Är vaskulär sjukdom orsaken till Idiopatisk normaltryckshydrocefalus?
Är vaskulär sjukdom orsaken till Idiopatisk normaltryckshydrocefalus?
Idiopatisk normaltryckshydrocefalus (INPH) är en behandlingsbar demenssjukdom, som troligen är både underdiagnostiserad och underbehandlad. Det har nu visat sig att vaskulära riskfaktorer är vanligare hos INPH-patienter jämfört med normalpopulationen. Hanna Israelsson Larsen, MD, PhD, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet, beskriver här sin av handling som nyligen publicerats i Neurology.
Idiopatisk normaltryckshydrocefalus (INPH) anses vara den enda neurokirurgiskt behandlingsbara demenssjukdomen. Behandlingen är insättande av en shunt som dränerar cerebrospinalvätska från ventriklarna, oftast ner till buken. Den klassiska symtomtriaden vid INPH (gång- och balanssvårigheter, kognitiv svikt och urininkontinens) förbättras i 60–80 procent av fallen av shuntning.1 En nylig översiktsartikel rapporterar en internationell prevalens på 1,3 procent bland äldre (över 65 år). Incidensen ligger på 0,12 procent, medan shuntkirurgi bara har en incidens på 0,002 procent.2 I Sveriges äldsta befolkning (över 80 år) har prevalensen rapporterats vara upp till 6 procent.3 Det innebär sammantaget att INPH troligtvis är både gravt underdiagnostiserat och underbehandlat.
VANLIGT MED VASKULÄR KOMORBIDITET
Orsaken till INPH är okänd men troligtvis multifaktoriell.4 Traditionellt är INPH sedd som en sjukdom som orsakas av störningar i likvorcirkulationen, men på senare tid har det har förts fram hypoteser att den bakomliggande orsaken skulle kunna vara vaskulär sjukdom, i kombination med en störning i likvordynamiken (se figur 1).4-6 Cerebrovaskulär sjukdom (både stor- och småkärlssjukdom) vid INPH är mycket vanligt. Vitsubstansförändringar är några av de vanligaste radiologiska bifynden vid en INPH-diagnos och vaskulär demens är en av de viktigaste differentialdiagnoserna. 5 Om vaskulära processer kan bevisas vara involverade i uppkomst och progress av INPH, innebär det att det hypotetiskt sett skulle kunna vara möjligt att använda livsstilsinterventioner och farmakologisk terapi som icke-invasiv tilläggsbehandling av INPH, förutom shuntkirurgi. Det skulle dessutom kunna ge ett behandlingsalternativ till de INPH-patienter som av olika anledningar inte kan shuntas.
