenne muskeldystrofi.

Förutom bättre överlevnad hade zebrafiskar med Duchenne muskeldystrofi – och ökat uttryck av Fhl2 – friskare muskelfibrer, markant bättre nervförbindelser och bättre simförmåga än sjuka zebrafiskar utan Fhl2. Dessutom återbildades de fibrer som ändå gick sönder snabbare, vilket ledde till en bättre återhämtning.

Behandling av människor

– Våra studier visar sammantaget att det går att använda sig av ögonmusklerna som en sorts mall för hur man kan klara av att leva med muskeldystrofier, vilket inte har påvisats i samma utsträckning tidigare. Vi tror också att detta kan vara en väg framåt för behandling av människor, då vi även sett att människans ögonmuskler har muskelfibrer som uttrycker Fhl2. Vi tror dessutom att vi endast skrapat på ytan av de strategier ögonmusklerna har att erbjuda, men det är ett bra steg på vägen, och påvisar att denna nya typ av behandlingsmetod är möjlig! säger Nils Dennhag.

Metod: Användning av gensaxen CRISPR/Cas9 för att skapa ett antal olika modeller av muskeldystrofier, som används i studien för att studera hur ögonmusklerna reagerar när man tar bort dessa proteiner. Sekvensering av RNA från både ögonmuskler och kroppsmuskulatur gjordes för att se vilka skillnader som fanns mellan dessa vävnader under sjukdomsförhållanden. Efter slutsatsen att Fhl2 var uppreglerat i ögonmuskler, användes cirkulärt DNA med Fhl2-genen som är kopplad till en muskelspecifik så kallad promotor, som injicerades i zebrafiskar med muskeldystrofi. Detta medför att alla muskler i kroppen uttrycker Fhl2, inte bara ögonmusklerna, vilket ledde till de effekter som beskrivs ovan.

 

Bakteriell hjärnhinneinflammation ger en av tre barn skador för livet

En av tre som drabbats av bakteriell hjärnhinneinflammation som barn lever med permanenta neurologiska funktionsnedsättningar på grund av infektionen. Det visar en ny registerstudie ledd från Karolinska Institutet och publicerad i JAMA Network Open.

Federico Iovino, senior forskare och docent, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.

För första gången har forskare kartlagt hur stor hälsomässig börda bakteriell hjärnhinneinflammation orsakar långsiktigt. Bakterieinfektionen kan i dag botas med antibiotika, men den leder ofta till permanenta neurologiska funktionsnedsättningar. Och eftersom det ofta är barn som drabbas så blir konsekvenserna stora.

– När det är barn som drabbas så drabbas ju hela familjen. Om ett treårigt barn får en försämrad kognition, en motorisk funktionsnedsättning, en försämrad eller förlorad syn, eller hörsel så har det stor påverkan. Det här handlar om livslånga funktionsnedsättningar som blir en stor börda både för individen och för samhället eftersom de drabbade behöver stöd från sjukvården resten av livet, säger Federico Iovino, senior forskare och docent vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet och en av författarna till den aktuella studien.

Genom att analysera data från det svenska kvalitetsregistret över bakteriell hjärnhinneinflammation mellan 1987 och 2021 har forskarna kunnat jämföra drygt 3 500 personer som drabbats av bakteriell meningit som barn med drygt 32 000 matchade kontroller från den allmänna befolkningen. I snitt är uppföljningstiden över 23 år.

Resultatet visar att de som diagnostiserats med bakteriell meningit genomgående har högre förekomst av neurologiska funktionsnedsättningar som kognitiv nedsättning, krampanfall, syn- eller hörselrubbningar, motorisk nedsättning, beteendestörning eller strukturella skador i huvudet.

Risken var störst för strukturella skador i huvudet – 26 gånger så hög risk, hörselrubbning – närmare åtta gånger så hög risk och motorisk nedsättning – närmare fem gånger så hög risk.

Ungefär en av tre som drabbats av bakteriell meningit hade minst en neurologisk funktionsnedsättning jämfört med en av tio bland kontrollerna.

– Detta visar att även om den bakteriella infektionen är botad så är det många som lider av neurologiska funktionsnedsättningar efteråt, säger Federico Iovino.

Med de långsiktiga effekterna av bakteriell hjärnhinneinflammation kartlagda kommer Federico Iovino och hans forskarkollegor nu gå vidare i sin forskning.

– Vi försöker utveckla behandlingar som kan skydda nervcellerna i hjärnan under det tidsfönster på några dagar som det tar för antibiotika att få full effekt. Vi har nu mycket lovande data från mänskliga nervceller och ska precis gå in i en preklinisk fas med djurmodeller. Så småningom hoppas vi kunna presentera detta i kliniken, säger Federico Iovino.

Forskningen finansierades av Merck & Co (i Sverige MSD).