Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Åldersrelaterad skörhet i relation till dödlighet, demens och polyfarmaci

Skörhet kan definieras som ett åldersrelaterat syndrom av fysiologisk nedgång, som kännetecknas av påtaglig sårbarhet för negativa hälsoeffekter. Det utgör ett ökande folkhälsoproblem i takt med att det blir fler och fler riktigt gamla i befolkningen.

Image: Pixabay CC0.

I sin avhandling har doktorand Ge Bai vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik undersökt sambanden mellan skörhet och dödlighet, demens och polyfarmaci. Ge Bai jämförde skörhet mellan medelålders och äldre och mätte begreppet med hjälp av ett s k ”frailty index” (FI).

Kan du berätta något om de viktigaste resultaten i din avhandling?

– Vi fann att skörhet var en stark och oberoende prediktor för negativa utfall, såsom dödlighet och demens.  Risken för demens orsakad av skörhet var märkbart  från 50 års ålder och framåt. Samtidigt hade de som dog före 70 års ålder en stadigt ökande skörhetsbana med åldern, medan de som dog i högre åldrar fick sämre hälsa först efter ~75 års ålder. Det är därför viktigt att man tittar på skörhet och dess utveckling hos medelålders och äldre och undersöker om man kan och bör medicinera för att förhindra senare skörhet. Vi såg också att vuxna med polyfarmaci kan ha en högre risk för skörhet, något som ökade med åldern.

Varför valde du att forska om just detta?

– Eftersom det varit så snabba förändringar i ökad livslängd och förväntad levnadstid är det viktigt att veta vilka risker skörhet medför så man kan arbeta effektivt med prevention.

Hur tycker du att forskningen ska fortsätta framöver på det här området?

– Även om vi hittade vissa samband mellan skörhet och negativa utfall i min avhandling, är orsakerna till sambanden oklara så det behövs ytterligare studier. Det behövs också interventionsstudier på sköra medelålders vuxna för att vi ska lära oss vad man bör göra i vården.

Avhandling

Epidemiological studies on frailty and its associations with mortality, dementia, and polypharmacy.

Nanokikare ser läkemedel i cellens inre

Forskare vid Chalmers och samarbetspartners inom infrastrukturen kemisk avbildning har tagit fram en metod där man på nanonivå kan se var i cellerna ett läkemedel hamnar och hur mycket av läkemedlet som behövs för optimal behandling. Tekniken gör det möjligt att utveckla nya läkemedel och skräddarsydda behandlingar för sjukdomar som inte tidigare har kunnat behandlas.

Tack vare en ny metod kan forskare se tydligt vad som sker när läkemedelsmolekyler når cellens inre. Bilden visar hur ett prov, som sitter på den runda metalldisken, förs in i instrumentet nanoSIMS. Foto: Anna-Lena Lundqvist, Chalmers.

− Utan att behöva tillföra något som påverkar cellen kan vi få fram en unik precision på nanonivå. Det är inte möjligt med jämförbara metoder som används idag, säger Per Malmberg, senior forskare på institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers.

Läkemedelsindustrin har ett stort behov av metoder för att mäta i vilken utsträckning läkemedelsmolekyler når specifika mål i cellens inre och hur de beter sig inuti cellen. En ny metod, utvecklad av partners inom infrastrukturen kemisk avbildning, ger forskarna en tydlig bild av vad som sker i cellen när ett läkemedel testas.  Den gör det möjligt att med stor tillförlitlighet analysera och kvantifiera biologiska läkemedel, som peptider och oligonukleotider, i mänskliga celler.

Analysmetoden är baserad på instrumentet NanoSIMS (nanoscale secondary ion mass spectrometry) utvecklat av företaget Cameca, som kan mäta och avbilda molekyler i hög upplösning och som har funnits tillgängligt på infrastrukturen kemisk avbildning sedan 2015. Det är ett etablerat instrument inom forskning, men det hade aldrig använts för läkemedelsutveckling tidigare.

− Jämfört med liknande tekniker ger NanoSIMS-metoden mycket snabbare och mer exakta svar. Just nu kan ett läkemedelsprojekt få svar inom cirka fyra veckor, men det finns goda möjligheter att minska tiden ytterligare, säger Per Malmberg.

Betydelse för precisionsmedicin

Hittills har forskarna arbetat med odlade celler, men tekniken kan även användas för att undersöka vävnad. På lång sikt skulle den också kunna användas för att undersöka vad som händer i enskilda celler i ett organ där läkemedlet förväntas verka, och skulle kunna ge en nyckel till en djupare förståelse av till exempel neurodegenerativa sjukdomar, så som ALS eller Parkinsons sjukdom, och cancer.

Metoder för kvantifiering i nanoskala av läkemedelsmolekyler och deras distribution på subcellulär nivå är efterfrågade inom läkemedelsindustrin.

Per Malmberg, senior forskare, institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola. Foto: Chalmers.

− Jag är oerhört glad över att vi har lyckats avbilda läkemedel i celler. Det finns många saker som kan hända med ett läkemedel när det väl kommer in i cellen, och nu när vi kan göra observationer på den här nivån för första gången kan vi få kritisk information som hjälper oss att designa läkemedel för sjukdomar som inte tidigare har kunnat behandlas, säger Michael Kurczy, forskare på AstraZeneca.

Samarbete nyckeln till nya resultat

Bakom utvecklingen står infrastrukturen kemisk avbildning med forskare på Chalmers och Göteborgs universitet tillsammans med AstraZeneca, AstraZenecas BioVentureHub och företaget Cameca. När samarbetsparternas samlade kunskap och expertis vad gäller beredning och mätning av prover kombinerades uppnåddes resultat som inte hade varit möjliga annars.

− Det är en fantastisk möjlighet för forskare, särskilt unga, att arbeta i gränssnittet mellan akademi, industri och ingenjörsvetenskap. Synergin mellan utvecklarnas insikt om branschens behov och problem, och forskarnas kompetens och idéer om hur de skulle kunna lösas, har varit avgörande för att vi ska kunna presentera nya, värdefulla verktyg som kommer att leda till en betydande förbättring av läkemedelsutvecklingsprocesser och därmed kvaliteten på människors liv, säger Thi Ngoc Nhu Phan, biträdande universitetslektor vid Göteborgs universitet.

20 miljoner kronor till utvärdering av Rehabkompassen

Xiaolei Hu, överläkare på neurorehabiliteringen på Norrlands universitetssjukhus, får 20 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att utvärdera Rehabkompassen i en jämförande studie.

Lisette Marjavaara, Kristin Nyman och Xiaolei Hu ser många fördelar med kompassen som underlättar rehabiliteringen för både patienter och personal.

Kompassen, som hon skapat tillsammans med sina kollegor, ska jämföras med den checklista med 14 frågor som Socialstyrelsen rekommenderar.

– Jag har sökt pengar fler gånger för att kunna undersöka om vårt verktyg håller måttet, säger Xiaolei Hu.

Det är en stor studie som nu drar i gång där 1 106 patienter och minst 20 kliniker från hela landet kommer att delta. Redan har flera enheter, förutom de i Umeå, visat intresse för att vara med i den randomiserade kontrollstudien som beräknas vara klar 2026.

– Allt hänger på att tillräckligt många vill vara med. Det är nödvändigt för studien men är också ett sätt att implementera verktyget, säger Xiaolei Hu.

Stroke är en kronisk sjukdom som drabbar cirka 21 000 svenskar varje år. Symtomen varierar mycket både i antal och hur stor påverkan de har. Det är vanligt med bland annat hjärntrötthet, svaghet i armar och ben, depression, ångest, smärta och glömska. Symtom som kan försämras långt efter insjuknandet och som inte syns utanpå men som ändå har en stor påverkan på måendet. Rehabkompassen är ett verktyg för uppföljning som synliggör patientens mående.

– Vi vill fånga upp alla aspekter av patientens mående och illustrera det på ett enkelt och överskådligt sätt, säger Xiaolei Hu.

Visualiserar måendet

Rehabkompassen togs fram 2016 och baseras på validerade patientenkäter. Programmet omvandlar patientens svar på hundratals frågor till en digital bild som visualiserar hur de påverkas av stroken, hur de mår och vad de klarar av.

Svaren från enkäten sorteras in i sju olika områden: livet, motorik, kognition, känslor, trötthet, underliv och sensorik. Tillsammans bildar de en cirkel som visar måendet i sin helhet. Områdena är färgkodad i rött, gult och grönt beroende på om svaren indikerar att man har stora besvär, måttliga besvär eller inga till milda besvär.

Patienterna besvarar enkäten första gången inom tre månader efter insjuknandet och sedan efter ett år.

– Enkäten kan fyllas i hemma via 1177 vilket betyder att vi kan se bilden innan patienten kommer till mottagningen. De kan vid besöket själv se om bilden stämmer och inom vilka områden de behöver rehabilitering. Men personalens bedömning är alltid viktig och särskilt i de fall när patienten saknar sjukdomsinsikt eller har kognitiva besvär, säger Xiaolei Hu.

Kompassen ökar patienternas delaktighet under rehabiliteringen och ger dem möjlighet att följa sitt mående över tid.

En tydlig och gemensam bild

När medarbetarna utvärderat verktyget är de flesta nöjda. Innan besöket får de en tydlig bild av hur patienten mår vilket indikerar vilka som ska delta och underlättar planering och prioritering. Under besöket stämmer man av bilden med patienten och kan ta sig tid för fördjupning i angelägna områden.

Rehabkompassen är även ett verktyg för utvärdering. Efter de rehabiliteringen får man vid utskrivningen en ny bild av hur patienten mår.

– Alla blir inte bättre och då kan verktyget hjälpa oss att se hur vi kan gå vidare. Eftersom sjukdomen är kronisk borde vi följa upp patienterna livet ut. Det skulle minska lidandet och spara pengar på samhällsnivå eftersom patienterna får vara friska längre, säger Xiaolei Hu.

Xiaolei Hu tror att verktyget kommer att visa sig vara kostnadseffektivt. Genom förhandsinformationen kan rätt kompetens användas i mötet med patienten, administrationen minskar samtidigt som jämlikheten ökar då verktyget kan användas i hela länet eller hela landet.

­– All personal får också samma information vilket underlättat teamarbeten och stärker vårdkedjan, berättar Xiaolei Hu.

Regeringen stärker arbetet med demens genom att avsätta 8 miljoner kronor i ny satsning för stärkt äldreomsorg

Regeringen beviljar Svenskt Demenscentrum (SDC) tre miljoner kronor till ett projekt som ska ge stöd till kommuner och regioner i arbetet med att åstadkomma en sömlös vård och omsorg genom hela sjukdomsförloppet för personer med kognitiv sjukdom som demens.

Regeringen beviljar dessutom medel på fem miljoner kronor till de två nationella kvalitetsregisterna inom demensområdet. Både Svenska registret för kognitiva sjukdomar/demenssjukdomar (SveDem) och registret för beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) har beviljats 2,5 miljoner kronor vardera under 2023 för att stödja kommunernas förbättringsarbete utifrån registerdata.

– Demens är en av de stora folksjukdomarna och uppskattningsvis lever mellan 130 000 och 150 000 personer med en demenssjukdom i Sverige. Genom att vi avsätter 8 miljoner kronor till både demensregister och kommunernas förbättringsarbete kan arbetet med demens stärkas ytterligare. Regeringen stödjer kommunernas förbättringsarbete för att på lång sikt utveckla och förbättra vården och omsorgen för personer med demenssjukdom. En person med demenssjukdom har oftast behov av både vård och omsorg. Det finns många utmaningar i samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten, vilket ofta kan innebära svårigheter för den enskilde och vi hoppas med denna satsning överbrygga några av dem, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Så bidrar Neuro till forskning om MS

Ett egenvårdsprogram för att förebygga fall hos personer med multipel skleros (MS) har nyligen beviljats medel. Studien leds av Charlotte Ytterberg på Karolinska institutet.

Fall och fallrelaterade skador är vanliga hos personer med multipel skleros. Så många som 70 procent faller en eller flera gånger under ett halvår. Det finns även ett samband mellan fall hos personer med MS och fallrädsla, sämre livskvalitet och skador. Den forskning kring fall som hittills genomförts omfattar endast personer med MS som kan gå, de som använder rullstol har inte studerats. Det saknas alltså kunskap om riskfaktorer och fallförebyggande åtgärder gällande dem som använder rullstol. 

Egenvårdsprogrammet handlar om att utvärdera genomförbarheten av ett fallförebyggande program för alla personer med MS, det vill säga för såväl rullstolsburna som de som kan gå. Syftet är att utvärdera fallrädsla, tilltro till egen förmåga, fallförebyggande beteende, delaktighet, självskattad påverkan av MS och hälsorelaterad livskvalité.  

Forskning om neurologiska sjukdomar

Tack vare generösa bidrag från våra givare kan vi varje år dela ut flera miljoner i bidrag till forskningsprojekt inom neurologiska sjukdomar. Vi delar i stor utsträckning ut bidrag till projekt där vi ser att resultaten kan komma sjuka människor till godo inom en relativt snar framtid.