Dubbel kamp när paraidrottare drabbas av idrottsrelaterade skador och sjukdomar
Dubbel kamp när paraidrottare drabbas av idrottsrelaterade skador och sjukdomar
Intresset för parasport fortsätter att öka och de Paralympiska spelen är numera ett av världens största idrottsevenemang. Trots att idrottsrelaterade skador och sjukdomar är vanligt förekommande under Paralympics samt det faktum att all idrott innebär en risk för att drabbas av en idrottsrelaterad skada eller sjukdom är kunskapen om idrottsrelaterade skador och sjukdomar inom parasport begränsad, och det finns inga evidensbaserade förebyggande program. I ett nytt avhandlingsarbete från Lunds universitet påvisas det att idrottsrelaterade skador och sjukdomar är ett vanligt förekommande bekymmer hos svenska elitaktiva paraidrottare.
I dag är det välkänt att fysisk aktivitet och idrott minskar risken för ett flertal livsstilssjukdomar såsom kardiometabola sjukdomar, depression, osteoporos samt vissa cancertyper.1,2 Tyvärr är det också välkänt att personer med en funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom i mindre grad är fysiskt aktiva jämfört med personer utan.3 Det är därav av stor vikt att personer med en funktionsnedsättning introduceras till organiserad idrott för att främja fysisk och psykisk hälsa samt social inkludering. 4 Det är därför positivt är att intresset för parasport fortsätter att öka både i Sverige och internationellt. Även paraidrottares prestationer fortsätter att öka, och flera nya världsrekord sattes under Paralympics i Rio de Janeiro 2016.
Att delta i idrott, och särskilt elitidrott, innebär dock en risk för att drabbas av en idrottsrelaterad skada eller sjukdom som kan ge allvarliga konsekvenser för individen samt stora kostnader för samhället.5 Inom vissa idrotter har man framgångsrikt lyckats att förebygga skador baserat på program utvecklade genom epidemiologisk forskning. 6 Det finns dock mycket få epidemiologiska studier som har kartlagt idrottsrelaterade skador och sjukdomar inom parasport. I de få studier som finns från Paralympics, visar resultaten att det under Paralympics rapporteras både fler skador och sjukdomar jämfört med under OS. Det finns dock inga studier som har kartlagt skador och sjukdomar över tid och under idrottarnas träningssäsong, och det finns inga evidensbaserade förebyggande program.
Ett annat problem är att definitioner och datainsamlingsmetoder som används inom idrottsskadeforskning inte är anpassade till paraidrott.7 Till exempel finns det inga svarsalternativ gällande spasticitet, trycksår eller autonomisk dysreflexi. Det övergripande syftet med detta projekt var därför att få en fördjupad förståelse och kunskap om idrottsrelaterade skador och sjukdomar hos svenska elitaktiva paraidrottare för att kunna främja utvecklingen av evidensbaserade förebyggande program. Både kvalitativa och kvantitativa metoder användes i det här forskningsprojektet för att få en helhetsbild och systematisk kunskap om ämnet. I en första studie intervjuades 18 svenska elitaktiva paraidrottare med en fysisk, visuell eller intellektuell funktionsnedsättning för att få en bättre förståelse om paraidrottares egna uppfattningar och erfarenheter av idrottsrelaterade skador.
Baserat på dessa resultat utvecklades ett studieprotokoll för epidemiologisk forskning. En e-hälsoapplikation för datainsamling av egenrapporterad hälsodata utvecklades och dess användarbarhet och genomförbarhet utvärderades i en pilotstudie. Därefter fyllde 104 svenska elitaktiva paraidrottare i formulär om sin idrott, sin funktionsnedsättning, sitt träningsbeteende, punktprevalens av nuvarande idrottsrelaterade skador och sjukdomar, samt periodprevalens av allvarliga idrottsrelaterade skador och sjukdomar ett år tillbaka i tiden. Slutligen rapporterade 107 elitaktiva paraidrottare varje vecka prospektivt under ett år incidensdata gällande nya idrottsrelaterade skador och sjukdomar, träningsmängd, sömn, oro/nedstämdhet, smärta och användning av smärtstillande läkemedel. Av dessa 107 idrottare hade 54 en neurologisk funktionsnedsättning, med diagnoser såsom ryggmärgsskada, spina bifida, multipel skleros, cerebral pares, stroke och myelit.
