Behandlingar har revolutionerat vården av Skelleftesjukan
Amyloidoscentrum vid Norrlands universitetssjukhus har sedan 1980-talet behandlat patienter som har transtyretinamyloidos. Här har man gått i fronten för den revolutionerande utvecklingen av forskning och behandling kring den ärftliga formen av sjukdomen, Skelleftesjukan. Nu deltar man i den första kliniska forskningsstudien som baseras på den Nobelprisbelönade gensaxtekniken.
Norrbotten och Västerbotten, särskilt trakterna kring Skellefteå är ett område i världen där ärftlig transtyretinamyloidos är mer förekommande än i andra, varför sjukdomen kommit att benämnas Skelleftesjukan. Det relativt sett stora patientunderlaget här var en bidragande orsak till att Amyloidoscentrum tidigt tillfrågades om att vara med i världens första kliniska prövning som baseras på den gensaxtekniken Crispr/Cas9, vars uppkomst belönats med Nobelpriset.
– Vi har lång erfarenhet av sjukdomen och en väl fungerande forskningsverksamhet här, förklarar Björn Pilebro, överläkare i kardiologi och ansvarig för den svenska delen av studien.
Ny teknik, men beprövad metod
Sjukdomen innebär att proteintrådar, amyloid, lagras i kroppens organ och vävnader. Amyloiden bildas av muterat transtyretin, som främst produceras i levern. När studieläkemedlet når levern, klipper det sönder den gen som bildar det muterade transtyretinet. Det är en First-in-Human-studie, det vill säga första gången ett läkemedel ges till en människa, och säkerheten är omfattande både inför och under studien. Hittills har fyra studiedeltagare fått läkemedlet i Umeå. De följs nu tätt upp under ett fåtal år och därefter glesare i många fler.
– Behandlingarna har gått bra och vi har sett att mängderna transtyretin sjunker, berättar Björn Pilebro. Det är inte första gången läkemedel förs in i levern och genterapi används i kampen mot Skelleftesjukan. Redan för tio år sedan fick den första patienten i världen ett läkemedel infunderat i blodet för att sedan söka sig till levern, men då baserat på RNA-interferens. Det skedde i Umeå, och då som nu var Kliniskt forskningscentrum en viktig resurs i arbetet.
– Det stora genombrottet var vi med om då. Nu gör vi samma sak, men med en annan teknik, säger Björn Pilebro.
Klinisk forskning leder till nya behandlingar
Amyloidoscentrum är såväl nationellt som internationellt framstående kring både forskning och behandling av Skelleftesjukan. Faktum är att man varit med i studier för de allra flesta nu godkända läkemedel mot sjukdomen.
– Ingen annan sjukdom har gått från ingen läkemedelsbehandling till tre, kanske snart fyra godkända, på bara tio år, säger Björn Pilebro.
Länge var det enda behandlingsalternativet levertransplantation. Amyloidoscentrum hade då ett stort uppdrag i att utreda patienter för transplantation. Men på grund av varierande effekt, som de också varit med i studier som konstaterat, och i takt med att fler läkemedelsbehandlingar tillkommit, har man i princip slutat transplantera. Verksamheten ser nu annorlunda ut och man hanterar läkemedel som patienter prioriteras för i en typ av behandlingstrappa.
Det första läkemedlet, en slags bromsmedicin, godkändes 2011, men dess effekt varierar beroende på vilka besvär patienten har. De genterapier som finns är oerhört kostsamma, och patienterna behöver, trots bromsmedicin, visa tecken på försämring i sin sjukdom innan sådan behandling ges.
– Gensaxstudien som pågår är ett bra alternativ för patienter som inte kan få de godkända genterapierna. En stor fördel med att det kommer fler alternativ är också att man kan få ned kostnaden på de befintliga behandlingarna, förklarar Björn Pilebro som i framtiden ser såväl billigare läkemedel som ytterligare behandlingsalternativ.
Långsiktighet och familjeutredningar
Med behandling kommer också nya behov. En diagnos som tidigare innebar en dödsdom är idag behandlingsbar, även om inget bot ännu finns. Det är ett stort arbete att inkorporera det som varit forskning och nu är klinisk vardag i verksamheten och man har ett mer långsiktigt ansvar för patienterna.
– Det är fantastiskt att flera av de individer som fått genterapi är lika friska nu som de var för tio år sedan och det är en grupp som bara kommer att bli större. Patientgruppen med välbehandlad sjukdom vet vi ännu inte mycket om, säger Björn Pilebro.
Amyloidoscentrum vill nu bli mer proaktiva med familjeutredningar. Ärftligheten är ett faktum och sannolikheten att ärva mutationen är femtio procent. I prover tagna inom Västerbottens hälsoundersökningar, VHU, har man letat efter anlagsbärare. Det har visat att runt två procent av personer runt Skellefteå och Lycksele bär på mutationen – men bara en mindre andel blir sjuka.
– Vi kan idag inte prognostisera vilka anlagsbärare som blir sjuka eller när. Inte heller exakt hur sjukdomsförloppet för dem kommer att se ut. Vi kommer inte att kunna följa alla anlagsbärare, men åtminstone ge information om vad bärarskap betyder. Ju tidigare vi kan ställa diagnos, desto bättre är möjligheten att behandla, säger Björn Pilebro.
Föreläsning 27 oktober: Skelleftesjukan – Då och nu
Torsdag den 27 oktober kl. 16-17 föreläser Björn Pilebro, Jonas Wixner och Intissar Anan på temat Ärftlig transtyretinamyloidos – från symtomlindring till potentiell bot. Föreläsningen sänds via länk som blir tillgänglig innan föreläsningen startar.