Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Kommer en AI-robot kunna uppfatta en fjärde dimension?

Hur går det till när hjärnan försöker skapa sig en bild av det okända? I en nyligen publicerad artikel beskriver kognitionsforskaren Magnus Johnsson vid Malmö universitet varför det finns en gräns för vad människan kan föreställa sig och hur kunskapen kan användas inom AGI, Artificiell General Intelligence.

Varje gång vi ser eller föreställer oss något, aktiverar vi i stor utsträckning samma representationer. Och nya saker kräver nya kombinationer av dessa. Men det måste finnas igenkänningsbara drag till hands som har potential att skapa det okända.

I artikeln ”Perception, Imagery, Memory and Consciousness” riktar kognitionsforskaren och datavetaren Magnus Johnsson in sig på två perspektiv: Dels ett teoretiskt resonemang om hur den biologiska arkitekturen fungerar i en däggdjurshjärna. Dels hur denna kunskap kan implementeras i en artificiell kognitiv arkitektur enligt samma princip.

– Jag antar att det med stor sannolikhet finns ett antal enkla principer som naturlig kognitiv är uppbyggd kring, eftersom evolutionen aldrig klarat av att bygga upp en sådan avancerad arkitektur annars. Och när dessa väldigt enkla principer används på många olika nivåer, då blir det oerhört komplext, förklarar Magnus Johnsson.

Så lagrar hjärnan intryck

Kognitionsforskarna utgår från så kallade ”features” som är hjärnans uppfattning av ett objekt. En feature kan till exempel vara en linje på en stol som ögat registrerar. När en stol syns i en viss vinkel kommer linjen att hamna som en feature på en viss plats i hjärnbarken. Detta kallas topologibevarande (eller ordningsbevarande) representation. Den här arkitekturen använder hjärnan för att bygga upp en förståelse för det visuella intrycket, förklarar Magnus Johnsson.

Dessa topologibevarande kartor är i sin tur uppdelade i olika sinnesmodaliteter, beroende på vilket sinne som registrerat intrycket.

– De enklaste representationerna lär vi oss väldigt tidigt och de har en benägenhet att låsa sig. Ju högre upp vi kommer i inlärningshierarkin desto mer flexibla och möjliga att modifiera är de, berättar Magnus Johnsson.

Förenklat uttryckt kan man säga, att varje gång vi ser eller föreställer oss något, aktiverar vi i stor utsträckning samma representationer. Och nya saker kräver nya kombinationer av dessa. Men det måste finnas igenkänningsbara drag till hands som har potential att skapa det okända. Eller åtminstone tillräckligt många kända representationer, där vi sedan själva kan fylla i den informationen som saknas.

Kattexperimentet

Som exempel nämner Magnus Johnsson ett berömt kattexperiment. Katter som i tidig ålder föddes upp i konstruerade rum utan horisontella linjer, kunde senare i livet inte se linjer som avgränsade rum, som exempelvis mötet mellan golv och vägg. Det var för sent för katten att förstå.

– Det finns en gräns även för normalt utvecklade hjärnor. Ett exempel är de spatiala dimensionerna. Vi har inte de rätta representationerna för att föreställa oss fyra dimensioner. Allt vi kan tänka oss begränsas av dessa featurebyggstenar.

Men sådana byggstenar kan teoretiskt byggas i AI och användas inom AGI, Artificiell General Intelligence, menar Magnus Johnsson.

– Då räcker det inte med ”deep learning” som idag används inom många områden, och som ger djup kunskap inom ett smalt område. För att bygga en konstgjord hjärna med en sådan kapacitet, krävs det att man skapar ett komplett kognitivt system där alla sinnesmodaliteter är ihopkopplade med varandra, säger Magnus Johnsson vid Malmö universitet.

 

Produodopa ingår i läkemedelsförmånen vid Parkinsons sjukdom

AbbVie meddelar att Produodopa (foslevodopa/foskarbidopa) ingår i den svenska läkemedelsförmånen från 27 januari enligt ett beslut av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Subventionen gäller för behandling av levodopakänslig Parkinsons sjukdom i komplikationsfas med svårkontrollerade motoriska fluktuationer och hyperkinesi eller dyskinesi när andra tillgängliga kombinationer av parkinsonmedicinering inte gett tillfredsställande resultat.

TLV konkluderar i sin analys att effekten för Produodopa är jämförbar med den för Duodopa (levodopa/karbidopa), men också att administreringsformen är enklare och det krävs ingen operation eller sjukhusinläggning vid uppstart av behandlingen.

– Levodopa är standardbehandling vid Parkinsons sjukdom. Därför finns det ett stort behov av nya behandlingsalternativ för parkinsonpatienter som inte får tillräcklig hjälp av tablettbehandling, säger Per Odin, professor och chef för Avdelningen för Neurologi vid Lunds universitet samt nationell koordinator för studien som ligger till grund för godkännandet.

– Med nya innovativa mediciner och vårdlösningar kan vi hjälpa personer med Parkinsons sjukdom. Vi hoppas på CE-märkning av pumpen i slutet av 2023, säger Jan Kövamees, legitimerad läkare och medicinskt ansvarig inom Neuroscience på AbbVie Scandinavia.

Transplantation av synceller tillverkade från embryonala stamceller kan återställa förlorad syn

En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Molecular Therapy, visar att transplanterade synceller som tillverkats från embryonala stamceller kan återställa synen.

Transplantation av synceller tillverkade från embryonala stamceller kan återställa förlorad syn. Foto: Jens Sølvberg.

Näthinnans synceller, tappar och stavar, är en typ av nervceller som är nödvändiga för att vi ska kunna se. Sjukdomar som ärftlig näthinnedegeneration och makuladegeneration leder till blindhet när syncellerna dör och kroppen saknar förmåga att ersätta dem. Att framställa och transplantera nya synceller från embryonala stamceller skulle i teorin kunna ersätta förlorade synceller och på så sätt återställa förlorad syn.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel har en forskargrupp ledd av Anders Kvanta och Helder André vid Karolinska Institutet och S:t Eriks Ögonsjukhus, i samarbete med forskare från Duke National University i Singapore, utvecklat en teknik för att på ett snabbt och effektivt sätt framställa nya synceller från embryonala stamceller. De framställda syncellerna hade stora likheter med vanliga synceller. När cellerna transplanterades till möss överlevde cellerna och kunde bilda nya nervkopplingar med musens egna näthinneceller. Genetiskt blinda möss återfick förmågan att orientera sig i en vattenlabyrint, vilket visar att de transplanterade syncellerna kan återställa förlorad syn.

Genom den metod som togs fram för att utveckla synceller från embryonala stamceller var det endast en relativt liten andel av cellerna som bildade synceller och inte heller bildades mogna tappar och stavar utan endast deras förstadier.

– Det här är bara ett första steg, men ett mycket lovande sådant. Ju bättre vi blir på att framställa nya synceller från embryonala stamceller, desto bättre kommer synresultatet att bli, förklarar Helder André.

– Resultatet av den här studien visar att vi i framtiden kanske kan förhindra blindhet vid ärftlig näthinnedegeneration och makuladegeneration genom att transplantera nya synceller som framställts från stamceller.

Teglutik ingår i högkostnadsskyddet med begränsning

Teglutik (riluzol) för behandling av amyotrofisk lateralskleros (ALS) ingår i högkostnadsskyddet med begränsad subvention. Begränsningen innebär att läkemedlet endast ingår i högkostnadsskyddet för patienter med sväljsvårigheter för vilka tablettbehandling med riluzol inte är lämplig.

Teglutik är ett läkemedel som används vid behandling av ALS.

ALS är en gemensam beteckning för en grupp obotliga, fortskridande, motorneuronsjukdomar som kännetecknas av att de nervceller som styr skelettmusklerna dör. Det leder till att den viljestyrda muskulaturen i kroppen gradvis försvagas över tid. Det första symtomet är oftast en lokal muskelsvaghet som så småningom sprider sig i kroppen. Hos en tredjedel av patienterna börjar sjukdomen med muskelsvaghet i ansiktet vilket kan innebär sväljsvårigheter som i sena sjukdomsstadier drabbar runt 80 procent av patienterna.

Den aktiva substansen i Teglutik är riluzol och läkemedlet används för att förlänga livet eller tiden till dess att mekanisk ventilation (andningshjälp) blir nödvändig hos patienter med ALS. Riluzol tabletter har varit i väletablerat medicinskt bruk under lång tid. Teglutik är en oral, tjockflyttande lösning som underlättar sväljningen för patienter med sväljsvårigheter jämfört med tabletter.

Företaget ansöker om en begränsad subvention för patienter med sväljsvårigheter som inte kan behandlas med riluzol tabletter. TLV bedömer likt företaget att relevant jämförelsealternativ till Teglutik är ingen behandling. I en klinisk studie har riluzol visat sig förlänga överlevnaden för patienter med ALS.

TLV:s hälsoekonomiska analys visar att kostnaden för Teglutik inte överstiger den kostnad som TLV bedömer som rimlig för behandling av tillstånd med mycket hög svårighetsgrad.

Mot denna bakgrund har TLV beslutat att Teglutik ska ingå i högkostnadsskyddet med begränsad subvention för patienter med sväljsvårigheter för vilka tablettbehandling med riluzol inte är lämplig.

Beslutet gäller från och med den 27 januari 2023.

Läs beslutet om Teglutik i sin helhet.

Ansökan om marknadsgodkännande av BioArctics lecanemab accepterad av EMA

BioArctics partner Eisai meddelade idag att den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) formellt accepterat ansökan om marknadsgodkännande av lecanemab för granskning enligt standardförfarande. Lecanemab är en antikropp under utveckling för behandling av tidig Alzheimers sjukdom (mild kognitiv störning och mild Alzheimers sjukdom) med bekräftad amyloidpatologi i hjärnan, riktad mot protofibriller av amyloid beta.

Läs pressmeddelandet här.