Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Vem blir Årets Neuroprofil 2023?

Årets Neuroprofil är en person, ett team eller en grupp som genom sitt arbete ideellt eller professionellt gjort neurologin och/eller de neurologiska diagnoserna synliga för en större allmänhet.

Årets Neuroprofil erhåller, förutom äran och ett vackert diplom, samt en exklusiv och specialdesignad nål att bära på till exempel kavaj eller jacka. Prisnål: Valegård Design. Foto: Alfred Skogberg.

Med Årets Neuroprofil vill Neuro lyfta de goda exemplen. De personer eller grupper som gjort det där lilla extra för personer med neurologisk diagnos.

Årets Neuroprofil har till exempel:

  • ökat kunskapen om en eller flera neurologiska diagnoser,
  • förmått beslutsfattarna att förbättra vardagen för personer med neurologisk diagnos,
  • genom sin forskning gjort en viktig insats för en eller flera neurologiska diagnoser,
  • eller helt enkelt varit ett extra gott stöd för medlemmar i Neuro.

Nomineringen av kandidater till att bli Årets Neuroprofil var öppen från mitten av januari till slutet av februari.

Årets finalister är:

  • Caroline Ingre kan bli Årets Neuroprofil 2023
  • Anders Svenningsson kan bli Årets Neuroprofil
  • Marie Kierkegaard kan bli Årets Neuroprofil
  • Fröken MS kan bli Årets Neuroprofil
  • Imad Halawa kan bli Årets Neuroprofil
  • Stroketeamet på Kalix sjukhus kan få utmärkelsen Årets Neuroprofil

Vem som får motta utmärkelsen kommer avgöras av en namnkunnig jury, där ”Neuro-medlemmens röst” blir en i juryn. Årets Neuroprofil 2023 kommer att tillkännages under Neurologiveckan i Uppsala i början av maj.

Läs om finalister och juryn här.

Konferensen i Colombo – en milstolpe för nEUROcare

Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar har varit så gott som osynliga inom Sri Lankas sjukvård. Men nyligen hölls den allra första konferensen inom området. Initiativet har tagits av Högskolan Kristianstad, som driver projektet nEUROcare.

Emma Edberg Matei och Martin Persson i rollspel med varandra under en workshop i Acceptance and commitment therapy (ACT) på General Sir John Kotelawala Defence University (KDU).

– Det går knappt att greppa hur stort detta är, säger Martin Persson, professor i hälsovetenskap.

I mitten av februari slöt närmare femhundra personer upp i auditoriet på universitetet i Sri Lankas största stad Colombo. De högsta representanterna för landets sjukhus och universitet, samt sjukvårdspersonal, lärare och studenter från när och fjärran, ville ta del av föreläsningarna under de två dagarna.

Som koordinerande institution var Högskolan Kristianstad på plats och representerades av rektor Håkan Pihl, projektledare Martin Persson och universitetsadjunkterna Emma Edberg Matei och Lena Larsson.

nEUROcare är ett EU-finansierat projekt som drog i gång 2019, då fem europeiska lärosäten gick samman för att stärka den akademiska kompetensen vid fyra universitet i Sri Lanka, i frågor som rör neurodegenerativa sjukdomar. Det sker genom olika utbildningsinsatser, konferenser och att utveckla en masterutbildning för personal inom vård och omsorg. Deltagarna ska därmed fördjupa sina kunskaper om vården av personer med exempelvis Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom och ALS.

Läs hela artikeln.

Projektet nEUROcare
Det EU-finansierade projektet nEUROcare är ett europeiskt initiativ för att bygga ut kapaciteten inom högre utbildning att möta utmaningarna med att ta hand om personer med neurodegenerativa sjukdomar i Sri Lanka. Projektet leds från Högskolan Kristianstad. Mer information på www.neuro-care.lk/

Forskare föreslår en ny biomarkör för tidig upptäckt och diagnos av Alzheimers sjukdom

Alzheimers sjukdom utgör den vanligaste orsaken till demens som drabbar miljontals människor världen över. Eftersom förändringarna i hjärnan kan börja 10–20 år innan den kliniska symptomen på Alzheimers sjukdom, finns det ett starkt behov för identifiering av tidiga biomarkörer som kan förutsäga framtida påverkan på kognitiv funktion. Detta kan vara något som några KI-forskare är på spåren. Deras senaste studie finns nu publicerad i Nature Reviews Neurology.

Ny astrocytisk α7nAChRs-biomarkör som en brygga som länkar samman reaktiv astroglios, kolinerga och amlyoidkaskadhypoteserna i Alzheimers sjukdomspatogenes. Illustration: Igor Fontana.

Aktuella nya forskningsdata antyder att hjärnas astrocyter kan utgöra ett lovande målorgan för att förstå tidiga förändringar och processer i sjukdomsförloppet. Astrocyter utgör gliaceller i hjärnan som kontrollerar olika processer som behövs för en optimal hjärnfunktion. Astrocyternas viktigaste uppgift är att genom en specifik försvarsprocess, reaktiv astroglios, svara på uppkomna skador och sjukdomstillstånd i hjärnan. Vid Alzheimers sjukdom är astrocyternas roll fortfarande oklar och men nya forskningsstudier visar att ökad reaktiv astroglios kan föregå andra etablerade patologiska processer vid Alzheimers sjukdom, såsom amyloid (Aß) inlagring och uppkomst av s.k. tau-tangles. Det finns ett behov av att utveckla nya astroglia biomarkörer som kan fördjupa vår förståelse av betydelsen av reaktiv astroglios under olika stadier av   Alzheimers sjukdoms. I detta sammanhang kan relationen mellan kolinerg neurotransmission och reaktiv astroglios vara nyckeln för att förstå gliacellers tidiga svar på hjärnpatologi och skador. Den “Kolinerga hypotesen vid Alzheimers sjukdom” skapades för nästan fyra decennier sedan och banade vägen för utvecklingen av sk. kolinesterashämmare – än så länge, den gyllene standardterapin vid Alzheimers sjukdom.

Igor Camargo Fontana, Amit Kumar och Agneta Nordberg, Translationell Molekylär Imaging Nordberg Lab, avdelningen för klinisk geriatrik, NVS. Foto: Stefan Zimmerman.

I denna artikel har de senaste två decenniernas forskning rörande förekomst av α7 nikotin acetylkolin receptorer (α7nAChRs) i astrocyter utvärderats för att belysa deras roll i samband med Alzheimerpatologi. Studien påvisar betydelsen av α7nAChRs viktiga roll i astrocyter   för initiering och potentieringen av den tidig Aß-patologin samt föreslår flera nya mekanistiska vägar för AD-patogenes. Sålunda föreslås att α7nAChRs i astrocyter kan utgöra en viktig brygga som länkar samman reaktiv astroglios, kolinerg neurotransmission och amyloid kaskad hypotesen vid Alzheimers sjukdom (se illustrationen ovan). Dessutom kan α7nAChRs i astrocyter utgöra en ny tidig biomarkör och därmed ett möjlig ett nytt spårämne för hjärnavbildning med PET kamera och därmed i klinisk miljön ha betydelse för diagnostiska och terapeutiska interventioner vid Alzheimers sjukdom.

Dessa studier öppnar upp nya möjligheter att identifiera biomarkörer för tidig upptäckt och diagnos av Alzheimers sjukdom samt nya målorgan för sjukdomsmodifierande behandling. Forskningen kan även leda till bredare kliniska implikationer som att innefatta andra neurodegenerativa sjukdomar där reaktiv astroglios föreligger. Forskarna har redan börjat testa den föreslagna astrocythypotesen genom att utveckla en ny α7nAChRs PET tracer , KIn-83, som visar lovande egenskaper vid bindningsstudier i postmortem human hjärnvävnad och de  första  in vivo PET-studierna planeras att  ske  snart hos friska forskningspersoner  och Alzheimer patienter.

Publikation

The role of astrocytic α7 nicotinic acetylcholine receptors in Alzheimer disease.

Metodutveckling för analys av omikdata för att studera komplexa sjukdomar

I en ny avhandling från Karolinska Institutet låg fokus på användningen av så kallade omikdata för att kunna upptäcka molekylära förändringar hos patienter och som i längden kan möjliggöra en individualiserad behandling.

DNA-kod, illustration från Pixabay, CC0. Foto: Gerd Altmann, Pixabay.

Lu Pan, doktorand vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, har analyserat så kallad omikdata, bland annat genomik, transkriptomik och proteomik. Omik är ett samlingsnamn på ett antal nya metoder som används för att mäta till exempel arvsmassan (genomik), hur mycket alla gener är påslagna i en viss cell under vissa förhållanden (transkriptomik) eller studera förändringen i ett stort antal proteiner (proteomik). Dessa olika metoder möjliggör att få fram ny information för att besvara biologiska frågor som inte går att besvara när man bara använder en enda teknik.

Lu Pan har i sitt avhandlingsarbete utvecklat verktyg för enkelcellstranskriptomik för att kvantifiera genuttryck på isoformnivå samt att undersöka molekylära uttryck i hjärnan på friska människor och människor med sjukdomen amyotrofisk lateral skleros (ALS).

Många sjukdomar orsakas inte av bara en gen, utan uppstår ur ett komplext samspel mellan arv och miljö. För dessa komplexa sjukdomar räcker det inte att titta på endast en nivå för att förstå sjukdomen, utan istället behöver kunskap från många olika områden sammanföras. Avancerad omikteknik har gjort detta möjligt men att använda den nya tekniken  ställer också forskarna inför nya utmaningar.

Ett exempel är att den vanligast använda enkelcellsmetoden Chromium Single Cell 3ʹ 10× Genomics-teknologi, möjliggör undersökning av RNA-uttryck av upp till 10 000  enskilda celler. Analysen av sådana data är förenade med betydande statistiska utmaningar.

Kan du berätta något om de viktigaste resultaten i din avhandling?

–Min avhandling har tre huvudspår; för det första utvecklade vi ett verktyg för att kvantifiera isoformförhållanden på enkelcellsnivå för att hantera bias som uppstår vid användningen av 10X Genomics. För det andra gjorde vi statistiska analyser och upptäckte isoformförhållanden som är specifika för olika normala hjärnregioner hos människan. Slutligen identifierade vi proteinbiomarkörer som är specifika för ALS för bland annat sjukdomsdiagnos och prognos. Jag hoppas att mina resultat kan användas för att hantera de analytiska begränsningar som finns vid enkelcellstranskriptomik och underlätta för framtida forskning och valideringar.

Varför valde du att forska om detta?

–Nya omiksmetoder, särskilt teknik för enkelcellsomik, gör det nu möjligt att bättre förstå biologiska processer. Vi har också fått idéer om hur vi kan hantera de problem som uppstår i och med den nya omik-tekniken.

Hur tycker du att forskningen ska fortsätta framöver på det här området?

–Vårt kvantifieringsverktyg kan utökas för att tillämpas på annan enkelcellsteknik och är inte begränsat till enbart 10X Genomics. De uttryck vi upptäckt från friska hjärnregioner och för ALS behöver dock bekräftas först innan man använder metoderna i vården.

 

Konditionsträning efter mildare stroke bra för återhämtning

Konditionsträning som startar tidigt efter en mildare stroke kan påverka återhämtningen positivt. Det visar en nyligen publicerad avhandling av Klas Sandberg, sjukgymnast på medicinkliniken vid Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Klas Sandberg, sjukgymnast på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Avhandlingen bygger på två studier. I den ena ingick 56 patienter som haft en mild stroke, samtliga hade vårdats på Vrinnevisjukhusets strokeenhet. I studien fick ett slumpmässigt urval av dessa patienter börja konditionsträna tre veckor efter att de insjuknat, övriga konditionstränade inte. Konditionsträningen genomfördes i grupp två gånger i veckan under 12 veckor och skedde under övervakning för att kontrollera att de som tränade kom upp i rätt ansträngningsgrad.

– Patienterna uttryckte en oro för att blodtrycket skulle öka av träningen. Men vår studie visade att blodtrycket inte påverkades negativt av träningen, säger Klas Sandberg.

Studien visade däremot att återhämtningen hos de som konditionstränade var bättre än hos de som inte gjorde det.

– När vi jämförde de som tränat och de som inte tränat såg vi att såväl konditionsvärdet som gångförmågan förbättrades mer hos de som konditionstränat. De patienter som tränade upplevde även en positiv påverkan på livskvaliteten, säger Klas Sandberg.

Den andra studien omfattade 56 patienter som vårdades på Vrinnevisjukhuset och Höglandssjukhuset i Eksjö med en svårare stroke. Vissa av dessa patienter fick påbörja individuell träning i form av sängcykling två dagar efter sin stroke och genomförde träningen vid 15 tillfällen. Den här studien visade ingen förbättring av gångförmågan för de som tränade jämfört med de som inte gjorde det.