Ingela - Neurologi i Sverige

Sahlgrenska Universitetssjukhuset i nationellt projekt för barn som saknar diagnos

I ett nytt nationellt projekt ska barn med sällsynta tillstånd, och där vården hittills inte lyckats sätta korrekt diagnos, få möjlighet att genomgå en form av precisionsdiagnostik, så kallad helgenomsekvensering.

Lovisa Lovmar, verksamhetschef Klinisk genetik. Foto: Paul Björkman, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Sverige har varit tidigt ute med att använda helgenomsekvensering för diagnostik av individer med misstänkt sällsynt diagnos. Tack vare det nationella arbetet där sjukvård och akademi samverkar ligger vi i framkant även globalt, säger Lovisa Lovmar, verksamhetschef för Klinisk genetik och genomik vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och co-chair för GMS Sällsynta diagnoser.

Genomic Medicine Sweden (GMS) är en nationell samverkan som syftar till att fler patienter i hela Sverige ska få tillgång till bred gensekvensering som kan leda till bättre diagnostik och mer individanpassad behandling. Socialdepartementet stöttar nu med 11,7 miljoner kronor för att genomföra ett nationellt jämlikt införande av helgenomsekvensering för barn med misstänkt sällsynt hälsotillstånd, så att fler barn kan få möjlighet till diagnos.

– I dagsläget är det bara ett fåtal individer som erbjuds helgenomsekvensering. Det finns också stora olikheter i landet kring vilka som erbjuds en genetisk utredning. Att få en diagnos har stor betydelse för vård, omhändertagande, familjeplanering och stödinsatser för individen och för hela familjen, säger Lovisa Lovmar.

Syftet med projektet är att förbereda sjukvården för att kunna möta det växande behovet av helgenomsekvensering och påskynda införandet av jämlik tillgång till precisionsdiagnostik för patienter med sällsynta hälsotillstånd.

– Det här ger oss en fantastisk möjlighet att ge dessa barn en diagnos, men också att bygga kompetens nationellt och delta i internationella samarbeten för att ge ännu fler individer en diagnos. Det är avgörande för både vård, behandling och stöd från samhälle och ger livskvalitet, säger Ann Nordgren, professor och överläkare, Klinisk genetik och genomik, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Om helgenomsekvensering

En avancerad undersökning (sekvensering) av arvsmassa, DNA eller genom som erbjuder nya möjligheter att ställa rätt diagnos vilket ger möjlighet till individanpassad behandling.

Om sällsynta tillstånd

En sällsynt diagnos påverkar ofta flera av kroppens organ och funktioner. Det kan ge olika funktionsnedsättningar och de kan ge olika mycket besvär. Även om varje diagnos i sig är ovanlig finns det sammantaget många personer som har någon typ av sällsynt diagnos. En sällsynt diagnos innebär att den finns hos färre än fem av 10 000 personer. Det finns mellan 6 000 och 8 000 olika sällsynta diagnoser. Många av dem beror på förändringar i de gener man har. Sällsynta sjukdomar och tillstånd är ofta kroniska och finns kvar i hela livet. En del finns redan från födseln och andra utvecklas senare.

Demens sätter inte stopp för nytt lärande

Personer med demens har fortfarande förmåga att lära sig nya saker trots sin sjukdom. Den slutsatsen dras i en ny doktorsavhandling från Linköpings universitet. Resultatet slår hål på den allmänna föreställningen om dementa som vårdpaket eller tomma skal, menar Elias Ingebrand som gjort studien.

Personer med demens kan lära nytt, menar Elias Ingebrand i sin avhandling. Foto: Jonas Roslund.

Elias Ingebrand lät tio personer med demens, varav åtta hade plats på särskilda boenden, pröva att använda surfplattor för första gången i sitt liv. Till stöd hade de någon ur personalen eller en anhörig, men enda instruktionen var att använda surfplattan som de själva ville. Det visade sig snart att apparaten väckte testpersonernas upptäckarlust.

–Det blev jag ganska förvånad över. Jag hade kanske förväntat mig att den bara skulle ligga där och att man skulle prata om något annat, men här såg vi en fokuserad uppmärksamhet, säger han.

Försöket varade 4–6 veckor. Trots att personernas minnesförmåga var starkt påverkad kunde de gradvis lära sig att utnyttja surfplattan på egen hand. Förklaringen, tror Elias Ingebrand, är att kroppen minns rörelserna som krävs, även om man inte längre har förmåga att prata och berätta om det. Men det är även viktigt att väcka personens intresse.

En kvinna som tidigare sysslat med orientering började spontant använda surfplattan för att kolla tävlingsresultat. En man som brukat bli rastlös och aggressiv lärde sig att hitta till Öppet arkiv på SVT Play. Efter ett tag noterade personalen hur han kunde sitta länge, lugn och fokuserad. Det var en sida av honom de aldrig tidigare sett.

Elias Ingebrand, Linköpings universitet. Foto: Jonas Roslund.

Men Elias Ingebrand fann också till sin förvåning att personer med demens kunde lösa surfplattans mysterier även utan stöd av personal eller anhöriga. Detta genom att samarbeta och lära av varandra. Även här klarade de av att vara fokuserade på uppgiften. Så vitt han känner till har ingen studerat samarbete mellan personer med demens förut.

Det finns däremot en del tidigare studier som också konstaterat att personer med demens har förmåga att lära sig nya saker. Det har då handlat om att komma ihåg nonsensord eller minnas namnen på okända ansikten. Men Elias Ingebrand säger att han nu visat att lärande kan ske även utan särskilda instruktioner och att hans resultat dessutom går att använda direkt inom demensvården.

–Avhandlingen påverkar synen på personer med demens. Man ska inte behandla dem som barn utan som personer som fortfarande har vilja och drivkraft. I förlängningen handlar det om möjligheten till deltagande i meningsfulla aktiviteter som utgår från personens egna intressen och önskemål.

Det är förstås en utmaning för personalen på äldreboendena. De har sällan tid att sitta ner en längre tid med bara en person. Att då utnyttja möjligheten att låta personer med demens göra saker i samarbete skulle kunna vara en lösning. Och även om den här studien handlar om surfplattor, så är resultaten överförbara till andra former av lärande, tror Elias Ingebrand.

–Det jag vill gå vidare med i min forskning är hur man kan ta vara på kunskap och expertis hos personer med demens och därifrån skapa meningsfulla aktiviteter. Någon kan kanske skapa en aktivitet och lära andra på boendet. Det kan vara en seminariecirkel eller att sticka. Rätten till livslångt lärande borde inkludera alla, det är just chansen att få lära sig som är viktig.

Spinraza kan ha potentiella fördelar efter genterapi hos spädbarn och barn med SMA

Ny data som presenterats under kongressen Cure SMA lyfter fram potentiella fördelar med Spinraza (nusinersen) hos spädbarn och barn med fortsatt kliniska behov efter genterapi.

Interimsresultat från RESPOND-studien visade förbättrad motorisk funktion hos majoriteten av de studiedeltagare som behandlats med Spinraza (nusinersen) efter Zolgensma (onasemnogene abeparvovec).

Biogen rapporterade också ny real-world-evidense samt framsteg i utvecklingen av ett nytt hjälpmedel som skulle kunna förbättra patientens upplevelse av sin behandling.

Läs pressmeddelandet här.

Ingenjörskonst bakom metod att frigöra celler från proteinplack

En metod för att rensa celler från skadliga proteinplack har tagits fram och prövats i en studie vid Göteborgs universitet. Den sinnrika tekniken skulle i förlängningen kunna öka förståelsen för, och kanske även påverka, neurodegenerativa sjukdomar.

Arthur Fischbach och Thomas Nyström. Foto: Göteborgs universitet.

Ansamlingar av proteiner, så kallad plack, ackumuleras naturligt i cellerna under åldrandet och är även kopplade till neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers, Parkinsons och Huntingtons sjukdom. Det är dock oklart om placken i sig orsakar sjukdomarna eller inte.

I en aktuell studie, publicerad i tidskriften Nature Communications, beskrivs en ny experimentell metod som gör placken mottaglig för påverkan på ett sådant sätt att den i praktiken forslas bort från de celler där de kan göra skada.

Bakom resultaten står forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, under ledning av professor Thomas Nyström, i samarbete med kollegor inom biologiskt åldrande på Max Planckinstitutet i Köln, Tyskland.

Skadliga plack på export

Tekniken prövades i jästceller, en etablerad modellorganism, och utökades sedan för användning i mänskliga celler. Enkelt uttryckt tillät tekniken att placken från en cell dirigerades till en annan med hjälp av ett plackbindande protein, vilket gjorde att en cell var fri från plack efter celldelning.

Tillvägagångssättet var effektivt för att hantera plack kopplat till både åldrande och till de dna-påverkade plack som är kopplat till Huntingtons sjukdom. Modercellerna i jäst skyddades från den celldöd som Huntingtonplacken annars hade kunnat orsaka.

– Vad vi vet är detta första gången man kunnat visa att plack rent tekniskt kan exporteras från celler på ett kontrollerat sätt. Andra typer av cellskador skulle också kunna exporteras från celler med anpassade versioner av vårt system, säger Arthur Fischbach, postdoktor i forskargruppen och studiens huvudförfattare.

Förståelse och potentiell terapi

Efterfrågan på sjukdomsmodifierande behandlingar vid exempelvis Alzheimer och Parkinson ökar, i takt med att befolkningen blir allt äldre och fler individer drabbas. Den aktuella studien öppnar för fortsatt forskning kring den nya metoden.

– Även om vi för närvarande saknar stödjande data, finns det en möjlighet att konceptet kan användas i framtiden som ett potentiellt nytt terapeutiskt tillvägagångssätt för neurodegenerativa sjukdomar, eller åtminstone för att få en bättre förståelse av dem. Med tanke på brådskan finns det en stark efterfrågan på innovativa behandlingar inom detta område, avslutar Arthur Fischbach.

Ny genupptäckt ger hopp om att bekämpa svår MS

Forskare vid bland annat Karolinska Institutet rapporterar i Nature att de har identifierat den första MS-genvarianten som kan kopplas till sjukdomens svårighetsgrad. Fyndet öppnar för utveckling av behandlingar som förhindrar den ökande funktionsnedsättningen som uppstår i takt med att sjukdomen fortskrider.

Ingrid Kockum, professor i genetisk epidemiologi, vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Foto: Creo Media Group.

Multipel skleros (MS) är en neurologisk sjukdom som oftast debuterar i åldern 20–40 år och är vanligare hos kvinnor. Vid MS angriper immunsystemet av misstag hjärnan och ryggmärgen, vilket resulterar i skovvisa symtom samt en gradvis ökning av funktionsbortfall, så kallad progress. Trots utveckling av effektiva behandlingar för skov, kan dagens behandlingar inte på ett tillfredsställande sätt förhindra sjukdomsprogress.

Tidigare studier har identifierat genetiska faktorer som ökar risken att utveckla MS. Dessa leder till dysfunktion i immunsystemet som till viss del kan behandlas, vilket saktar ner sjukdomen. Men dessa riskfaktorer förklarar inte den stora variationen i sjukdomens svårighetsgrad.

Den nya genetiska kartläggningen, ledd av forskare från UCSF (USA), University of Cambridge (UK) och Karolinska Institutet (Sverige), pekar på en genvariant som ökar sjukdomens svårighetsgrad. När denna genvariant ärvts från båda föräldrarna påskyndades tiden till att behöva ett gånghjälpmedel med nästan fyra år.

– Det här är ett genombrott eftersom fyndet innebär det första verkliga framsteget för att förstå långvarig funktionsnedsättning vid MS, där patienter gradvis förlorar sin rörlighet och självständighet. Detta ger oss en möjlighet att utveckla nya behandlingar för att kontrollera sjukdomsprogress, något som många MS-patienter är i stort behov av, säger Ingrid Kockum, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett den europeiska delen av studien.

Genvarianten sitter mellan två gener som kallas DYSF och ZNF638 och som inte har någon tidigare koppling till MS. Dessa är normalt sett aktiva i det centrala nervsystemet och involverade i att reparera skadade celler, respektive kontrollera virusinfektioner.

Pernilla Stridh, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Foto: Magdalena Lindén.

– Genvarianten som ger svårare MS verkar alltså påverka mekanismer i hjärnan och ryggmärgen, till skillnad från gener som ökar risken att utveckla MS, där immunsystemet är centralt. Det tyder på att dagens antiinflammatoriska standardbehandlingar kan behöva kompletteras med läkemedel som skyddar nervsystemet, säger Pernilla Stridh, forskare i Ingrid Kockums grupp vid Karolinska Institutet och medförfattare till artikeln.

Forskarna fann också att hög utbildning var kopplad till långsammare sjukdomsprogress, vilket stöder hypotesen att kognitiva reserver som ökar hjärnans motståndskraft spelar en nyckelroll i svårighetsgraden av MS.

Studien är resultatet av ett stort internationellt samarbete mellan mer än 70 institutioner från hela världen, där två stora MS-forskningskonsortier gått samman: International Multiple Sclerosis Genetics Consortium (IMSGC) och MultipleMS Consortium.

Totalt inkluderades över 22 000 personer med MS, varav många rekryterats i Sverige genom de nationella MS-studierna GEMS, EIMS, IMSE och COMBAT-MS som koordineras av Karolinska Institutet.

– En av styrkorna med dessa studier är att de kan kombineras med det nationella MS-registret som innehåller unika data insamlade av neurologer i hela Sverige. Det har varit avgörande för att kunna spåra sjukdomens svårighetsgrad över tid, säger Pernilla Stridh.

Forskningen finansierades huvudsakligen av medel från EU:s Horizon 2020 (MultipleMS-projektet, koordinerat av Ingrid Kockum, Karolinska Institutet), National Institutes of Health (International Multiple Sclerosis Genetics Consortium), the National Multiple Sclerosis Society, MS Canada, deCODE Genetics/Amgen, Vetenskapsrådet, Margaretha af Ugglas stiftelse och Hjärnfonden. Några av författarna har mottagit arvoden/finansiering från läkemedelsföretag, se den vetenskapliga artikeln för en komplett lista över potentiella intressekonflikter.

Publikation: “Locus for severity implicates CNS resilience in progression of multiple sclerosis”, International Multiple Sclerosis Genetics Consortium, MultipleMS Consortium (se den vetenskapliga artikeln för en komplett lista av författare), Nature, online 28 juni 2023, doi: 10.1038/s41586-023-06250-x.