Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

DENNA WEBBPLATS ANVÄNDER KAKOR (COOKIES). Vi använder kakor för att kunna ge dig en bra upplevelse när du besöker vår webbplats. Kakor används för webbstatistik för att kunna göra förbättringar på webbplatsen. Läs mer om vår cookie policy. Du kan välja att godkänna att vi använder kakor under ditt besök genom att klicka på “Jag godkänner”.

Tidsuppfattning kan avslöja demens

För en demenssjuk kan tio minuter kännas som en dag. Ny forskning visar att elektroniska kalendrar är en bra hjälp i vardagen. Men studien visar också att en mätning av människors tidsuppfattning skulle kunna leda till att fler får diagnos och insatser tidigt.

Symtomen på demens styrde mindre efter tre månader med tidshjälpmedel, trots att demens är en sjukdom som förvärras med tiden. Bild: Alex Gruber/unsplash.

Människor med demenssjukdom har ofta svårt att hantera tid. Idag lever omkring 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom och antalet väntas öka med en åldrande befolkning.

Förmågor som ofta påverkas vid demens är tidsuppfattning och tidsplanering. Den drabbade vet till exempel inte längre vilken veckodag det är och har ingen uppfattning om hur lång en kvart är. Att planera sina aktiviteter för att vara färdig en viss tid kan vara omöjligt.

– Att inte ha kontroll över sin tid skapar ofta oro och en känsla av maktlöshet. Personen gör sitt bästa, men ändå blir det fel, säger Gunnel Janeslätt som är doktor i arbetsterapi vid Uppsala universitet och legitimerad arbetsterapeut.

Hon är projektledare för forskningsprojektet Hantera tid vid demens som hon driver som forskare vid Region Dalarna. Projektet som fått medel av forskningsrådet Forte undersöker vad så kallade tidshjälpmedel betyder för demenssjuka och deras närstående.

Elektronisk kalender och personliga mål

Den enklaste formen av tidshjälpmedel är en elektronisk kalender som visar tid, veckodag och datum. Sådana har arbetsterapeuter sedan länge kunnat ge till personer med demenssjukdom.

– Uppfattningen inom äldreomsorgen är att tidshjälpmedlen gör nytta, men i vårt forskningsprojekt har vi velat undersöka i vilken utsträckning de hjälper patienter att uppnå mål som de själva sätter upp.

Målen handlar om hur väl de ska kunna utföra olika vardagliga aktiviteter, säger Gunnel. Hon samarbetar med forskare vid Högskolan i Dalarna och en enhet vid Danderyds sjukhus som är kopplad till Karolinska institutet. Arbetsterapeuter i Mellansverige hjälper henne också med att bland annat samla in data.

Koll på tiden gjorde dementa mer sjävständiga

Forskarnas preliminära resultat visar att tidshjälpmedel gör patienterna mer självständiga.

– Patienterna som fått ett tidshjälpmedel klarar av sina mål bättre än patienterna i kontrollgruppen som inte fått något sådant. Det är häftigt att se att förmågorna faktiskt ökat när man följer upp efter tre månader, trots att demens är en sjukdom som förvärras över tid.

Att få hem tidshjälpmedel tidigt i demensförloppet är viktigt förklarar Gunnel för att hinna etablera en vana, men en del patienter är ovilliga att ta emot hjälpmedel i början.

Arbetsterapeuterna behöver mer tid

– Vi ser i studien att arbetsterapeuter skulle behöva ha mer tid med patienterna för att hinna gå igenom fördelarna med att börja i god tid. Arbetsterapeuterna skulle också behöva ha tid att följa upp hur hjälpmedlet används.

Det finns också mer avancerade tidshjälpmedel på marknaden, där dagens nästa aktivitet för de demenssjuka – till exempel ”lunch” – är skriven på en skärm eller en slags whiteboard.

– Sådana skulle vi vilja studera närmare framöver, men det är inte säkert att mer avancerade hjälpmedel är bättre för alla. De kräver ofta mer stöd av en närstående för att fungera bra, säger Gunnel.

Tidsuppfattning som ett mått på demens

Ett av de resultat som kan komma att spela störst roll i framtiden dök upp som en överraskning för forskarna. För att mäta patienternas tidsuppfattning utvecklade de särskilda tester och frågeformulär.

– Det visade sig finnas ett starkt samband mellan individernas resultat på vår mätning av tidsuppfattning och deras nivå av demenssjukdom. Det här öppnar dörrar till något nytt. Vår metod att mäta tidsuppfattning skulle kanske kunna användas som ett sätt för att fånga demenssjukdom tidigt. Det skulle i sin tur ge möjlighet att sätta in insatser tidigt.

Olika uppfattning om att komma i tid

För att kunna göra kulturella jämförelser om tidshjälpmedel samarbetar de svenska forskarna med forskare i Indien och Japan. Bland annat har den elektroniska kalendern översatts till engelska och i Indien till språket kannada. Än har inte forskarna där fått fram några färdiga analyser, men vissa skillnader blev tydliga redan från början.

– Vi fick till exempel modifiera frågeformuläret för att passa i Indien. Frågan ”Brukar du komma i tid när du blir bortbjuden på middag?” är obegriplig där. Värdinnan ställer en gryta på spisen och sedan droppar gästerna in mellan klockan 17 och 23.

Smartare datortomografi kan nå MR-kamerans nivå

Med en ny metod kan hjärnbilder tagna med datortomografi i vissa fall ge lika mycket information som bilder tagna med magnetresonanstomografi, MR-kamera, visar en ny studie från Göteborgs universitet. Därmed kan tillgången på diagnostikstöd för exempelvis demens och andra hjärnsjukdomar öka, framför allt inom primärvården.

Exempel på CT- och MR-scans av samma patient där CT-bilden segmenterades i olika vävnadsklasser med den nya mjukvaran framtagen av forskargruppen (övre raden) och MR-bilden med en befintlig mjukvara (nedre raden).

Datortomografi (CT) är en förhållandevis billig avbildningsteknik som finns brett tillgänglig inom vården men även på många ställen i världen där man inte har tillgång till andra undersökningsmetoder. CT anses dock vara sämre på att återge exempelvis subtila strukturella förändringar i hjärnan eller förändringar i flödet i ventrikelsystemet jämfört med magnetresonanstomografi (MRT). Idag måste därför vissa avbildningar genomföras på specialiserade avdelningar på större sjukhus där den mer avancerade avbildningstekniken finns.

AI som tränats på MR-bilder

Den nya programvaran kan fungera som ett diagnostiskt stödsystem för radiologer och andra professioner som tolkar bilder tagna med CT. Programmet har skapats genom djupinlärning, som är en form av artificiell intelligens (AI). Programvaran har tränats på att överföra tolkningar från avbildningar gjorda med MRT till bilder där samma hjärnor avbildats med CT.

Michael Schöll, professor i molekylär medicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

– Vår metod generar diagnostiskt användbara data som i vissa fall är lika bra som om man gör en magnetresonanstomografi i specialistvården. Poängen är att man med denna enkla och snabba metod kan få mycket mer information från undersökningar som redan görs på rutin inom primärvården men även i en del utredningar i specialistvården. I ett första skede kan metoden stödja demensdiagnostik, men den kommer sannolikt även få andra användningsområden, säger Michael Schöll, professor vid Sahlgrenska akademin och den som lett arbetet med studien som gjordes i samarbete med forskare på Karolinska Institutet, National University of Singapore och Lunds universitet.

Tillförlitligt beslutsstöd

Detta är en väl validerad klinisk tillämpning av AI-baserade algoritmer, med potential att bli ett snabbt och tillförlitligt beslutsstöd som effektivt minskar antalalet falskt negativa fall. Det är forskarnas bedömning att denna lösning kan förbättra diagnostiken i primärvården och optimera patientflödet till specialvården.

Meera Srikrishna, postdoktor på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

– Det är ett stort steg framåt för bilddiagnostiken. Nu är det möjligt att mäta storleken på olika strukturer eller regioner i hjärnan på ett liknande sätt som görs vid avancerad analys av MRT-bilder. Med hjälp av programvaran kan man alltså segmentera hjärnans beståndsdelar i avbildningen och mäta dess volym, trots att bildkvaliteten i grunden inte är lika hög vid CT, säger Meera Srikrishna, som är postdoktor vid Göteborgs universitet och försteförfattare till studien som publicerats i tidskriften Alzheimer’s & Dementia.

Andra hjärnsjukdomar

Programvaran har tränats på avbildningar av totalt 1117 personer, som samtliga avbildats med både CT och MRT. Den aktuella studien involverade framför allt friska äldre individer och patienter med olika demenssjukdomar. Ett annat användningsområde som forskargruppen undersöker nu är normaltryckshydrocefalus (NPH).

När det gäller NPH har forskargruppen nya resultat som pekar på att metoden kan användas både under själva diagnostiken och även för att följa effekten av behandlingen. Normaltryckshydrocefalus är ett tillstånd bland framför allt äldre personer, där vätska samlas i hjärnans ventriklar vilket leder till neurologiska symtom. Av alla över 65 år drabbas cirka två procent. Eftersom diagnostiken kan vara komplicerad och tillståndet riskerar att blandas ihop med andra sjukdomar missas sannolikt många fall.

– Det är svårt att ställa diagnosen för NPH, och det kan också vara svårt att säkert utvärdera effekten av en så kallad shuntopereration som ska dränera vätskan i hjärnan. Därför tror vi att vår metod kan komma att göra stor skillnad i vården av dessa patienter, säger Michael Schöll.

Utvecklingen av programvaran har pågått under flera år och fortsätter nu i samarbete med kliniker i Sverige, England och USA tillsammans med ett företag, vilket är en förutsättning för att innovationen ska kunna få ett godkännande och överföras till vården.

Läs artikeln här.

Cellatlaser av människans hjärna presenteras i Science

I två parallella projekt har forskare vid bland annat Karolinska Institutet lyckats skapa de mest heltäckande atlaserna över den mänskliga hjärnans celler. De båda studierna, som publiceras i Science, ger ledtrådar om olika hjärnsjukdomar och hopp om exempelvis nya cancerläkemedel i framtiden.

Sten Linnarssons forskargrupp. Foto: Karolinska Institutet.

Att veta vilka celler som bygger upp den friska hjärnan, var olika cellslag finns och hur hjärnan utvecklas från embryostadiet är fundamentalt för att kunna jämföra och bättre förstå hur sjukdomar uppstår. I dag finns avancerade atlaser över hur hjärnan hos möss är uppbyggd, men sådana har saknats för den mänskliga hjärnan. Fram tills nu.

Folkräkning av hjärnans celler

Sten Linnarsson, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet. Foto: Johannes Frandsen.

– Vi har skapat de mest detaljerade cellatlaserna för den mänskliga hjärnan hos vuxna och för hjärnans utveckling under graviditetens första månader. Man kan säga att vi har utfört ett slags folkräkning av hjärnans celler, säger Sten Linnarsson, professor i molekylär systembiologi vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet.

Det första projektet leddes av Kimberly Siletti i Linnarssons grupp, och genomfördes i nära samarbete med Ed Lein vid Allen Institute for Brain Science i Seattle, USA. Det är en del av det internationella initiativet Human Cell Atlas. Här utgick forskarna från tre donerade hjärnor från avlidna vuxna. Forskarna analyserade mer än tre miljoner enskilda cellkärnor med så kallad RNA-sekvensering som avslöjar varje cells genetiska identitet. Sammanlagt studerades celler från drygt hundra hjärnregioner och man fann mer än 3000 celltyper. Omkring 80 procent av dessa är nervceller, medan övriga är olika slags stödjeceller.

– Mycket forskning har fokuserat på hjärnbarken, men den största diversiteten vad gäller olika slags nervceller fann vi i hjärnstammen. Vi tror att en del av dessa celler styr medfödda beteenden, som smärtreflexer, rädsla, aggressivitet och sexualitet, säger Sten Linnarsson.

Grunden till medicinska framsteg

Det gick också att se att cellernas identitet avspeglar den plats i hjärnan där de först utvecklades i fostret, vilket länkar till det andra projektet. Där har bland andra Emelie Braun och Miri Danan-Gotthold i Sten Linnarssons grupp samarbetat med det svenska konsortiet för Human Developmental Cell Atlas och analyserat mer än en miljon enstaka cellkärnor från 27 embryon. Dessa var i olika utvecklingsstadier, mellan 5 och 14 veckor efter befruktningen. Här kunde forskarna visa hur hela hjärnan utvecklas och organiseras över tid.

Resultaten är exempel på molekylärbiologisk grundforskning, men den nya kunskapen kan även lägga grunden till medicinska framsteg. Sten Linnarsson berättar att forskargruppen med liknande metodik har undersökt olika slags hjärntumörer. En var glioblastom som i dag är en cancersjukdom med dålig prognos.

– Tumörcellerna liknar omogna stamceller och det ser ut som om de försöker bilda en hjärna, men helt oorganiserat. Det vi såg är att dessa cancerceller har aktiverat hundratals gener som är specifika för dem och det kan vara intressant att nysta i om det finns potential att hitta nya måltavlor för behandling, säger han.

Fritt tillgängliga hjärnatlaser

Hjärnatlaserna kommer att finnas fritt tillgängliga för forskare internationellt, så att det går att jämföra de hjärnsjukdomar man forskar om med hur det ser ut i en normalt utvecklad hjärna.

Studierna är delar av ett större artikelpaket som publiceras samtidigt i den vetenskapliga tidskriften Science. Studien om den vuxna hjärnan har fått stöd från National Institutes of Health, medan studien om embryon har fått stöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Erling-Perssons stiftelse.

Sten Linnarsson är vetenskaplig rådgivare till Moleculent, Combigene och Oslo University Center of Excellence in Immunotherapy. Han och medförfattarna Alejandro Mossi Albiach och Lars E. Borm är även aktieägare i EEL Transcriptomics AB, som äger immateriella rättigheter till EEL-metoden (”Spatial RNA localization method”). Medförfattarna Žaneta Andrusivová och Joakim Lundeberg är vetenskapliga konsulter för 10x Genomics, som innehar immateriella rättigheter till teknologin Spatial Transcriptomics (Visium).

Läs publikation 1 här.

Läs publikation 2 här.

Stroke kan komma att orsaka nära på 10 miljoner dödsfall årligen år 2050

Stroke kan komma att orsaka nära 10 miljoner dödsfall årligen år 2050 och kosta upp till 2 biljoner dollar. Det varnar nu en forskarkommission för i en rapport som presenteras i Lancet Neurology. Allra hårdast drabbas låg- och medelinkomstländer. Den viktigaste slutsatsen är att det finns stora möjligheter att vända trenden, säger Bo Norrving, forskare och läkare och en av dem som startat upp och ingått i styrgruppen för kommissionen.

Bo Norrving, seniorprofessor i neurologi vid Lunds universitet och läkare på Skånes universitetssjukhus. Foto: Tove Smeds, Lunds universitet.

I korthet: Om inget görs kommer antalet personer som dör i stroke globalt att öka med 50 procent fram till 2050, från 6,6 miljoner årligen till 9,7 miljoner. Nu föreslår en kommission från World Stroke Organization och The Lancet Neurology ett åtgärdspaket som kan vända trenden.

Det är den största sammanställningen som gjorts av nuläget och en prognos för hur det kommer att se ut 2050 om vi inte lyckas vända trenden. I arbetet har över 200 strokeexperter från hela världen medverkat. Kommissionen ger en rad konkreta förslag på hur trenden kan vändas, och återföljs förslagen skulle det leda till en drastisk minskning i den globala bördan av stroke.

– Det handlar bland annat om att se till att det finns nationella handlingsplaner för stroke, som innefattar både förebyggande åtgärder, akutbehandling, långsiktig uppföljning, och monitorering av utvecklingen. Bättre kontroll av riskfaktorer såsom högt blodtryck spelar stor roll. Men det handlar också om att öka kunskapen om vad man kan göra själv för att minska risken att drabbas, säger Bo Norrving, seniorprofessor vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus. Han är också en av forskarna som tog initiativ till kommissionen när den startade 2016.

Stroke är inte bara den näst vanligaste dödsorsaken i världen utan även en av de största bidragande orsakerna till demens.

– Stroke och kärlsjukdomar i hjärnan förklarar nästan hälften av all demens. Det positiva är, att genom att följa de livsstilsråd som minskar risken för stroke så minskar man samtidigt risken att drabbas av demens, säger Bo Norrving.

Befolkningsökningen, riskfaktorer i arv och miljö samt det faktum att vi blir allt äldre förklarar en stor del av ökningen man nu varnar för. Bo Norrving menar att för att stoppa utvecklingen behövs en effektiv uppbyggnad av akutsjukvården i världen, men att det också handlar om att beslutsfattare och individer måste prioritera förebyggande åtgärder.

– En av de viktigaste insatserna för att förhindra stroke är god blodtryckskontroll. Detta är en utmaning i alla länder, men särskilt i låg- och medelinkomstländerna som har en hög andel hjärnblödningar av alla stroke. Dessutom, på många platser i världen saknas fortfarande tillgång till akutvård vid stroke. Tillgång till rehabilitering är ett annat område där stora brister finns.

Bo Norrving ingår i World Stroke Organizations implementeringsgrupp som har i uppdrag att fortsätta följa utvecklingen, bland annat genom att samla in data för att se hur man regionalt kan sätta in stödjande åtgärder.

– Vi vet vad som ska göras och det finns en enorm möjlighet att vända trenden. Det finns kraftfulla och mycket kostnadseffektiva sätt att förebygga, behandla och rehabiliteringsträna dem som drabbas – men alla delar behöver fungera väl. Vi ser till exempel att i Europa är det bara hälften av alla som drabbas av stroke som år vård på en stroke-enhet och bara hälften får tillgång till blodproppslösande behandling. Här behövs en bättre struktur. Det finns fortfarande mycket kvar att göra, konstaterar han.

Några av åtgärderna som ska vända trenden

  • Etablera kostnadseffektiva system för att monitorera stroke på nationell nivå så att de insatser och behandlingar man ger styrs och följs upp av tillförlitliga data
  • Höj kunskapen och medvetenheten i befolkningen om vikten av hälsosam livsstil, blodtryckskontroll, digitala hjälpmedel för att själv skatta risk och få livsstilsråd, och informationskampanjer
  • Investera i implementering av nyckelkomponenterna i den akuta strokevården, som strokeenhetsvård, metoder att häva en blodpropp i hjärnan, och strokeförebyggande läkemedel
  • Förbättra rehabilitering och långsiktig uppföljning
  • Anpassa evidensbaserade rekommendationer till den regionala kontexten

Hur ser det ut i Sverige?

I Sverige minskar antalet som dör i stroke. För 20 år sedan gjordes beräkningar som visade på att om inget gjordes skulle antal stroke öka 25 procent till idag. Idag har vi facit: totalt har strokefall minskat med 17 procent, trots att andelen äldre ökat. Hjärnblödning har också minskat med 10 procent under den senaste 10-årsperioden. En bidragande orsak har varit förbättrad behandling att förebygga återfall i stroke.

– Att antalet som drabbas minskat har räddat svensk strokevård. Hade prognosen stämt hade vi knappast klarat av belastningen på sjukvården. Minskningen visar tydligt på potentialen att kunna förebygga stroke och jag är övertygad om att nedgången kan fortsätta ytterligare. Arbete med att främja positiva livsstilsförändringar, ökad blodtryckskontroll, åtgärder att minska övervikt, typ 2-diabetes, och främja fysisk aktivitet kommer garanterat att bära frukt, säger Bo Norrving och förklarar att Sverige har sedan snart 30 år ett av världens bästa strokeregister (Riksstroke) som gör det möjligt att följa utvecklingen kontinuerligt.

– Den akuta strokevården har kraftigt förbättrats, och mycket av grundbultarna inom strokeenhetsvård är implementerade och på plats i Sverige. Men vi ser fortfarande skillnader över landet, och var femte patient får fortfarande inte direkt vård på en strokeenhet. Rehabilitering och uppföljning behöver också förbättras – bra kan bli ännu bättre.

Läs publikationen här.

Grafenoxid ger hopp om att bekämpa Alzheimers sjukdom

Den troliga orsaken till Alzheimers sjukdom är ansamling av molekyler som kallas för amyloidpeptider. De leder till celldöd, och är vanligt förekommande i hjärnan hos patienter med sjukdomen. Forskare på Chalmers har nu visat att jästceller som ansamlar dessa felveckade amyloidpeptider kan tillfriskna när de behandlas med nanoflagor av grafenoxid.

Grafenoxid (orange) kan effektivt tränga in i jästceller och minska toxiciteten hos skadliga proteinaggregat (ljusgrå) genom att främja nedbrytning av aggregaten. Det har Chalmersforskare visat i en jästmodell som de har utvecklat för att efterlikna Alzheimers-drabbade celler i människans hjärna. Utöver vad illustrationen visar kan grafenoxid dessutom förändra cellernas ämnesomsättning så att de får en ökad förmåga att hantera stress. Illustration: Chalmers/Katharina Merl.

Alzheimers sjukdom är en obotlig hjärnsjukdom som leder till demens och död, och orsakar stort lidande hos både de drabbade och deras närstående. Över 40 miljoner människor världen över uppskattas leva med sjukdomen eller någon relaterad form av demens. Samhällskostnaderna för dessa sjukdomar motsvarar en procent av den globala bruttonationalprodukten, enligt Alzheimer’s News Today.

Den underliggande orsaken till Alzheimers sjukdom anses vara att felveckade proteiner – så kallade amyloid-beta-peptider (Aβ-peptider) – bildar ansamlingar, aggregat, i hjärnan. Aggregaten utlöser en rad skadliga processer i hjärncellerna (neuronerna), som leder till celldöd och därmed förlorad hjärnfunktion i det drabbade området. Hittills finns det inga effektiva strategier för att behandla amyloid-ansamling i hjärnan.

Forskare på Chalmers har nu visat att behandling med grafenoxid leder till minskade nivåer av aggregerade amyloidpeptider i en jästmodell.

– Denna effekt av grafenoxid har nyligen visats även av andra forskare, men inte i jästceller, säger Xin Chen, forskare i systembiologi på Chalmers och förstaförfattare till studien. Vår studie förklarar också mekanismen bakom effekten. Grafenoxid påverkar cellernas metabolism, på ett sätt som ökar deras motståndskraft mot felveckade proteiner och oxidativ stress. Detta har inte visats tidigare.

Undersöker mekanismerna i Alzheimers-drabbad jäst

Vid Alzheimers sjukdom orsakar amyloid-aggregaten bland annat störningar i cellernas ämnesomsättning, såsom stress i endoplasmatiskt retikulum – en del av cellen där många av dess proteiner tillverkas. Det kan minska cellernas förmåga att hantera felveckade proteiner, och därför öka ansamlingen av dessa proteiner.

Aggregaten påverkar också funktionen hos mitokondrierna, cellernas energikraftverk. Därmed utsätts neuronerna för en ökad oxidativ stress – det vill säga att reaktiva molekyler, så kallade syreradikaler, skadar andra molekyler – något som hjärnceller är extra känsliga för.

Chalmersforskarna har utfört studien genom en kombination av proteinanalys (proteomik) och kompletterande experiment. De har använt bagerijäst, Saccharomyces cerevisiae, som in vivo-modell för mänskliga celler då deras cellulära system och mekanismer är jämförbara. Denna jästmodell har forskargruppen tidigare utvecklat för att efterlikna mänskliga hjärnceller som påverkas av Alzheimers sjukdom.

– Cellerna i vår jästmodell liknar neuroner som drabbas av ansamling av amyloid-beta42, den form av amyloidpeptider som är mest benägen att bilda aggregat, säger Xin Chen. Dessa celler åldras snabbare än normalt och uppvisar stress i endoplasmatiskt retikulum, störd mitokondriefunktion och ökad produktion av skadliga reaktiva syreradikaler.

Stora förhoppningar för nanoflagor av grafenoxid

Grafenoxid-nanoflagor används flitigt i olika forskningsprojekt för att utveckla exempelvis cancerbehandlingar, läkemedelsleverans och biosensorer. De utgör ett tvådimensionellt material av kol, med enastående ledningsförmåga och hög biokompabilitet.

Nanoflagorna är hydrofila (vattenlösliga) och interagerar gärna med biomolekyler som till exempel proteiner. När grafenoxid kommer in i levande celler har det förmågan att påverka veckningen av proteiner.

– Nanoflagorna kan därför störa ansamlingen av proteiner, säger Santosh Pandit, forskare i systembiologi på Chalmers och medförfattare till studien. De kan även främja nedbrytning av aggregat som redan har bildats. Vi tror att nanoflagorna verkar via två olika processer, som är oberoende av varandra, för att mildra de toxiska effekterna av amyloid-beta42 i jästcellerna.

I den ena processen verkar grafenoxid direkt för att hindra ansamlingen av amyloid-beta42. I den andra agerar grafenoxid indirekt, genom en för närvarande okänd mekanism där specifika gener för stressrespons aktiveras. Då ökar cellens förmåga att hantera felveckade proteiner och oxidativ stress.

Gåtan Alzheimers sjukdom är långt ifrån löst, men forskargruppen på Chalmers menar att grafenoxid har stor potential för framtida behandling av neurodegenerativa sjukdomar. Redan nu har Chalmersforskarna också kunnat visa i en jästmodell att behandling med grafenoxid minskar toxiska effekter av proteinaggregat som är specifika för Huntingtons sjukdom.

– Nästa steg är att testa om det finns möjlighet att utveckla system baserade på grafenoxid för leverans av läkemedel in i celler vid Alzheimers sjukdom, säger Xin Chen. Vi vill också undersöka om grafenoxid har gynnsamma effekter i ytterligare modeller för neurodegenerativa sjukdomar, såsom Parkinsons sjukdom.

Mer om proteiner och peptider

Proteiner och peptider är i grunden samma typ av molekyl, och består av aminosyror. Peptidmolekyler är mindre – vanligtvis utgörs de av färre än 50 aminosyror – och har en mindre komplicerad struktur. Både proteiner och peptider kan bli deformerade om de veckar sig på fel sätt när de tillverkas i cellen. När många amyloid-beta-peptider ansamlas i hjärnan klassificeras aggregaten som proteiner.

Läs hela studien.