Nystart för experimentella nervcellstransplantationer vid Parkinson
Möjligheter att reparera hjärnan och nervsystemet efter skador och sjukdomar har varit ett eftertraktat mål för forskare och kliniker. Hjärnans egna reparativa förmåga är mycket begränsad, men i djurförsök och en del kliniska tillämpningar har transplantation av omogna nervceller kunna ersätta förlorade nervceller vid flera olika tillstånd. Längst har tillämpningarna kommit vid Parkinsons sjukdom. Tidiga försök under 1980- och 90-talet med implantation av dopaminproducerande celler till patienter med Parkinsons sjukdom har visat att cellerna kan integrera sig till fungerande neuronala nätverk och ge upphov till meningsfulla kliniska effekter som bestått under många år. Emellertid har effekterna varit svåra att förutse och endast en begränsad andel, 25–30 procent patienter, har uppnått tillräckliga effekter för att motivera ingreppet. I två amerikanska kontrollerade studier uppnåddes inte de primära målen under den definierade studietiden och i en studie utvecklade ett begränsat antal patienter negativa effekter som kopplades till implantationen. I praktiken upphörde de kliniska transplantationerna efter det att de två studierna publicerades. I öppna fortsatta uppföljningar av transplanterade patienter i dessa och andra studier visade det sig dock att ett större antal patienter senare uppnådde effekter som var kliniskt viktiga.
