Undernäring hos äldre med neurologisk sjukdom
Undernäring hos äldre med neurologisk sjukdom
Maten och måltiderna är viktiga delar av våra liv. Det handlar om allt från hälsa och överlevnad till social samvaro och kulturella aktiviteter. Vid sjukdom eller plötsliga förändringar i livet ställs mycket på ända som kan ha en stor inverkan på vårt ätande och därmed på vår hälsa, vilket i sin tur kan leda till undernäring. Neurologiska sjuk domar och åldrande är vanliga orsaker till undernäring. I denna artikel ger professorerna Karin Wendin och Albert Westergren, båda vid Högskolan Kristianstad, en översiktlig beskrivning av undernäring, vad det innebär att vara drabbad och vad man kan göra för att motverka undernäring.
VAD ÄR UNDERNÄRING?
Undernäring definieras enligt Socialstyrelsen som ett tillstånd med brist på energi, protein eller andra näringsämnen som orsakar mätbara och ogynnsamma förändringar i kroppens sammansättning, funktion eller av en persons sjukdomsförlopp.1
VANLIGA ORSAKER TILL UNDERNÄRING
Personer med Parkinsons sjukdom, stroke, MS, ALS och andra neurologiska tillstånd drabbas ofta av dysfagi, det vill säga tugg- och sväljsvårigheter. Även vid normalt åldrande kan man drabbas av dysfagi. Åldrandet medför förlorad muskelmassa och ökad fettmassa vilket kan bidra till orkeslöshet. Med stigande ålder följer också andra
förändringar som kan bidra till minskat matintag, till exempel förändrad förmåga att känna smak och lukt, nedsatt hungerkänsla, fördröjd magsäckstömning, försämrad tandstatus och läkemedelsintag. Livsomställningar kan också bidra, till exempel att ens partner går bort.2 Både åldrandet i sig och neurologisk sjukdom bidrar till minskad aktivitet och sannolikt minskad aptit. Med minskad aktivitet följer påskyndad förlust av muskelmassa och ökar risk bland annat för benskörhet och fall. Viljan att vara oberoende kan bidra till att man förenklar måltiderna och skamkänslor kan infinna sig över att inte kunna äta på ett ”normalt” sätt. Det gör att man drar sig undan social samvaro under måltider och att man äter mindre.3 Nutritionsstatus har tillsammans med det naturliga åldrandet uppvisat samband på hur smak och lukt upplevs. Maten smakar ofta annorlunda och inte som den brukar, vilket har en tydlig inverkan på aptiten.4
”En ökad förståelse av hur ätprocessen fungerar kan ge nya infallsvinklar om hur mat kan utvecklas för att möta såväl sensoriska önskemål som näringsbehov bland äldre.”
KONSEKVENSER AV UNDERNÄRING
Vid näringsbrist utnyttjas det kroppsegna förrådet av energi och näring. När förråden tar slut påverkas metabolismen, vilket kan leda till sjuklighet och i värsta fall även till döden. Den som drabbas av undernäring blir försvagad, får minskad ben- och muskelmassa, nedsatt immunförsvar, ökad infektionskänslighet, högre risk för benskörhet, sämre sårläkning och förlängd tid för återhämtning efter sjukdom. Undernäring kan också innebära tillstånd av förvirring och vid undernäring förekommer ofta detta tillsammans med depression. Förlängda sjukhusvistelser blir en vanlig följd för den som drabbas. I ett försvagat tillstånd med till exempel minskad muskelmassa ökar fallrisken, 5 vilket är en mycket vanlig orsak till att äldre personer skadar sig och får till följd långa rehabiliteringstider, ofta på sjukhus.
HUR UPPTÄCKER VI UNDERNÄRING?
Undervikt enligt BMI, ofrivillig viktförlust och påverkan på matintag, till exempel svårigheter att äta utgör nyckelindikatorer för att upptäcka risk för undernäring. 1 Dessa indikatorer ingår i instrumentet Minimal Eating Observation and Nutrition Form – version II (MEONF-II) som kan ses som särskilt lämpligt vid screening för undernäring hos personer med neurologiska sjukdomar då det inkluderar bedömning av svårigheter att äta som riskfaktor för undernäring [Faktaruta 1].6
HUR FÖREBYGGER OCH BEHANDLAR VI UNDERNÄRING?
Undernäring kan förebyggas, till exempel genom allsidig kost, utevistelse och fysisk aktivitet. Förebyggande kan också ske genom att personer med svårigheter att äta erhåller adekvat hjälp [Faktaruta 2]. Det är för övrigt viktigt att känna till att äldre har ökat behov av protein och D-vitamin. Sedan den 1 januari 2015 gäller Socialstyrelsens föreskrift och allmänna råd för förebyggande av och behandling vid undernäring (SOSFS 2014:10).7 I föreskriften framgår att vårdgivare har skyldighet att ha rutiner för att förebygga och behandla undernäring.
