Biomarkörer i cerebrospinalvätska – samband med tid till särskilt boende och död i Alzheimers sjukdom
I denna långtidsstudie från en minnesmottagning fann vi att alzheimerpatienter med tecken på både ökad bildning av neurofibriller (förhöjt P-tau) och neuronal degeneration (förhöjt T-tau) var i genomsnitt 5 år yngre när de avled jämfört med de som inte uppvisade förhöjt P-tau men hade neuronal degeneration. Detta tyder på en undergrupp av individer med Alzheimers sjukdom, med tidigare debut och mer aggressivt förlopp. Carina Wattmo, Enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet, sammanfattar här resultaten från denna nyligen publicerade artikel.
Efter en lång neurodegenerativ process med kontinuerlig försämring av kognitiv förmåga och förlust av instrumentella och basala aktiviteter i dagliga livet (ADL), når personer med Alzheimers sjukdom tidpunkten för placering på särskilt boende och slutligen död. Tidigare demensstudier har rapporterat flera sociodemografiska och kliniska egenskaper som påskyndar särskilt boende till exempel högre ålder,1 ensamboende och sämre kognitiv och funktionell status.2 Motsägande resultat angående kön har beskrivits.1,2 Kortare livslängd vid Alzheimers sjukdom har visat samband med till exempel manligt kön, hög re ålder, sämre kognitiv nivå, och samsjuklighet som hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.3 Motsägande fynd angående apolipoprotein E (APOE) genotyp har observerats.3,4
De patologiska processerna i Alzheimers sjukdom kan följas med biomarkörer, men det finns en stor variation i biomarkörnivåer i cerebrospinalvätska mellan patienterna. En tidigare studie visade att nivåerna av fosforylerat tau (Ptau) och total-tau (T-tau) blir patologiska (högre) senare under sjukdomsförloppet jämfört med amyloid-β1-42 (Aβ42).5
Det är oklart om nivåerna av tau har samband med individens tid till särskilt boende eller överlevnad efter alzheimerdiagnos. Få studier har undersökt detta troligen beroende på den långa uppföljningstid som krävs, och resultaten är varierande. Endast tre studier har analyserat sambandet mellan biomarkörer och tid till boende; två fann inga korrelationer mellan dessa variabler,6,7 medan den tredje studien beskrev större risk för särskilt boende hos deltagare med högt T-tau.8 Inga tidigare studier har rapporterat eventuella samband mellan biomarkörer och vårdtid på särskilt boende. Vissa långtidsstudier har observerat korrelationer mellan högre nivåer av Ttau eller P-tau och kortare livslängd,9 medan andra inte såg några samband mellan biomarkörer i cerebrospinalvätska och dödlighet.10 En nyare studie visade att patologiskt (lägre) Aβ42, men inte patologiskt tau, var en prediktor för kortare tid till död.7
