Nu är Svenska palliativregistrets Årsrapport för 2022 publicerad!
Ta del av rapporten på Svenska palliativregistrets hemsida.
DNA:s organisation påverkar tillväxten av dödliga hjärntumörer som svar på neuronala signaler
En studie vid Umeå universitet visar att DNA:s tredimensionella organisation kan påverka utvecklingen av den aggressiva hjärntumören glioblastom. Efter att ha identifierat de faktorer som glioblastom använder för att svara på nervceller genom att växa och sprida sig, banar denna upptäckt väg för vidare forskning om nya behandlingar av hjärntumörer.
Silvia Remeseiro, studiens huvudförfattare. Foto: Mattias Pettersson.
– Vi har nu identifierat de viktigaste faktorerna bakom hur tumören reagerar på nervceller och därmed blir farligare. Fynden ger hopp i vår långsiktiga kamp mot denna svårbehandlade cancer, där prognosen inte har förbättrats på decennier, säger Silvia Remeseiro, Wallenberg fellow vid WCMM, forskare vid Umeå universitet och försteförfattare till studien.
Glioblastom är den mest dödliga typen av hjärntumör bland vuxna och det finns idag ingen botande behandling. Patienter med glioblastom har vanligtvis en överlevnad på ungefär ett år efter diagnos. Med nuvarande behandlingar som inkluderar kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, är bara fyra procent av patienterna fortfarande vid liv fem år efter diagnos.
Ett möjligt sätt att förstå och tackla denna cancerform är genom DNA. Det är sedan tidigare känt att förändringar, mutationer, i delar av DNA som inte innehåller gener kan öka risken för cancer och påverka hur gener fungerar. Det beror på att DNA innehåller så kallade förstärkare, ”switchar” som ser till att rätt gener slås på i rätt celler vid rätt tidpunkt. En noggrann kontroll av generna är avgörande. Om det finns fel i dessa ”switchar” eller avvikelser i hur de kommer i kontakt med generna uppstår förändringar i genuttrycket, vilket på sikt kan leda till cancer. Ytterligare ett steg framåt togs när forskare upptäckte synaptiska kopplingar mellan nervceller och hjärntumörer. Nervceller kan skicka elektriska signaler till hjärntumörceller som får tumören att växa och sprida sig.
Den aktuella studien av Umeåforskare visar att förändringar i DNA-struktur och förstärkare, som i sin tur påverkar hur gener uttrycks, är avgörande för kommunikationen mellan nervceller och tumörceller. Den ger insikter i hur glioblastomcellerna blir farligare som svar på signalerna från nervcellerna. Med hjälp av celler från glioblastompatienter och avancerade tekniker för att analysera DNA-struktur och epigenetik har forskarna identifierat nyckelspelarna som är centrala för denna nerv-till-tumör-kommunikation, benämnda SMAD3 och PITX1. Dessa två proteiner binder till och styr de DNA-omkopplare som reglerar genuttrycket. I försök på både cellkulturer och möss kunde man se hur SMAD3-hämning, tillsammans med signalerna från nervcellerna, förstärker tumörens förmåga att växa och sprida sig.
– Vi är optimistiska om att vår upptäckt kan vägleda arbetet med att angripa glioblastom genom att kontrollera hur nervceller och hjärntumörer samverkar. Detta skulle möjliggöra utveckling av nya behandlingsstrategier riktade mot denna kritiska kommunikation, som förhoppningsvis skulle kunna förbättra prognosen för glioblastompatienter, säger Silvia Remeseiro.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Lars Lannfelt tilldelas Forska!Sveriges forskarutmärkelse
Stiftelsen Forska!Sveriges forskarutmärkelse 2023 tilldelas Lars Lannfelt, professor emeritus i geriatrik vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet. Utmärkelsen uppmärksammar Lannfelts banbrytande insatser för att förstå och behandla de bakomliggande faktorerna till Alzheimers sjukdom, vilket lett fram till världens första fullt godkända sjukdomsmodifierande behandling. Utmärkelsen delas ut i samband med Forska!Sverige-dagen den 15 november.
Lars Lannfelt. Foto: Maria Kakoulidou.
Världshälsoorganisationen (WHO) beräknar att mer än 55 miljoner människor idag lever med demenssjukdomar. Alzheimers sjukdom är den vanligaste av dessa och står för ca 60-70 procent av alla fall. Sjukdomen orsakar stort lidande för patienterna och stora påfrestningar för både anhöriga och samhällen i stort över hela världen.
– Genom banbrytande upptäckter och forskning i världsklass har Lars Lannfelt lagt grunden för många av de framgångar vi nu ser inom den globala Alzheimerforskningen. Med denna utmärkelse vill vi uppmärksamma hans fantastiska livsgärning för en stor patientgrupp som fram tills nyligen hade få anledningar till att känna hopp, säger Anna Nilsson Vindefjärd, generalsekreterare Forska!Sverige.
– Jag är mycket glad för att få Forska!Sveriges forskarutmärkelse och hoppas att det kan inspirera unga forskare till ytterligare insatser, säger Lars Lannfelt.
På 1990-talet gjorde Lars Lannfelt studier hos svenska familjer med många drabbade. Han upptäckte då genetiska förändringar som förorsakade ett förstadium, protofibriller, till de plack som uppstår i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Han insåg då att det fanns en möjlighet att med riktade monoklonala antikroppar angripa sjukdomen i ett tidigt stadium. Upptäckterna lade grunden för utveckling av den antikropp som nyligen blivit ett godkänt läkemedel.
– Mer än 25 år efter mina första upptäckter har det varit fantastiskt att äntligen se en behandling bli tillgänglig för patienterna, som alltid har varit mitt fokus. Men även om detta är ett stort steg är det viktigt att fortsätta forskningen för att ge patienterna fler alternativ, säger Lars Lannfelt.
Utmaningar med att lämna svåra besked om sjukdom
Svåra besked om sjukdom är inte bara tunga att ta emot. För den som ger beskedet är utmaningarna också stora. Det vittnar 22 djupintervjuade läkare om i en ny studie från Lunds universitet.
Mattias Tranberg, psykolog, forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund och Palliativt utvecklingscentrum, Lunds universitet. Fotograf: Ingemar Hultquist, Lunds universitet.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Qualitative Health Research.
För alla läkare som vill uppnå specialistnivå, är ett av utbildningsmålen att de på ett empatiskt sätt ska kunna lämna svåra besked. Mattias Tranberg är psykolog och forskar vid Palliativt utvecklingscentrum, Lunds universitet. Han har undersökt hur det upplevs för en läkare att ge en patient ett dåligt besked, ett som ger patienten ”en negativ syn på sin egen framtid”.
– Det kan vara besked om obotlig sjukdom, men även sådant som att en yrkesförare aldrig kommer att kunna köra bil igen. Att ha en person framför sig vars framtid står på spel är en situation som både stressar och utmanar läkarens kommunikativa förmåga, säger Mattias Tranberg.
I studien framträder fem olika – men sammanlänkade – delar av processen att ge svåra besked:
- Att vara den dåliga budbäraren
- Att förvänta sig det oförutsägbara
- Att ”vara på scen”
- Att hantera hopp på ett professionellt sätt
Medvetenhet om den känslomässiga relationen
Läkaren vet att hen måste lämna det negativa beskedet, och försöker ge det under så bra omständigheter som möjligt.
– Läkare och patient ska känna varandra sedan tidigare och en närstående ska vara på plats. Det ska finnas ett avskilt rum och tillräcklig tid för samtalet. Sedan behöver läkaren vara beredd på att patienten reagerar på ett sätt som hen inte väntat sig. Det finns alltid en rädsla för att skada, att genom sina ord skapa ett lidande. Även om orden i sig inte skadar, så aktualiserar orden lidandet, säger Mattias Tranberg.
De intervjuade läkarna jämför givandet av ett svårt besked med att uppträda på scen: de måste vara koncentrerade, lyhörda och närvarande utan att visa rädsla eller nervositet. De behöver vara mänskligt närvarande, inte bara professionellt. Flera vittnar om att de ibland koncentrerar sig för mycket på det kliniska budskapet och tappar bort mottagarens känslor och reaktioner. I intervjuerna skildrades även hur man som läkare brottas med att balansera patienternas möjlighet till hopp med deras informationsbehov, särskilt när prognosen är dålig.
Empatitrötthet och slimmad vårdorganisation
Den känslomässiga relationen till patienten präglas oftast av en vilja att vara närvarande och omsorgsfull. I den svåra situationen finns ofta också en stark känsla av meningsfullhet – det är viktigt att samtalet blir så bra som möjligt. Men flera läkare vittnar om att de håller ett känslomässigt avstånd för att skydda sig själva. Mattias Tranberg pratar om så kallad empatitrötthet som kan uppstå när läkaren upplever sig ge och ge av omsorg och medkänsla, men utan att få professionell tillfredsställelse tillbaka.
– Inte sällan beror sådan trötthet på en slimmad vårdorganisation, där ett negativt besked inte ges mer patienttid än ett positivt besked. Resultaten tyder på att vårdutbildning och klinik behöver ta hänsyn även till läkarens lidande, och försöka förebygga eller lindra det lidandet. Alltså ha medkänsla inte endast med andra utan även med personalen.
Tillräcklig tid för samtal, och rutinen att ha en sjuksköterska närvarande vid dåliga besked, skulle göra vården mer hållbar och få medarbetarna att må bättre, säger Mattias Tranberg.
– Det går inte att bortse från vikten av kontinuitet i vården när både patienter och läkare lider när den brister.
Nya data för Leqembi (lecanemab) presenterade vid alzheimerkongressen CTAD
Nya data för Leqembi från fas 3-studien Clarity AD och data avseende subkutan administrering presenterade vid Alzheimerkongressen CTAD.
BioArctic AB:s partner Eisai presenterade idag nya data som visar att behandling med den subkutana formuleringen av Leqembi (lecanemab) som är under utveckling leder till 14% större reduktion av amyloida plack mätt med PET än den intravenösa (IV), med farmakokinetik som visar 11% högre exponering och likartad förekomst av biverkningen ARIA.
Ytterligare analys av data från fas 3-studien Clarity AD i subgruppen med låga nivåer av proteinet tau visade att 76% av patienterna i denna grupp inte visade någon klinisk försämring och 60% visade klinisk förbättring efter 18 månaders behandling.
