Ett nytt blodprov kallat p-tau217 har visat sig lovande som biomarkör för Alzheimers sjukdom, och när det används i en innovativ tvåstegsmodell uppnås mycket hög träffsäkerhet för att antingen identifiera eller utesluta hjärnamyloidos, den viktigaste och tidigaste sjukliga förändring som kan leda till alzheimer.
Nicholas Ashton och Kaj Blennow. Foto: Göteborgs universitet.
Det är forskare vid Göteborgs universitet, tillsammans med kollegor vid Lunds universitet och i Montreal, Kanada, som presenterar metoden i en studie i tidskriften Nature Aging. Med den ökade träffsäkerhet som metoden ger minskar behovet av mer avancerad diagnostik, med ryggvätskeprov, likvortest, eller PET-kameraundersökning, vilket ger snabbare och enklare handläggning och stora kostnadsminskningar för sjukvården.
De senaste åren har en ny blodtest utvecklats, en variant av fosforylerat tau, kallat p-tau217, som visat sig vara en mycket lovande biomarkör för screening av patienter som söker sjukvården för minnessvårigheter och andra tidiga kognitiva symptom, som skulle kunna vara tidiga tecken på Alzheimers sjukdom.
Trots de lovande resultaten finns dock en osäkerhet med att använda ett test för att klassificera patienter med tidiga kognitiva symptom i två grupper, alzheimer eller inte alzheimer. Detta på grund av en relativt hög andel falskt positiva resultat (individer som får ett positivt testresultat men som inte har alzheimer) och falskt negativa (individer med negativt testresultat som ändå visar sig ha alzheimer baserat på andra undersökningar).
Arbetsflöde i två steg
Utöver psykologiska konsekvenser av en felaktig diagnos finns också andra aspekter med ett test som appliceras på stora patientgrupper för att ställa diagnos och initiera behandling. Det gäller både kostnader, och inte minst potentiella medicinska risker vid behandling för en sjukdom som patienten inte har. Forskarna vid Göteborgs universitet och deras kolleger hade därför målet att utveckla en ny och mer säker strategi för klinisk implementering av blodbiomarkörer.
Tvåstegsmodellen bygger på att först använda en diagnostisk modell, baserad på p-tau217, för att rangordna patienter med mild kognitiv svikt (MCI) avseende risk (hög, låg eller intermediär, alltså mittemellan) för hjärnamyloidos, och därmed risk för alzheimer. I steg två görs konfirmerande diagnostik med likvortester eller PET-kameraundersökning, med bara i gruppen med intermediär risk.
Modellen utvärderades i en patientgrupp om 348 individer med mild kognitiv svikt från den svenska studien BioFINDER vid Lunds universitet, och resultaten validerades i den oberoende studien TRIAD från Mc Gills Universitet i Montreal, Kanada, där man också använde en oberoende analysmetod för p-tau217.
Kliniskt användbar strategi
Resultaten visar på en mycket hög säkerhet i identifieringen av både lågriskpatienter, där alzheimer kan uteslutas, och högriskpatienter, som därmed kan få en diagnos och ges möjlighet att starta en behandling som lindrar symtom. I en framtid skulle de också kunna remitteras till en specialistklinik för eventuell sjukdomsmodifierande behandling.
Gruppen med intermediär risk kommer med den nya metoden endast att omfatta cirka en tredjedel av patienterna, vilket leder till ett kraftigt minskat behov av mer avancerad diagnostik, vilket skulle korta handläggningstiderna och ge stora kostnadsminskningar i sjukvården.
Data från studien: Modellen testades med olika strikta gränser, och vid den mest stringenta lägre gränsen med 97.5% sensitivitet (för att undvika att missa patienter som har hjärnamyloidos och alzheimer) sågs endast 6.6% falskt negativa, och vid den mest stringenta övre gränsen med 97.5% specificitet (för att undvika att klassificera patienter som inte har hjärnamyloidos som högriskpatienter) sågs endast 2.3% falskt positiva. Vid dessa gränser hamnade 41% av patienterna i gruppen med intermediär risk, jämfört med 29% då gränserna satts vid 95% sensitivitet och specificitet. Då patienterna i denna grupp med intermediär risk undergick likvortester med Aβ42/40 kvot (som ger en mycket säker indikation på alzheimer) sågs en mycket god överensstämmelse (86%) med klassificering via amyloid PET. Den höga träffsäkerheten för p-tau217 kunde också verifieras i den oberoende McGill-kohorten.
